För den kloka chefen finns det inga skitjobb

Jag arbetar som affärsutvecklare på en bank. Jag befinner mig i köket på direktörsplanet där jag förbereder ett viktigt möte med ledningsgruppen. Jordgubbar, glass och kaffe tänker jag bjuda på för att göra det hela extra speciellt. Plötsligt står Olav som är vd och min chef i köksdörren och frågar vad jag håller på med. Jag berättar att jag planerar att ge vårt möte lite guldkant. Han lämnar och jag tänker att där fick jag nog några pluspoäng. Två minuter senare står Olav åter i dörren och nu med alla sekreterarna på direktörsplanet i baktropp. Halvförbannat säger han till direktörssekreterarna: ”Det är sista gången jag ser Vibeke göra ert jobb!” Olav lämnar och kvar står ett gäng skamsna kvinnor. Jag skämdes för att jag hade lagt tid på fel saker. Sekreterarna skämdes för att de visste att enda orsaken till att de hade låtit mig göra deras jobb var att jag var ung och tjej.


När jag utbildar chefer brukar jag berätta denna historia som ett exempel på vikten av att som chef göra sitt jobb och inte medarbetarnas. Utan undantag vrider cheferna sig på stolen och låter mig veta att det där aldrig kunde ha hänt i Sverige. Vad då, att en affärsutvecklare kokar kaffe, frågar jag. Nej, att en vd berättar för sekreterarna att de ska koka kaffe och inte affärsutvecklaren.


Jag växte upp i restaurangbranschen och fick min första specialsydda servitrisuniform som 5-åring. Jag älskade alla delar av detta serviceyrket och det var troligen därför jag pysslade i köket på direktörsvåningen. Där var jag mer hemma än i styrelserummet. Av svenska chefer har jag på senare år fått lära mig att det jobbet jag tycker är fint och viktigt i verkligheten är ett riktigt skitjobb. Så skitigt är det att det att det inte går att utse en ansvarig person för uppgiften. ALLA ska stå i köket, koka kaffe, duka fram och duka av, plocka ut och plocka in osv. Ja, även våra gäster måste hjälpe till med skitjobbet.


Låt mig citera Petter Stordalen (excentrisk norsk hotellmiljardär som bl a äger Clarion hotellen) från ett ledarskapsevenemang jag arrangerade för några år sen. Han var förbannat, kastade kostymjackan och skrek till oss i publiken:
 

DET FINNS INGA SKITJOBB!
 

Han hade precis visat ett tv-klipp där riksdagens talman (Thorbjörn Jagland, socialdemokrat och ordförande av Nobels fredspriskommittén) under bästa sändningstid säger att Norge ska vara tacksamma för att invandrare vill komma till landet och göra skitjobben för oss. Som till exempel att jobba på hotell. Stordalen var förtvivlad och förbannat. Vad gör man som hotelledare när en av landets högsta politiska ledare berättar för din personal att de gör ett skitjobb?


Det finns inga skitjobb, det finns bara ledare på olika nivåer som på olika sätt kommunicerar till medarbetare att de gör ett skitjobb! Vi använder nog inte så ofta ordet, men vi säger precis samma sak när vi inte vågar delegera en uppgift och framförallt när vi går in och gör våra medarbetares arbetsuppgifter utan att först fråga om de vill ha hjälp. Tanken är god, men det är inte det underliggande budskapet.  I vår strävan efter att visa oss ofina i kanten blir vi elititister som bygger ineffektiva och lågmotiverade arbetsplatser. Varje gång vi inte låter den mest lämpade personen för uppgiften göra jobbet sänker vi inte bara lönsamheten, men också motivationen.


Som jag gjorde då jag skulle flytta och hade anlitat en flyttfirma för jobbet. Flyttbilen kom och eftersom det är omöjligt för mig att se på när andra jobbar drog jag på mig några fula träningskläder och satte igång med kartongbärandet. Bra träningspass, tänkte jag. Plötsligt har jag framför mig en bredbent flyttgubbe som frågar surt: ”Du, när du är hos frisören plockar du upp saxen och hjälper till och klipper?”. Nej, sa jag och satte ned lådan och lämnade hemmet. Vad jag hade kommunicerat till flyttpersonalen var att det enda som behövdes för att göra deras skitjobb var några fula träningskläder. Jag skämdes och åkte till jobbet där jag förhoppningsvis gjorde bättre nytta för mig!


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen