Be om ursäkt och håll käften, det är Leif GW Perssons ordagranna uppmaning till rikspolischef Dan Eliasson. GW Persson skrev så efter Eliassons uttalande i Almedalen om att han ”med största sannolikhet” avgår om Jimmy Åkesson blir statsminister och att ”Om Jimmie Åkesson kräver min avgång så ser jag det som en merit. Jag gillar inte hans politik.”
Grejen är bara den att det inte är tillräckligt. Det goda omdömet – eller i Eliassons fall den stora ansträngningen - att hålla truten räcker inte för att förtjäna chefsjobbet. Dessutom finns fler tecken på att Eliasson inte är en funktionsduglig chef.
Jag tänker inte främst på att Eliasson sa det han sa i Almedalen eller för att han i 2014 som GD för Försäkringskassan kräktes på Åkesson i ett Twitterinlägg. Det ännu mer allvarliga är att han vid upprepade tillfällen arrogant hävdar sin rätt att yttra saker som detta. Som GW Persson, de politiska ledarkrönikörerna, statsvetare samt facket och underställda chefer har skrivit senaste veckan så är det inte bara omdömeslöst av en (myndighets)chef, det är också formellt sätt fel. Det är oförenligt med det arbetsgivaransvar Eliasson har åtagit sig som myndighetschef. Och som nämnd, det finns mer än Åkesson-påhopp som antyder att Eliasson är bättre lämpad för annan sysselsättning än att vara chef. Jag har tidigare skrivit om hans upprepade skylla-ifrån-sig-på-andra-chefer-beteende och fostran av en ja-sägar-kultur. De dåliga resultaten, medarbetarflukt och det dalande förtroende för Polisen som myndighet talar inte heller för att Eliassons har hittat rätt i arbetslivet.
Leif GW Persson oroar sig över att vår rikspolischef mage är så finkänslig att han inte skulle kunna hantera en eventuell terrorattack i Sverige. Min oro är mer i närtid och inte eventuell. De basala arbetsgivarkrav alla chefer har på sig som att hålla truten, vara lojal uppdraget, sätta verksamhetens behov framför sina egna och vara god förebild är det enkla i dagens krävande och komplexa chefsuppdrag. Och i motsättning till Eliasson lever det flesta chefer upp till dessa baskrav utan större möda eller eftertanke. Om man som högsta chef för en av Sveriges viktigaste myndigheter inte ens klarar av de simplaste delarna i chefsjobbet, så lovar det ohållbart dåligt för hans underställda chefer, medarbetare och riket som helhet.
Men Eliasson ska inte alls skämmas över att han inte är ämnat för chefsyrket. Den stora majoriteten är ju faktisk inte det. Endast 1 av 10 arbetstagare får förtroendet att vara chef och även bland dessa finns det en och annan som Eliasson borde hitta annat arbete. Och som tur är finns det väldigt många fina och hedersamma yrken utöver chefsuppdraget. Om man som Eliasson exempelvis brinner för att hejda Jimmy Åkesson från att bli statsminister så finns det ett bra jobb för just det. Det kallas att vara politiker.
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet