• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 04/10 2012 kl 10:22 -

Jag tänker, alltså är jag ingen.

Jag föreläser ofta på temat ”Svenska chefer från landet annorlunda”, där ett särdrag jag kåserar kring är bristen på tanke i det svenska ledarskapet. Igenkänningen är alltid stor, oavsett om publiken är ledningsgrupper på högsta nivå eller första linjens chefer ännu inte fyllda 30. Jag brukar fråga er som leder Sverige; Med vilken känsla i magen skulle du lämna kontoret om du hade ägnat dagen åt att tänka? Svaret från cheferna är alltid det samma; I DAG HAR JAG GJORT ABSOLUT INGENTING.

Filosofen Descartes’ Jag tänker, alltså finns jag skulle verkligen få mothugg från den svenska chefskåren. Jag tänker, alltså är jag ingen, ska det vara! Eller?

Det finns många orsaker till att vi chefer är så tankelösa eller lite snällare formulerat ”visionslösa”. Min erfarenhet är vi chefer själva sitter på förklaringarna till varför och vi skyller inte ifrån oss! Frågan om varför är en annan blogg, nu vill jag stanna vid den längtan jag upplever att chefer har efter tanketid. Att vara. Inte bara göra. Att tänka. Inte bara producera. Att stimulera hjärnan. Inte bara trötta ut den.

Under påsken ser jag en dokumentär med en koncentrationslägeröverlevande. En pigg 90+’are som med sin höga ålder har överlevd både vänner och familj. Saknaden efter jämnåriga/samtida att tänka med var större än hon kunde hitta ord för.

Under påsken lyssnade jag på gamla podcasts med Filip och Fredrik. I radion kommer de två allmänbildade På Spåret-killarna mer till sin rätt än i deras tv-produktioner är min åsikt. Jag är trogen lyssnare och jag har alltid utgått ifrån att det här snacket håller de igång hela dagarna de analytiska, rappa och välformulerade killarna. Nope. De avslutar en podcast med et värmt suck av tacksamhet över den enorma lyxen de upplever det är att en timme i veckan få tänka högt tillsammans och dela åsikter om allt och ingenting.

Den äldre damens saknad och Filip och Fredrik tacksamhet leder mina tankar till et Advisory Board jag hade då jag var vd på tidningen Chef. Jag lyckades få ihop ett gäng überkompetenta, smarta och framgångsrika vd’ar, personaldirektörer och professorer från några av Sveriges mest betydelsefulla arbetsgivare. Klockan 12-14 sex fredagar per år bjöd jag på hämtlunch och diskussion kring en framtidsfråga. Hur kommer googlelism att påverka chefsuppdraget, kommer chefer i framtiden att behöva leda inte bara curlingbarnen med också deras föräldrar mv. Ni förstår min lycka över att det prominenta gänget ville dela sina tankar med mig, men till min stora förvåning var de ännu mer belåtna och glada! Varje gång tackade de så innerligt för att jag hade bjudit in dem till ett besök i paradiset. Två timmar med fria tankar och åsiktsutbyte. Utan leverans. Utan åtgärdsplan. Utan rätta svar. Balsam för både själ och hjärna. Välmåendet ökar samtidigt som vi blir bättre chefer och ledare. För visst är det svårt att leda utan att tänka? Om inte omöjligt.

Det sägs att våra förfäder har mött/möter ålderdomen och döden med en önskan om att ”Jag skulle ha arbetat mindre”. Hur blir det för oss chefer; "Jag skulle ha tänkt mer”? Isåfall är det dags att se till att finnas, enligt Descartes recept. Tänka, hur svårt kan det vara? Som sagt, det är en annan blogg. 

Den norska poeten Stein Mehren beskriver så fint längtan efter vänskap och tankeutbyte.

Vennskap

Hva jeg søker i vennskapet
Nesten ingenting og likevel mer
enn jeg kan finne alene. For ennu leter jeg
og jeg søker ikke lenger trøst og trygghet
ikke engang bekreftelse søker jeg
Det har jeg fått eller stjålet som barn
Det forsøker jeg å gi mitt eget barn
Jeg er langt over førti år
Det er ikke mer å hente av slike ting
Min ensomhet blir ikke mindre av å støtte seg
til andres

Hva er det da jeg søker
Jeg går og bærer på biter av visdom
brokker av mening, ilanddrevne skår av
skjønnhet, bruddstykker som ikke passer sammen
Og det jeg søker er noe som stemmer med mine
funn, de få og forferdende øyeblikk
da mine ord og en annens ord
plutselig faller på plass i hverandre
Og jeg ser mer enn jeg kan se alene
Jeg ser!

Stein Mehren

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela