I åravis utnyttjade jag den usla chefen för egen vinning


Jag hade sagt upp mig från mitt fina bankjobb och lysande karriär för börja om som strategikonsult i Stockholm. Staden där jag inte kände en enda människa. Lördag lämnade mina ägodelar och jag Oslo i en hyrd Volvo. Söndag kom jag i ordning i den pyttelilla ettan på Söder. Måndag kl 09 anlände jag jobbet på Stureplan. Kl 0920 lämnade jag högsta chefen och ägaren Ottos kontor med en enda tanke i huvudet: HÄR HAR JAG ABSOLUT INGEN FRAMTID.
 

Ångest. Otto lämnade ett starkt förstaintryck som med tiden skulle visa sig att vara en mycket förskönad version av verkligheten.


Otto hade dock en hedersam sida, och det var att han inte gjorde något som helst anspråk på att vara en god chef och ledare. Du skulle inte hinna med att slutföra meningen ”Motiverade medarbetare presterar….” innan han hade låtsasskjutit sig i tinningen och lämnat rummet med orden ”jävla flumtant”. Han var övertydlig i sin brist på såväl ledarskapsambitioner som intresse för vad medarbetarna hade för åsikter. Att tjäna pengar var målet och målet helgar medlet.


Lika tydligt som det var att Otto hade en riktig taskig människosyn var det att han var oerhört smart. Det tillsammans med nya trevliga kollegor gjorde att jag bestämde mig för att stanna en stund i Stockholm. Min plan var att utnyttja Otto i några år och lära mig allt han kunde om analys och strategi. Och precis det gjorde jag och hade roligt nästan hela resan.

 

Jag har aldrig haft en sämre chef, men Otto är också den chef jag har ägnat minst negativ energi åt. Jag hade noll förväntningar och blev därför aldrig besviken eller förbannat.

 


I vardagen möter jag hela tiden på chefer som är förbannade, besvikna eller irriterade på sina egna chefer. På min fråga; Om jag för ett år sedan hade sagt till dig att personen kom att göra så här, hade du då nekat? Svaret är i 99 av 100 tillfällen ”nej”. Han/hon beter sig alltså som du hade förväntat dig, du väljer att stanna kvar och ändå är du besviken? Så bortkastad energi.

 

Det är få av oss chefer som har möjligheten att bara vända i dörren när jobbet inte känns bra. Det kan ta lite tid att lämna. Under tiden gäller det att inte ödsla energi i onödan och att ”passa på” medan du ändå är där. För själv den uslaste av chefer kan utnyttjas för egen vinning!  


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen