• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 07/02 2019 kl 07:29 -

Kort-kjol-och-vikthåns-generaldirektören borde inte fått en andra chans

Chefsvardagen är full av svåra beslut, men få ger lika mycket ångest och sömnlösa nätter som beslutet att säga upp en chef som missköter sitt uppdrag. Och att som arbetsmarknadsminister Ylva Johansson skjuta på det obehagliga och ge chefen en andra chans är inte alls ovanligt. 

I måndags stod ministern på en scen i Almedalen med Nadar Ahmadi – en chef hon sannolikt borde ha skickat till den ökända elefantkyrkogården redan för någon vecka sen. Nadar Ahmadi har jobbet som generaldirektör för den knappt ett år gamla Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak) med uppdraget att

Skapa förutsättningar för ett friskt, glädjefyllt och hållbart arbetsliv genom att vara ett nationellt kunskapscentrum för frågor om arbetsmiljö”. Från Mynaks hemsida

Myndigheten kommer att bli ett nav för den kunskap som ska ligga till grund för hur vi förbättrar den svenska arbetsmiljön”. Ylva Johansson, arbetsmarknadsminister vid invigningen av Mynak 2018

Det anmärkningsvärda är att Ahmadi efter mindre än ett år med chefsuppdraget att förbättra svensk arbetsmiljö i den egna stugan har lyckats skapa ”Sveriges sämsta arbetsmiljö”. För två veckor sen genererade Ahmadi tidningsrubriker som ”Anställda på arbetsmiljömyndigheten larmar om ”Sveriges sämsta arbetsmiljö” och ”Anställda larmar – generaldirektör bad anställda gå i korta kjolar”. 

Enligt ett 15 sidor långt brev från myndighetens anställda till Arbetsmarknadsdepartementet har chefen kommit med sexistiska kommentarer och hängt ut enskilda medarbetare med beskrivningar som ”myndighetens tjockaste medarbetare”. Arbetsbelastningen anses vara för hög och av totalt 17 anställda har sex valt att sluta, och andra har sjukskrivit sig eller tagit tjänstledigt på grund av den dåliga arbetsmiljön. Skyddsombudet på Mynak har lämnat in en 66a-anmälan till arbetsgivaren för – hör och häpna – ”brister i rutiner och arbetsmiljökunskap”. Det är illa nog, men riktigt beckmörkt blir det när jag i tidningarna läser Ahmadis ”försvar”:

Jag kanske har varit lite slarvig med att skämta med mina medarbetare och jag ska sluta med det”. 
Jag har inte haft för avsikt att fälla stötande kommentarer”.

Generaldirektören för Myndigheten för arbetsmiljökunskap får självklart inte vara så omogen och brista så gravt i frågan om just arbetsmiljökunskap. 

Johansson kallade till sig Ahmadi efter tidningsskriverierna, och det renderade en gäspig åtgärdsplan (länk till plan). Ministern gav Ahmadi en andra chans. 

Uppgifterna som har framkommit är oerhört allvarliga och det är självklart en helt oacceptabel arbetsmiljö som beskrivs. Det är därför vi nu har kallat in generaldirektören med kort varsel.” Ylva Johansson till DN 20 juni 2019

Johansson kanske tror att hon kan ”fixa” Ahmadi. Kanske oroar hon sig för hur hans karriär ska påverkas av att bli flyttad på så snabbt, möjligen gör hennes ego det svårt att erkänna felrekryteringen eller så tror hon måhända att åtgärdsplanen ska vara tillräcklig för att dämpa oron kring myndigheten. Hon kanske även tänker att Ahmadi är oersättlig.

Inga ovanliga chefstankar, men istället borde Johansson ha fokuserat på förtroendet, eftersom det avgör allt i dagens arbetsliv. Alla chefer gör felsteg och misslyckanden. I vissa fall nallar det litegrann på vårt förtroende och i andra extrema fall är förtroendeskadan så förödande att den är omöjlig att reparera. Hur svår skadan blir och hur stor insats som krävs för att återskapa förtroendet beror enligt forskning främst på vad som är orsaken till felsteget eller misslyckandet. Omöjligt blir det att reparera förtroende om förklaringen till misslyckandet som i Ahmadis fall är bristande kompetens och integritet.

Det kan tyckas fint att tänka att alla förtjänar en andra chans, men i den krassa verkligheten finns det tillfällen där det helt enkelt är kört. Där det välmenande gullandet bara blir en ytterligare belastning och en andra chans gör lidandet mer utdraget och kostsamt för alla parter. Och Ahmadi var körd som generaldirektör på Mynak redan innan han renderade tidningsrubriker som ansvarig för ”Sveriges sämsta arbetsmiljö”. 

Vilka tankar skulle ha surrat i ditt huvud om du vore på plats i Almedalen i måndags och hörde generaldirektören prata på tema ”hållbarhet och arbetsmiljö”? Sannolikt är det att de flesta som var där  mest tänkte på sexistiska och kroppsvikts-”skämt”, ohälsosam arbetsbelastning, tårar, personalflykt och ”Sveriges sämsta arbetsmiljö”. Förtroende är så sargat att Ahmadi inte kommer åstadkomma något som helst positivt för myndigheten och därigenom för svenskt arbetslivs högst bekymmersamma arbetsmiljöutmaningar. Bäst vore det att ge Ahmadi en ny chans, att ministern snabbt som attans hittar ett "elefantuppdrag" till honom på departementet. Företrädesvis ett uppdrag som inte kräver större operativ ”arbetsmiljökunskap” och -förmåga. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela