• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/30 2012 kl 08:35 -

Jag kunde ha varit en stolt, glad och lycklig chef

En oförglömlig scen i filmen Telegrafisten (1993). Huvudkaraktären Björn Floberg (som kanske kan beskrivas som Norges’ Mikael Persbrandt i början på 90-talet) har under dagen egenhändigt släckt en brand, och nu promenerar han på stranden i skenet från midnattssolen tillsammans med Marie Richardsson som han är så förskräckligt förtjust i. Marie berömmer Björn för hans hjältemod. Björn svarar lätt:

Ah puh, det var då inte svårare än att blåsa ut ett ljus.

Han är så stolt att han nästan avlider, och så denna eleganta mening! Modigt hade han gjort något mycket svårt, och han tillåter stoltheten att ta andan ifrån honom. Stolt, glad och lycklig.

Jag funderar ofta på hur mycket av det vi chefer gör på jobbet som egentligen är svårt? Eller modigt? Fysikprofessorn och författaren Bodil Jönsson hävdar att i dagens arbetsliv är risken överhängande stor för att vi så alltför ofta fastnar i att sysselsätta oss med det som är ”lätt och tråkigt” (se nedan figur). Vi har dagar fyllda av ställtider snarare än av det djupa kvalitativa tänkande som behövs för att driva våra verksamheter framåt. Visst är det så. Farhågan Jönsson beskriver bekräftas av nästintill alla chefer jag möter. Den kvalitativa tänketiden är inte mycket mer än noll.

Förra veckan var jag inbjuden att debattera den nysläppta boken ”21th Century Management – leadership och innovation in the thought economy” av Mats Lindgren. Huvudtesen i boken är att vi går från ett kunskapssamhälle till ett tankesamhälle. Ingen svårköpt idé. Frågan är dock hur förberedda vi chefer är på att leda i tankesamhället? Den forskningstunga och akademiska författaren och den allmänt åsiktsfulla jag var överens om att förutsättningarna inte var de bästa varken vad gäller våra tankars omfattning eller kvalitet.

Tänka ska vi chefer göra både framåt och bakåt i tiden, och båda delarna får lida i den snabba vardagen. I skenet av det och Telegrafisten ser jag det jag tror är svaret på min inledande fråga. För visst är det så att om vi chefer skulle reflektera mera över vad vi faktisk uträttar så skulle vi se att vi gör mängder av svåra och modiga sakar vi nästintill borde avlida av stolthet för? Tänk till, vi genomför gigantiska omorganisationer, vid vänder företag på konkursens rand, vi löser konflikter en lärd psykolog skulle backa för, vi dubblar antal anställda och vi genomför förändringar vi i ärlighetens namn inte trodde var möjliga innan vi satte igång. Med mera. Vi räddar kanske inte liv, men vi räddar verksamheter och arbetsplatser och vi ser till att göra skillnad för våra kunder. Det är overkligt egentligen allt det svåra och modiga vi chefer gör. Om vi bara tar oss tiden att tänka efter.

Jag har som du gjort riktig många svåra och modiga saker som chef. Det ser jag om jag blickar tillbaka. Men med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte för en sekund har känd den stora stoltheten. För min del handlar det inte om Jante, men att jag har haft så alltför bråttom vidare till nästa grej. Jag tänker att jag skulle bli en bättre chef om jag som Telegrafisten Björn nu och då skulle tillåta mig at stanna upp och tappa andan. Stolt, glad och lycklig.

En pärla av en film som varmt kan rekommenderas för höstlovet:
 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela