I huvudet på två chefer som trots episkt fiasko vägrar lämna

Du har ingen att skylla på och ditt misslyckande är av en dignitet som du knappast kan sätta på kontot för ”lärorik chefserfarenhet”. Förtroendet för ditt ledarskap är rejält sargat och kanske även på bottennivå. Trots det anser du dig vara den enda och bästa chefen för jobbet. Du vägrar att lämna.

Det beteendet tycker jag är fascinerande. Och inte sällan förekommande. De senaste dagarna har vi fått läsa om hur Storbritanniens premiärminister Theresa May som – trots episkt valfiasko – fortfarande anser att hon är den bästa chefen att leda nationen vidare. Och Uber-vd:en och grundaren Travis Kalanick som vägrar kliva av trots ett pärlband av skandaler och massiv kritik, för en aggressiv och allmänt sexuellt trakasserande och diskriminerande företagskultur. Styrelsen – som är föga beslutsför på grund av röstviktning i grundarnas favör –  meddelade Uber-personalen igår kväll amerikansk tid att de rekommenderar Kalanick att ta tjänstledigt. Kalanick som nyligen förlorade sin mamma meddelade vid samma tillfälle att "I need to take some time off of the day-to-day to grieve my mother, whom I buried on Friday, to reflect, to work on myself, and to focus on building out a world-class leadership team".

The criticism I've received is a stark reminder that I must fundamentally change as a leader and grow up. This is the first time I've been willing to admit that I need leadership help and I intend to get it." Travis Kalanick, CEO, Uber.

Även i Sverige finns det gott om exempel på höga chefer som saknar det goda omdömet att lämna innan läget till slut blir så outhärdligt att de behöver sparkas. Skatteverkets generaldirektör och Riksrevisionens riksrevisorer är bara två exempel.

Nu kan det i största allmänhet vara svårt för en chef – oavsett nivå – att bedöma om det är bäst att kliva åt sidan och låta någon annan ta över. För att hitta svaret är tipset att du brutalt ärligt ställer dig frågan om du orkar, och om du har förmågan och kapaciteten att fortsätta. Om svaret är ja, så är nästa steg att hänsynslöst sanningsenligt bedöma hur framgångsrik du har varit under den senaste tiden. Om du har gjort allt du kan och resultatet fortfarande är dåligt, så är det inte osannolikt att det är du som är problemet. Dags att gå vidare.

Att svara ärligt på frågan om man orkar och har förmågan och kapaciteten fordrar sällan sanningsserum. Det är den sista frågan som är knepig. Att medge att man själv är bromsklossen och kanske rentutav orsaken till problemen kräver mogenhet och självinsikt. Två saker som inte är självklart förekommande vare sig hos chefer eller hos människan i största allmänhet.  

Psykologer som har forskat på varför höga chefer vägrar lämna trots att tiden uppenbart är mogen har hittat två viktiga drivkrafter:

Önskan om att lämna på topp
Om Theresa May avgår nu så skulle hennes eftermäle sannolikt bli 11 månaders ”Statsministern som utlyste nyval, förlorade och lämnade nationen i ett mess”.

Det är inte svårt att förstå chefers djupa och innerliga önskan om att lämna ett arv efter sig. Att bli ihågkommen för framgångar och ett gott och hederligt chefsjobb. Men med en dos mogenhet och självinsikt kommer förhoppningsvis insikten att det är en egoistisk och fåfäng drivkraft. Det enda relevanta är vem som bedöms vara rätt person för chefsjobbet, för organisationens – eller i Mays fall nationens – bästa.

Övertygelsen om att det inte finns någon som kan ta över
Du har grundat bolaget och ingen kan verksamheten som du. Eller de hetaste kandidaterna att efterträda dig som statsminister är ett par ministrar du är mindre förtjust i.

Uppfattningen om att det inte finns dugliga efterträdare är ofta stark hos chefer som inte vill lämna över till någon annan. I de flesta fall är det trams, men i vissa fall är det helt korrekt. Och då har chefen ytterligare en punkt att lägga till på listan över misslyckanden. För det ingår i varje chefs uppgift att säkra successionen. Synnerligen så för höga chefer.

Sometimes you’ll hear a leader say; ”Well, I am the only person who can hold this nation together.” If that is true, then that leader has failed to truly build their nation.” President Barack Obama.

Det är gullande härligt med människor som anser att alla förtjänar en andra, tredje och kanske även en fjärde chans, men i den krassa verkligheten finns det tillfällen där det helt enkelt är kört. Det bästa är om chefen själv är den första att komma till den insikten. Och det innan läget blir så outhärdligt att chefen behöver sparkas. Att göra lidandet mer utdraget och kostsamt för alla involverade och att slutligen blir entledigad är inte bra för någon chef mån om sitt eftermäle som en framgångsrik och hederlig ledare. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

17 10

Bodström har inte godtyckligt röstats bort från chefsjobbet likt ett Robinsons öråd

Av Vibeke Pålhaugen

Trots välkommet besked är eftersmaken unken. ”Alla” – minus huvudpersonen själv – är nu överens om att Thomas Bodström inte är rätt person… Fortsätt att läsa->

10 10

Chefer ska vägra rollen som socialkurator och psykolog

Av Vibeke Pålhaugen

Andras åsikter upprör mig sällan och jag är långt ifrån svårflörtad när det kommer till att lägga ansvar på chefer. Men blotta antydan om… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen