• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 11/26 2014 kl 09:34 -

Är det verkligen det här det innebär att vara chef

Den erfarna chefen delar med sig av den känslan som följt honom genom hela chefskarriären: ”Är det verkligen inte mer än det här?” Kurskamraterna nickar igenkännande och en berättar att hon under mer än ett decennium som chef inte har lyckas skaka av sig en ännu mer obehaglig tanke: ”Är det verkligen det här?”.

Cheferna jag delade dagen med växte som jag upp med cheferna i Dallas, Falcon Crest, Dynastin och Lagens Änglar. Inte undra på att vi inledde chefskarriären med en förväntan om att vi om dagarna skulle ägna oss åt fängslande visioner, svåra beslut och storslagna planer om hur vi skulle vinna såväl slagen som kriget. Vi tänkte att chefsvardagen skulle erbjuda makt, frihet och en dos glamour. Ingen aning hade vi om att chefsjobbet skulle bli en större utmaning för tålamodet än för intellektet! 1 000 bollar i luften, konstanta avbrott, möteshysteri, minst fyra vändor där alla har fått sagt sitt innan beslut kan fattas, nitisk kontroll uppifrån och gränslös omsorg och intresse för medarbetarnas stora och små problem. Och den tid som blir över ägnar vi åt icke-chefsjobb av olika slag. Makt, frihet och glamour? Nej, idag är kvittot på att man gör sitt chefsjobb att man har skit under naglarna och helst mer än medarbetarna. Medan uppväxtens chefer älskade affären – olja, vin eller lagen – så ska dagens chefer älska människor.

Är du en chef som när en medarbetare stannar hemma för att katten har avlidit endast förmår känna en djup irritation och en puttrande ilska eftersom du tror någon kommer att förvänta sig att du köper krans? Då ska du fundera på om chefsjobbet är rätt för dig. I varje fall enligt boken ”Frist meg ikke inn i ledelse” (Inled mig i icke i ledarskapet) som släpps denna månad. Öystein Bonvik var en helt vanlig chef i en helt vanlig verksamhet och han har skrivit en bok om sina egna felslagna ledarambitioner. Det tog honom elva års hårt arbete att bli chef och två veckor att inse att det inte var något för honom. Han stannade trots det i  3,5 år. Utifrån sina erfarenheter har Bonvik tagit fram en tio punkts lista för den som funderar på om chefsjobbet är rätta yrkesvalet:
 

Det finns en del sanning i Bonviks lista. Men det finns också en annan sanning och det är att dagens chefsuppdrag på många sätt är helt förskruvat. Det är inte likt mig att förespråka lagom, men det är just vad jag ska göra.

Vi behöver inte alls älska medarbetarna
Dallas-JR är långt ifrån idealet, men vi skulle alla må och prestera bättre om chefsuppdraget krävde att vi älskade affären mer och våra medarbetare lite mindre. Vi får inte vara misantroper, men humanism och en allmän positiv människosyn räcker.

Utan makt och frihet är vi ingen chef
Falcons Crest-Angela’s maktfullkomlighet är inget att eftersträva, men utan makt och frihet är du inte chef men medarbetare. Vi behöver få makt och frihet för att kunna utföra chefsjobbet enligt vår fulla potential, men också för att det är två av chefskapets viktigaste belöningar.

Chefsjobbet ska ha guldkant
Dynastin-Alexis’ glamour var kanske en tonårsdröm, men livet har gjort våra fantasier mer blygsamma. Men en liten guldkant i chefstillvaron förtjänar vi för allt tungt ansvar vi har tackat ja till att axla. En räkmacka nu och då är den tredje belöningen som chefsuppdraget ska bjuda på, om inte annat i form av en räkmacka!

Berövad av makt, frihet och glamour har vi idag en hel chefsgeneration som ställer sig frågan ”Är det verkligen det här chefsuppdraget handlar om?” Att älska och bli älskad av alla. Att lydigt följa direktiv, ha skit under naglarna och aldrig ha tid att tänka en tanke fullt ut. Det finns ett krig väl värt för oss chefer att kämpa och det är att återinföra en dos 80-tal i chefsuppdraget!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela