Att ge chefen sparken riskerar långt mer än bara fredagens tacomys

Han har sparkat fler personer än de flesta chefer. Själv skulle han säkerligen hävda att han har sparkat flest. Och bäst. Han är ju självutnämnt världsbäst på det mesta, han som är USAs 45:e president. Men förra veckans avskedande av FBI-chefen James Comey imponerade ingen chef.

Om vi bortser ifrån sakfrågan huruvida det var korrekt eller inte att sparka FBI-chefen, så förstod alla normalbegåvade chefer att hur han gjorde det var vedervärdigt. Enligt New York Times fick Comey nyheten om att han var entledigad via tv-nyheterna. Han trodde först det var ett skämt. Men då han en stund senare fick ta del av presidentens uppsägningsmejl förstod han allvaret.

Vi har ingenting att lära av Trump i detta ärende, men helt värdelös är inte händelsen. Vi fick en påminnelse om hur man inte gör som chef. Men framförallt bjuder tillfället på en möjlighet att reflektera kring hur man ska göra och varför. Och vi har forskning att stödja oss på som säger att det viktigaste för en person som får sparken inte främst är att uppsägningen sker enligt skolboken, men att den är hederlig och schysst. Och vad är hederligt och schysst? Jo, att visa respekt och hövlighet samt att vara öppen och transparent kring varför och vad som sker härnäst. Allmänt är det fyra saker att tänka på:

1. Förväntat
En uppsägning ska aldrig komma som en överraskning utan är det sista steget i en process som började långt innan själva uppsägningssamtalet. Det vanliga är också att man ger personen möjlighet att självmant säga upp sig istället för att bli uppsagd. Ingen vettig chef plockar frivilligt värdigheten av sina anställda.

2. Personligt
En uppsägning ska alltid ske personligt och bara i undantagsfall per telefon. Allt annat visar brist på grundläggande hövlighet och respekt och det är självklart för nästan alla. Även för Trumps pressekreterare Sean Spicer som svarade så här på pressens fråga om varför Comey inte fick uppsägningen personligen eller per telefon:

 “I think we delivered it by hand and by email and that was – and I get it, but you asked me a question and that's the answer.”

Chefen får gärna ta med sig en representant från HR eller någon annan i mötet, men chefen gör jobbet. För att det ingår i chefens uppgifter, men framförallt för att det är chefen som har relation till personen på andra sidan bordet. Det är helt enkelt det mest respektfulla att chefen är den som pratar.

3. Förberett
Till uppsägningssamtalet ska chefen ha förberett svar på alla frågor den underställda kan tänka sig ställa kring både den uppkomna situationen och framtiden. Chefer kan tycka att det jobbigaste är att få det svåra beskedet sagt. Men för personen på andra sidan bordet började det svåraste och i vissa fall traumatiska precis när detta är gjort. Med säkerhet uppstår då många frågor, och att som chef ta sig tid till förberedelse för dessa innan samtalet är självklart – och att ha svar på praktiska detaljer kring exempelvis slutdatum, uppsägningslön, arbetsbefrielse, innestående semester, referenser, intern och extern kommunikation med mera.

4. Aldrig på en fredag
Sparka aldrig någon på en fredag eller innan ledigheter. Skälet är inte att undvika att lägga en dämpare på fredagens Let’s dance-taco-mys eller Cypern-semestern. Som chef vill du ha koll på och följa upp en person som har fått ett svårt besked. Du vill vara tillgänglig för att svara på frågor. Och du vill se hur personen mår. Att från en dag till en annan vakna upp utan ett jobb att gå till kan vara mörkt. Det är sällsynt och extremt, men det har hänt att personer har gjort illa andra eller sig själva efter att ha fått sparken. Som norska ser jag fortfarande tidningsrubrikerna framför mig. Två norska chefer som tog sina liv i direkt anslutning till att de fick lämna sina jobb. Oslo Börs’ direktör Erik Jarve (48) 1994 och hälsominister Tore Tönne (54) 2002.

Så varför ska vi chefer anstränga oss enligt ovan och mycket mer än att skicka ett mejl som Trump gjorde förra veckan? Jo, för att det är bäst för verksamheten. Det är bästa sättet att:

 Vårda relationen och undvik skitsnack
Med ett respektfullt och hövligt bemötande från chefen kan den anställda lämna med en mer positiv syn på arbetsgivaren och chefen. Det minimerar risken för skitsnack och i Trumps fall läckage till pressen. Den farhågan kom Trump på efter att han hade förnedrat FBI-chefen. Vad gjorde han då, jo han hotade den avsatta chefen i en tweet.

 Vårda organisationen
En oväntad uppsägning som sker på ett icke-respektfullt sätt kommer garanterat att påverka organisationen negativt. Ledarskapsforskning har kommit fram till att det inte bara är viktigt för den som måste lämna att bli behandlad hederligt och schysst. Det är lika viktigt för (produktiviteten) för de som ska stanna kvar. Trumps sågning av Comey sägs ha drabbat såväl FBI som justitiedepartementets medarbetare hårt – de är rädda och arga.

 Dämpa chefernas oro
Sist men inte minst sprider ett oväntat entledigande genomfört utan normal respekt och hövlighet en skräckkultur bland cheferna. Och oroliga och rädda chefer är förödande för alla verksamheter. Trumps sparkande av FBI-chefen skickade starka signaler inte bara till FBIs chefer, men också till Trumps egna chefer, om att även de helt utan förvarning kan utsättas för samma förödmjukande behandling. Enligt ryktena ligger presidentens pressekreterare Sean Spicer i högriskzonen. Roligt illustrerat av Saturday Night Life:

Att säga upp personal är en av chefsuppdragets svåraste uppgifter som kräver både om- och eftertanke. Och som vi fick erfara förra veckan så är uppgiften för Donald Trump inte bara svår, men omöjlig.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

19 09

Myndighetsdirektören är milt sagt rörig kring målen

Av Vibeke Pålhaugen

Förtroendet är i botten. Din chef och tillika Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson beskriver ditt resultat som "fullständigt oacceptabelt" och omvärlden anser att verksamheten är… Fortsätt att läsa->

12 09

Alla kan inte bli chef för PTs och massageterapeuter

Av Vibeke Pålhaugen

Jag har ingenting emot vare sig personliga tränare eller massageterapeuter. Tvärt om, båda yrkeskategorierna har berikat mitt liv. Trots det finner jag det upprörande att så… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen