Skandalchefen, tomteverkstad och “business as usual”

Senaste veckan har vi genom tidningarna blivit bekanta med Skandalchefen. Chefen på löpen har inte fifflat med bostadsbidrag, varit på porrklubb, renoverat lägenheten med företagets pengar eller kalasat bort stora belopp. Än mindre har hon utsatt verksamheten för miljardförluster. Generaldirektörens skandalösa beteende handlar om att medresande familjemedlemmar har betalt för sig själva och att hon har surfat mycket med mobilen (eller snarare; hon stängde inte av möjligheten att göra det). Och jo visst ja, hon tog taxi hem en gång i samband med sin egen 50 års uppvaktning.

Jag har varit rent utsagt förbannat senaste dagarna över ärendet med Arbetsförmedlingens generaldirektör Angela Bermudez-Svankvist. Kvällstidningarna är vad de är så de lämnar jag därhän. Det som gör mig rosenrasande är alla de som borde veta bättre.

Jag har mött Bermudez-Svankvist tillräckligt många gånger för att kalla henne vid förnamn. Jag vet att hon är en oerhört skicklig chef och ledare. Bland de bästa. Jag vet dock ingenting om huruvida Bermudez-Svankvist har lyckas med sitt chefsuppdrag på just Arbetsförmedlingen (AF). AF har 13 000 medarbetare och är enligt ägarrepresentanten Anders Borg en ”komplex organisation som ofta har haft styrningsproblem”. Kanske blev uppdraget att göra om myndigheten för svårt även för denna generaldirektör eller kanske var det precis lagom men ägarna och styrelsen kunde inte stå ut med trycket ifrån gruppen med missnöjda medarbetare som inte vill se omorganisation och förändring. Jag är också helt okänslig inför höga chefer som måste lämna sin post. Ägare och styrelsen är allsmäktiga och de kan arbetsrättsligt även tillåta sig att vara godtyckliga när de vill göra byte i toppen. Det som gör mig förbannat är de ledare som helt i onödan har besudlat Bermudez-Svankvists namn med felaktiga misstankar om ekonomiska oegentligheter. Men också den allmänna uppfattningen om att chefens huvuduppgift är att göra medarbetarna nöjda gör mig ursinnig.

Fy tusan för styrelse och ägare
Den delvis nytillsatta styrelsen gick till medierna med nyheten om att de inte hyser något förtroende för generaldirektören. Styrelse berättade att mobilräkningen var den berömda droppen. Mediadrevet gick. Arbetsmarknadsministern Hillevi Engström sparkade Bermudez-Svankvist efter två dagars tystnad. Hon sa att det inte handlade om mobilräkningen. Engström förtydligade det hela genom att som en papegoja svara på alla frågor med ett och samma svar ”beslutet bygger på en samlad bedömning”.

Alla chefer – oavsett om hen har lyckas eller misslyckas med sitt uppdrag - förtjänar ett värdigt och humant avsked. I detta fall har styrelsen och ägarna betett sig oprofessionellt, obegåvat och ohedersamt. De har utövat ett uselt ledarskap och deras otydlighet är förödande för såväl Bermudez-Svankvist som för AF som organisation. Avgående generaldirektörens eftermäle kommer att vara tidningslöpens ”Skandalchefen” trots att hon med ovanlig stor ekonomisk noggrannhet har skött sig enligt regelboken. Än värre har de med sin otydlighet förmedlat till såväl AFs personal som potentiella nya generaldirektörer att gillar inte personalen chefen så byter vi ut hen så att medarbetarna ska ”bli nöjda” och ”få arbetsro”. Det är ett säkert sätt permanenta myndighetens ”styrningsproblem” och låga förtroende. Men kanske värst av allt så undrar nu allmänheten och inte minst de arbetslösa vad AF är för tomteverkstad!

En styrelse och ägare med professionalitet och integritet hade tillsammans med generaldirektören löst detta bakom stängda dörrar och meddelat medierna när det hela var klart. Mer begåvade personer kunde också hjälpt styrelsen och ägarna att formulera en orsak till avgången som var smart, trovärdig och till det bästa för alla parter.

Nöjda medarbetare inget mål
Med största tydlighet har AF-ärendet också kommunicerat vad folk i allmänhet – även hör och häpna centrala ledningspersoner – anser är chefens uppgift. Att göra medarbetarna nöjda. Nedan citat sammanfattar tydligt essensen i det allmänna resonemanget för det självklara i Bermudez-Svankvists avsked:

Ledaren i Expressen skriver

Men om personalen blir på bättre humör av en ny generaldirektör borde arbetsglädjen leda till högre kvalitet på de insatser som ändå görs.

K-G Bergström skriver

Hon har uppenbarligen varit en dålig chef. Hon har fått dåliga betyg som chef i medarbetarundersökningar.


En medarbetarenkät där personalen anonymt bes uttala sig om enskilda chefer öppnar upp för en formaliserad form för näthat. Du kan säga vad som helst, men du behöver inte ta ansvar för dina åsikter. Dessutom är vad medarbetarna tycker om chefen endast en pusselbit i bedömningen av chefens prestationer. Chef A kan vara omtyckt av alla och leverera ingenting. Många HR-chefer känner igen just det ”Vad då, dålig chef som behöver utvecklas, jag fick ju högsta betygen på medarbetarenkäten?”. Chef B kan vara omtyckt av hälften men leverera på målen.

Det är den enklaste sak i världen att göra medarbetarna nöjda. Kom och gå när du vill, bestäm din egen lön, fönsterplats till alla och så vidare. Det svåra – och chefens uppgift som arbetsgivarens representant– är att på bästa sätt leda en verksamhet mot ett mål. På den resan är nöjda medarbetare ett verktyg för chefen, men det är omöjligt ett mål i sig!

Bermudez-Svankvist tog så innerligt fel då hon trodde på ”business as usual” och att hon skulle få stanna kvar. Det är först nu som hon har lämnat det blir just det. Äntligen kan AFs personal nöjda återgå till att göra som man gjorde innan Angela den tunghörda tandläkaren kom med alla påbud om omorganisation och förändringar. Puh, äntligen ska man få arbetsro även utlovad av den tillförordnande generaldirektören Clas Olsson. Personligen känner jag mig helt säker på att det är precis "business as usual" som Arbetsförmedlingen INTE behöver. Något är allvarligt fel och det behöver stökas om. Frågan är om nästa generaldirektör vågar, orkar och förmår och om styrelsen och ägarna har modet och förnuftet att står vid hens sida hela vägen till mål.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen