• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 02/28 2017 kl 12:55 -

Magdalena gjorde alla en otjänst då hon gav chefen en andra chans

Det var kört för honom redan för tio månader sen. Och det är inte efterklokskap att hävda att finansminister Magdalena Anderssons skulle ha sparkat Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson i april förra året. Jovisst är det gullande härligt med människor som anser att alla förtjänar en andra chans, men i den krassa verkligheten finns det tillfällen där det helt enkelt är kört. Där det välmenande gullandet bara blir en ytterligare belastning. I detta fall för såväl Skatteverket som för den sen i torsdags sparkade Ingemar Hansson.

I april förra året avslöjade Uppdrag Granskning att Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson och överdirektör Helena Dyrssen hade försökt varna en vän och före detta kollega om en skattegranskning. En extern utredning slog månaden efter fast att cheferna hade agerat olämpligt och att förtroende för högsta ledningen hade skadats. Finansminister Magdalena Andersson gav trots detta sin före detta chef en andra chans med uttalandet ”jag vill se vad ledningen drar för slutsatser av den kritiken och vilka åtgärder de tänker vidta. Och framför allt hur man ska återskapa förtroendet hos personalen och allmänheten.”

Sen dess har Uppdrag Granskning haft två nya inslag om Skatteverkets högsta chef, och i torsdags kom alltså beskedet att generaldirektören får gå. Magdalena Andersson avvisar dock att Uppdrag Gransknings nya upptäckter har med uppsägningen att göra. Skälet är att Hansson inte har lyckas återskapa förtroendet efter förra årets avslöjande. Att Hansson skulle misslyckas kunde forskningen ha berättat för Andersson redan i april.

Förtroende är som bekant avgörande för att lyckas i dagens arbetsliv, och det är synnerligen viktigt för oss chefer. Det förtroende vi lyckas bygga upp är en konsekvens av kombinationen av
vår kompetens – våra färdigheter, kunskaper och erfarenheter att lösa uppgiften
vår karaktär/integritet – vår benägenhet att bete oss hederligt, leva som vi lär och leverera enligt våra åtaganden samt att sätta helhetens behov framför våra egna mer egoistiska behov
hur konsekventa vi är – om vi alltid har tillräcklig kompetens och karaktär/integritet, eller bara då och då

Och ibland gör vi felsteg eller misslyckas. Det kan hända alla. I vissa fall nallar felsteget litegrann på vårt förtroende och i andra extrema fall är förtroendeskadan så förödande att den är omöjlig att reparera (i varje fall inom rimlig tid).

Den gyllne regeln vid förtroendeskada är att först bekräfta såväl felsteget som förtroendeskadan. Sen gäller det att göra rätt. Om och om igen tills förtroendet är tillbaka. Hur svårt det blir och hur stor insats som krävs att återskapa förtroendet beror främst på vad som är orsaken till felsteget eller misslyckandet. Är förklaringen bristande kompetens eller bristande karaktär/integritet? Jag gjorde en enkel fyrfältare som sammanfattar vad forskning säger:

Fullt möjligt är det om du har kompetensen att lösa uppgiften, men har gjort ett ärligt misstag som andra kanske till och med kan känns igen sig i. Den tidigare generaldirektören för Arbetsförmedlingen Angeles Bermudez Svankvist inte stängde av sin roaming på mobilen vid utlandsresa. För det fick hon sparken, men det hade inte krävts alltför svåra eller ansträngande insatser att återskapa förtroendet efter det felsteget.

Mycket svårt är det om du har kompetensen att lösa uppgiften, men har agerat integritetslöst eller ohederligt på något sätt. Enligt forskning från Wharton är lögner och bedrag det vi människor har svårast att lägga bakom oss. Det kommer inte räcka att Mona Sahlin på heder och samvete lovar att inte skriva fler falska intyg, eller att Ingemar Hansson ger löften om att aldrig förfördela en vän i tjänsten igen. Är du vd och tafsar på en medarbetare inför hela personalen så duger inga löften i världen. Inte ens om du avstår ifrån att ljuga, bedra eller tafsa igen så kommer det att gå. Det finns områden där människan är oförlåtlig och förtroende är kört (i varje fall under överskådlig framtid).

Mycket svårt är det om du har misslyckats för att du saknar kompetensen att lösa uppgiften. Rikspolischef Dan Eliasson är förmodligen den myndighetschef med lägst förtroende hos såväl medarbetare som allmänheten. Hans förtroendekris beror främst på usla resultat, intern kris och en upplevelse av att han inte har vad som krävs för uppdraget. Möjligen kan han lära sig och bygga sin kompetens och sen börja leverera, leverera och leverera. Under Eliassons kompetensutvecklingsresa kommer förtroende för Polisen ytterligare raseras, men inrikesminister Anders Ygeman anser uppenbarligen att Eliassons resa är mödan värd. För oss alla.

Omöjligt är det om förklaringen till ditt misslyckande både är bristande kompetens och integritet.

Ingemar Hansson var körd som generaldirektör på Skatteverket redan då han och Dyrssen tog beslutet att ringa kompisen. Hade finansminister Andersson agerat och entledigat Hansson redan i april så hade Skatteverket nu troligen varit på långavägar klar med att återskapa förtroende efter Hanssons felsteg. Och Hansson hade besparats ytterligare två Uppdrag Granskning-avslöjanden och tidningsskriverier på det. Förmodligen skulle han redan vara i nytt jobb där integritetskraven har en lägre ribba. Finansministerns andra chans gjorde bara lidandet mer utdraget och kostsamt för alla involverade. Och det är ingenting efterklokt i det. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela