Chefer som skyller ifrån sig

Det mest avslöjande testet för oss chefer är att se på hur vi agerar om något går fel. Ställd inför ett misslyckande står du kvar som ”jag”, eller omvandlar du snabbt verkligheten till ”vi”/”man” eller värst av allt ”han”/”hon”/”dem”?

Senaste veckorna har vi haft rikligt med anledning att beskåda ledare som skyller ifrån sig. I samband med de sk Husbykravallerna har fingerpekandet och ”the blame game” utvecklas till en konstform. Då kravallerna inleddes förväntade jag mig att två ansvariga chefer skulle träda fram och axla ledarrollen genom att ta ansvar och skapa lugn: statsministern Fredrik Reinfelt och Stockholms länspolismästare Mats Löfving.

En avgående fotbollstränare i Djurgården fick Reinfelt att kalla till omedelbar presskonferens. Fyra dagar dröjde det innan kravallerna i Stockholm fick statsministerns uppmärksamhet. Under Husby-presskonferensen pekade han finger på föräldrar och invånare i Husby, skolan/lärare och näringslivet. Löfving dök upp en dag senare. Han kunde berätta att det var odemokratisk och kriminellt att bränna bilar. (Visst känns det skönt att polischefen har koll på lagen?) På frågan vad som behöver göras lägger även han skulden och ansvaret på Husbys invånare, men har med det generösa tillägget att polisen ”kan vara ett stöd i processen”. 

I mötet med misslyckandet valde såväl Reinfelt och Löfvig att ducka och gå ifrån ”jag” till ”dem”. Det är alltid den sämsta vägen att gå för en chef. Omfattande forskning visar att människor som skyller ifrån sig förlorar status, lär sig mindre och presterar sämre än de som tar ansvar för sina misstag. Det samma gäller för organisationer. Att vi chefer ägnar oss åt fingerpekandet är även mer skadligt än om medarbetarna gör det eftersom vi är kulturbärare och extra ”smittsamma”. Ny forskning visar nämligen att det är smittsamt att skylla ifrån sig. Exempel: Det faktum att vi har exponerats för Reinfelts och Löfvigs fingerpekande ökar sannolikheten för att vi vänder oss om och lägger skulden på någon annan för helt orelaterade misslyckanden.

Att skylla ifrån sig härstammar ifrån en underliggande rädsla för att exempelvis misslyckas, konflikter, att ta risker, att ha fel eller att inte bli omtyckt. Alla kan vi bli en fingerpekare, men med störst benägenhet att skylla ifrån sig är egodefensiva, osäkra och inte sällan något narcissistiska personer. Intressant nog visar forskningen att ”the blame game” dock inte smittar personer som är trygga och som värdesätter sig själva (high-self-worth).

Om sanningen ska fram, ”the blame game” är inte en sysselsättning endast för politikers och myndighetschefer. Det förkommer frekvent också i övriga delar av arbetslivet. Fingerpeka-kulturen uppstår i organisationer där det inte finns en psykologisk trygghet i att misslyckas och där ingen hålls ansvarig för fel som görs. Det är vi chefer som skapar ”the blame game”-kulturer genom vårt sätt att bemöta fel och misslyckanden på arbetsplatsen. Och det är vi som avskaffar den. En bra chef tar på sig mer än sin rättmässiga andel av skuld och mindre än sin rättmässiga andel av beröm. Det är så du som ledare erövrar respekt och förtroende och därigenom får de resultat du önskar.

”If anything goes bad, I did it. If anything goes semi-good, then we did it. If anything goes real good, then you did it”.

Bear Bryant, (1913-1983), känd amerikansk fotbollstränare

Det är inte utan en viss olustkänsla att jag i denna blogg ägnar mig åt fingerpekande mot Reinfelt och Löfving, men med handen på hjärtat har jag funderat mycket på mitt ansvar i det hela. Min numera normalt kontorsarbetande polissambo har natt på natt blivit kommenderat ut till Stockholms förorter för att arbeta civilt, med väst men utan hjälm och annat skydd. Jag har aldrig tidigare varit orolig för hans jobb, men nu tillåter en 8 ½ månads stor mage och bekymrade nattimmar mig att fundera på mitt eget agerande och ansvar för segregation, arbetslöshet med mera. Jag har kommit fram till att det finns en hel del goda orsaker för mig att peka finger. Åt mig. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen