• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 08/15 2017 kl 02:12 -

Vilken chefsmardröm – men en medarbetare får faktisk inte säga vad som helst

Gissningsvis har många chefer med mig de senaste dagarna känt innerlig tacksamhet över att inte vara chef – och värst av allt HR- eller PR-chef – på Google.

Google-ingenjören James Damores delar ett tio sidors memorandum med sina 76 000 kollegor och ifrågasätter framförallt Googles – enligt honom – vänstervridna kultur (“stop alienating conservatives”) och strävan att uppnå jämställdhet mellan könen. På Google är 20 procent tech-anställda kvinnor (35 procent av alla anställda), men företagets insatser för att komma åt den skevheten anser Damore i bästa fall är bortkastad tid och ansträngning eftersom kvinnor är biologiskt underlägsna. Kvinnors intresse för människor framför saker, deras emotionella instabilitet och ekonomiska slösaktighet samt böjelse för samarbete framför att tävla gör dem enligt Damore olämpade att koda och jobba med teknik.

HR och cheferna får en hel del att göra för att lugna upprörda Google-medarbetare, men den riktiga mardrömmen börjar när Damores dokument når allmänheten. Det blir en massiv viral begivenhet och Googles vd Sundar Pichai blir tvungen att avbryta sin familjesemester för att hantera eländet. Damore entledigas.

We strongly support the right of Googlers to express themselves, and much of what was in that memo is fair to debate, regardless of whether a vast majority of Googlers disagree with it. But to suggest a group of our colleagues have traits that make them less biologically suited to that work is offensive and not OK. It is contrary to our basic values and our Code of Conduct.” Sundar Pichai, vd, Google förklarar bakgrunden till James Damores avsked i ett brev till personalen.

Förstå Google-chefernas svåra dilemma; oavsett om de sparkar eller behåller Damore så blir det ett helvete för företaget. Internt och externt. Damores memorandum och avsked sätter igång en hetsig och polariserad diskussion kring Silicon Valley’s ökända sexism och påstådda vänstervridning, men framförallt om yttrandefrihet och censur. Och i samma stund som Damore får sparken blir han den konservativa högerflankens – alternativa högerns och Trump-anhängarnas – nya och mycket samarbetsvilliga martyr. Det får obehagliga och riskfyllda konsekvenser för såväl företaget Google som för enskilda anställda.

Oberoende av vad vi personligen tycker om Google-chefernas beslut att avskeda Damore så har de juridiken på sin sida. Och nu kommer jag till något som är högst vardagsrelevant för både dig och mig att fundera kring. Tack vara internet och sociala medier har det aldrig varit lättare att dela sina åsikter med omvärlden. För det mesta är det en demokratisk gåva, men möjligheten att dela har också fört med sig missförstånd kring vad yttrandefrihet är och innebär. Och just det skapar eskalerande problem för åtskilligt fler chefer (och individer) än de som har sin arbetsdag på Google.

Värt att tänka på för alla chefer, och kanske resonera med chefskollegor och inte minst medarbetarna om, är att:

Arbetsgivarlojalitet går före yttrandefrihet

Privatanställda har – i såväl Sverige som USA – genom anställningen accepterat att lojaliteten till arbetsgivaren går före yttrandefriheten. Lojalitetsplikten är långtgående och gäller även privat. I ett privat bolag måste enligt svensk lag arbetsgivarens intresse alltid gå före ens egna, och har man kritik ska den framföras till arbetsgivaren/chefen. Väljer man att gå till någon annan finns det enligt arbetsrätten risk för att bli uppsagd. För offentligt anställda däremot är kritikrätten helig och ingår som en del i den anställdas grundlagsenliga yttrandefrihet.

Yttrandefriheten har begränsningar

Oavsett anställning har yttrandefriheten begränsningar i att man inte får kränka någon, hetsa till diskriminering eller våldshandlingar eller röja uppgifter som får negativa konsekvenser för enskilda eller samhället som helhet.

Yttrandefriheten innebär ingen rätt att få höras

Värt att notera är också att yttrandefriheten inte innebär en rättighet att torgföra sina åsikter på någon annans plattform. Det är inte i strid med yttrandefriheten att säga nej till en monter på Biblioteksmässen till den högerextrema tidningen Fria Tider, eller att tacka nej till icke önskvärda politiska skribenter eller annonser i en dagstidning. Och det är inte lagstridigt att anse att det är grovt tjänstefel att använda företagets interna chattforum till att ta 76 000 kollegors arbetstid i anspråk för att bland annat argumentera för kvinnors underlägsenhet.

Friheten att yttra sina åsikter innebär inte frihet från konsekvenser

Yttrandefrihet är per definition frihet att i tal, skrift, bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Men med friheten att dela sina åsikter ingår absolut ingen garanti mot eventuella obehagliga följder.

Ingen hindrade Damore från att dela sitt internmemo och sina åsikter på företagets interna webbforum eller med resten av världen. Han har fritt fått yttra sig, men det finns konsekvenser av allt vi säger och gör – och inte alltid så trevliga sådana. Vi chefer kan lyckas främja en kultur där det finns respekt för allas åsikter, men vi kan inte avlasta någon den obekväma känsla eller det skadade förtroende som kan uppstå om åsikterna går isär. Och vi kan framförallt inte garantera att en medarbetares åsikt är förenlig med en särskild arbetsuppgift eller med anställningen.

Jag kan bara spekulera i hur Google-cheferna resonerade innan sitt beslut. De såg fördelarna med att behålla Damore, ta diskussionen internt och undvika anklagelser om vänstervridning och nolltolerans av kritiska röster. Men kanske ansåg de att det skulle bli mycket svårt om inte omöjligt att hitta arbetsteam där Damore kunde göra nytta för sin höga lön. En del kvinnor (och män) skulle förmodligen känna sig hotade och obekväma med honom i teamet. Kanske skulle några lämna, och sannolikt skulle det bli ännu svårare att rekrytera kvinnor till Google om inte ledningen agerade. Och framförallt kanske de ansåg att avsked var en rimlig konsekvens av den enorma skada han har vållat bolaget i form av oroade och upprörda medarbetare, negativ publicitet och produktivitetstapp.

Det är ingen mänsklig rättighet att få säga vad du vill på jobbet och än mindre att få behålla en anställning (på Google). Inom ramen för gällande lagar och regler är det vi chefer som har det tunga ansvaret att bedöma och besluta vilka anställda som är bäst för verksamheten. Och Damore han lider ingen nöd, han översköljs av jobberbjudanden från chefer i verksamheter där hans åsikter är välkomna.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela