Tänk om medarbetarna bara hade haft ditt sunda förnuft

Medarbetaren och jag var bjuden på lunch av en för oss okänd konsult som önskade att samarbeta med Chef där jag var vd. Konsulten hade beteendevetarkompetens på några-dagars-kurs-nivå och arbetade med ett testverktyg. Redan i matkön började analysen av våra personligheter och innan salladen var uppäten hade vi fått våra ”diagnoser”. Olustigt och oprofessionellt, tyckte båda. Bodil och jag arbetade nära tillsammans. Hon var en seg och smart norrlänning yngre till åren än mig. Vi delade grundvärderingar, hon gjorde sitt jobb och mer till över all förväntan, hon hade ett utmärkt sinne för humor och sist men inte minst var hon väldigt rak och tydlig. Jag litade på att hon sa vad hon tyckte och jag har fått mycket välförtjänt negativ feedback av Bodil! Det var tryggt, utvecklande och roligt att arbeta med henne.


Vi lämnade lunchen upprörda kanske inte så mycket över vad konsulten hade sagt, men för att hon hade sagt det. Det var dock en ”diagnos” som var bort åt väggarna. Vi hade fått höra att jag var en person som älskade förändring och inte sällan bara för förändringens skuld, medan Bodil helst inte ville ha några förändringar alls. ”Hört något så dumt!?”, sa jag övertygat om att vi båda uppskattade förändring lika mycket. ”Tja, nej just det var nog rätt”, svarade Bodil. Hon hade varit ”i garderoben” i alla år. Den raka, Bodil. Jag frågade varför hon inte hade sagt något alla de gånger jag ville förändra något som redan var jättebra. Hon svarade att hon kände att i dagens arbetsliv var det fel att vara som hon, men rätt att jaga förändring. Hon ville inte uppfattas som negativ och bakåtsträversk.


Och så har det blivit vårt arbetsliv. Vi tagit oss an ett förändringstempo som saknar historiskt motstycke och som vi som människor inte riktigt mår bra av. Jag tänker på det då jag läser en Harvard Business Review artikel om det värdebaserade ledarskap i den amerikanska marinen (som enligt artikeln är uppfinnaren av det hela). Utifrån det enkla sunda förnuftet tror jag starkt på värdebaserat ledarskap, värderingsstyrda organisationer och allt det där. Lika mycket som jag tror, är jag tveksam till hur ofta investeringen räknas hem. Om jag gravt förenklar det med värdebaserat ledarskap så handlar det om en strävan efter att alla i organisationen ska ha det samma ”sunda förnuftet”. Och ska vi vara helt ärliga trots all involvering, delaktighet och medbestämmande så är sanningen att vi vill att alla ska ha samma sunda förnuft som chefen…, eller hur? Förstå att det tar tid! Vi snackar åratal. Den amerikanska marinen (det stora föredömet på området) har haft samma värdeord och värderingsgrund ”Honor, courage och commitment” sedan 1775. Ikea Kamprad har haft sina sedan 1943. Vackert, eller hur?


Att bygga värderingsdrivna organisationer kräver en långsiktighet, beslutsamhet och uthållighet av oss chefer som jag är tveksam till om finns i så många delar av dagens arbetsliv. Nu är inte alla chefer förändringshungriga som jag, men vi är nog fler än Bodil’arna (som numera är hög chef). Dessutom är det så att en vd i Sverige sitter i snitt 2-3 år på sin post och andra chefer kanske kring 5 år. Jag tror knappast at vd’en som efterträdda mig på förra jobbet tog ”mina” värdeord och förde dem vidare. Så brukar det verkligen inte vara. De flesta av oss chefer har ju vårt egna sunda förnuft som vi vill pådyvla vår omgivning om vi ska vara lite självironiska. Åh, vore det inte skönt om alla redan hadde just ditt sunda förnuft? Då skulle du få på plats en föredömlig värderingsstyrd organisation a la Ikea innan du hade passerat dina första 100 dagar på nya chefsuppdraget! Enda utmaningen kvar då skulle vara att du själv står ut med dina värdeord i långa 3-5 år tills går vidare till ett nytt chefsuppdrag. Puh, det kryper i min kropp bara vid tanken.


PS 76% av amerikanerna har förtroende för marinen att jämföra med 19% för amerikansk ”big business”. Är du nyfiken på amerikanska marinens fyra steg arbete i sitt värdebaserade ledarskap kolla denna korta artikkel


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen