• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/31 2015 kl 10:24 -

Tack Anders, för ditt bidrag till chefsföraktet

En av mina högsta chefer skulle spendera några månader på Paris-kontoret och assistenten fick order om att omedelbart buda över hans kontorsstol. Några timmar senare fick den samvetsgranna medarbetaren en publik tillrättasägning om att begränsa sitt initiativtagande. Eftersom det kostade 110 000 sek att buda stolen express hade hon nämligen istället beställt en ny stol i Paris till kostnaden 16 000 sek. Skarp i tonen förklarade chefen att han i Paris inte kommer att ha tid att ställa in den avancerade kontorsstolen. Det var således till det bästa för företaget att betala några (medarbetar)månadslöner för att bespara honom det besväret. Och så blev det.

Många är vi som har varit med om likande historier där chefer har använd andras pengar – aktieägares eller skattebetalares – som vettvillingar. Övertygade om att det är deras fulla rätt och till det bästa för verksamheten. Just därför chockas vi kanske inte nämnvärd över vad vi i tidnignarna kan läsa att SCAs högsta ledning och deras direktörskompisar har haft för sig. Konsultuppdrag i miljonklassen tilldelad nära släkten, privatjetresor med fruar, barn och hundar, en 100 miljoners tillsnyggning av jaktstugan och lyxiga jaktresor som inte ens kungen skulle ta sig råd att betala ur egen ficka. Eftersom SCA historien inte innehåller större överraskningar har jag också svårt att bli riktig upprörd. Det blir jag först då jag på SVT får höra följande:

"Det här med privatjet i olika former används väldigt mycket i svenskt näringsliv, det är en företeelse vi måste vänja oss vid. I grund och botten handlar det om att bli mer effektiv i sitt arbete."

Anders Nyrén, ordförande i SCA och Industrivärlden

Den höga direktörens löfte om att chefers bidrag till att öka den svenska konkurrenskraften kommer att vara att med make/a, barn och hund fara och flänga omkring i privatjets är en provokation. Uttalandet eldar på den allmänna chefsförakten och framförallt visar den på en bristande verklighetsförankring och respekt för majoriteten av oss chefer.

Det svenska kollektivet av ”helt vanliga” chefer (omkring 99% av Sveriges 500 000 chefer) har gjort oerhört mycket senaste tjugo åren för att effektivisera och professionalisera sitt arbete. Till det bästa för våra verksamheter. Kännetecknande för de insatserna är definitivt inte mer lyx och bekvämlighet. Snarare tvärt. Jag skulle vilja upplysa Anders Nyrén och hans direktörskompisar att om att vi ”helt vanliga” chefer på i snitt 45 år med familj och barn att försörja:

• har en medianlön på 41 000 sek i månaden. Under senaste decennierna har vi har vi gått med på att ge medarbetarna största lönepåslagen och göra skillnaden mellan chefslöner och medarbetarlöner mindre.

• arbetar övertid varje vecka och då är vi inte så noggranna med att räkna in att vi kollar i telefonen och mejlen 24/7. Den tillgängligheten bjuder vi på i (kostnads)effektivitetens namn.

• har ansikt till ansikt nedbemannat våra organisationer dramatisk. Och inte sällan har vi i effektivitetens namn också rationaliserat bort oss själva. Vi höjt våra krav på de som är kvar och inte sällan till den nivån att vi känner en oro för medarbetarnas hälsa.

• gör i regel två jobb; chefsjobbet och det specialistjobbet vi hade innan vi blev chef. Alla måste bidra till ”produktionen” om den ska bli effektiv.

• har flyttat ut av det egna kontoret och avsagt sig sekretärarstöd. Färre kvadratmeter och administrativt arbete på obetald arbetstid ger ett fint bidrag till effektiviteten.

• reser inte första klass oavsett möjligheten att för en liten extra peng få ut högkvalitativ arbetstid. Inte ens ekonomiklass flyger vi hur som helst. På söndag kväll är nämligen flygbiljetten billigare än måndag morgon och mindre tid med familjen kostar ju ingenting. I varje fall inte för våra verksamheter. 

• bjuder ur egen ficka om det behövs. Det är inte längre självklart att det finns utrymme att bjuda affärsrelationer på varken kaffe eller lunch, men för våra verksamheter bästa och i det goda affärshyfsets namn öppnar vi gärna den egna plånboken.

• ​avstår från trevliga gester chefer emellan. Att bli bjuden på lunch är i många delar av arbetslivet en större styggelse än att bjuda. De symboliska julpresenterna affärsbekanta mellan håller på att dö ut och så också de personliga julkorten. Vi sparar en slant och ingen kan ifrågasätta vårt oberoende och lojalitet med verksamheten.

SCA spektaklet i allmänhet och de höga direktörernas mediala hantering i synnerlighet har gett det allmänna chefsföraktet en rejäl skjuts. Att höga direktörer anser att deras bidrag till den svenska konkurrenskraften är att flyga privatjet visar på ett bristande affärssinne. Till skillnad från oss ”helt vanliga” chefer förmår de inte skilja på vad som är effektivitet (för företagets bästa) och egen bekvämlighet. Jag tänker inte att direktörerna ska sluta flyga privatjet, men det vore till det bästa för alla om de håll tyst.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela