• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/29 2013 kl 10:59 -

Din chef uttråkas förmodligen av ditt chefsjobb

Då jag höll på att göra bort mig för andra gången höjde min ledningsgrupp rösten. Vi hade en halvårig belöningstrappa för hela företaget där medarbetarna hade fått vara med att bestämma såväl målen som belöningarna på varje trappsteg. Första halvåret hamnade vi i övre delen av trappen (budgetnivå) med två steg kvar till toppen. Pyttsan sa jag, prestationen dög till middagsbelöning, men låt oss kliva upp ett par trappsteg och åka skidor i Sälen ändå. Det blir roligare så, tyckte jag. Medarbetarna blev glada och sannolikt konfunderade. Nästa halvår hände samma sak, pyttsan låt oss segla i Skärgården ändå, sa jag. Nu får du ge dig Vibeke, röt min ledningsgrupp!! De behövde inte säga mer. Jag kände direkt inkonsekvensens skamsna smak i munnen. Chefsläxan på temat uppföljning och konsekvens var läst, förhörd och förstådd.

SvD skrev denna månad om att svenska lärare är bland de sämsta i världen på att följa upp elevernas läxor. Lärare i länder med de bästa skolresultaten tar med läxan i undervisningen, både med diskussioner i klassrummet och genom att låta eleverna själva rätta läxan. Lärare i Sverige behandlar läxan som något separat som rättas och lämnas tillbaka – i bästa fall. 9 av 10 lärare i föregångslandet Finland följer upp läxorna medan endast 2 av 10 lärare i Sverige gör det. Både skolforskningen och beteendepsykologin säger att svenska lärares metod är fel.

Jag blev så engagerad då jag läste om lärarnas bristande uppföljning och elevernas förlust av såväl motivation som lärande. I veckor har jag nämligen gått och funderat på varför chefer i Sverige i allmänhet har så svårt att ägna sig åt uppföljning. Precis som våra skolbarn så upplever våra medarbetare att det de gör inte följs upp! Enligt Ennova är chefer i Sverige bland de sämsta i världen på uppföljning i form av att ge erkännande och konsekvens. Positivt beröm saknas och 60% av våra medarbetare anser att vi inte åtgärdar dåliga prestationer.

Hur kan det komma sig att vi som är chefer (och lärare) i Sverige tycker det är så svårt eller lite lockande att ägna oss åt en av chefens absolut viktigaste uppgifter, nämligen uppföljning? Jag har kommit fram till att det kan bero på fyra saker:

Gammal tradition och okunskap
Vi säger uppföljning, men av tradition tänker vi kontroll. Det är två helt olika saker.

Få chefer känner lusten att ägna sig åt kontroll av medarbetarna, och bra är det för idag vet vi att kontroll inte ger mycket. Uppföljning däremot är enligt beteendespsykologin guld värt. Det smartaste du kan göra som chef (och lärare) är att positivt förstarka ett önskat beteende. Då ökar personens prestation avsevärt – du får medarbetare att göra det lilla extra (se bild nedan). Det sämsta du kan göra är att inte säga något alls, då är det faktisk bättre att ge negativ feedback. Uppföljning handlar alltså mestadels om att snacka om det vi har gjort bra - visst känns det plötsligt lite enklare?



Känsloångest
Att lämna sakfrågan och tala om vad en person har gjort – bra eller dåligt – framkallar känslor i såväl chefen (orolig, nervös, rörd, glad, svettig mm) som medarbetaren (glad, plågad, gråtmild, tacksam, arg, blyg mm) och inte sällan även dennes kollegor (avundsjuka, hotad, missunnsamhet, glädje mm). Usch, nej låt oss hålla oss till sakfrågan.
 

Konflikträdsla
Att åtgärda en medarbetares dåliga prestationer innebär en risk för att personen ska tycka illa om chefen. Nej tack, det undviker vi så långt det går. Konsekvens? 60% av de övriga medarbetarna tycker illa om oss istället. För alla chefer med fler än två medarbetare är det en urusel bytesaffär.

Likgiltighet inför det som har varit och det som inte är ens eget
Framåt, framåt och framåt. Det är vår otåliga vardag. Vi har/tar oss inte tiden att snacka om det som gjordes igår. Likgiltigheten inför det som hände förra veckan gynnar inte vår motivation, lärande och utveckling.

Med handen på hjärtat, har du någon gång lätt utträkad tänkt ”Det blir säkert bra, nu måste jag återgå till mitt eget arbete” när en medarbetare har berättat om vad hen har gjort på jobbet senaste månaden? Förmodligen har din chef tänkt det samma när du har berättat om ditt. Inte att undra på att många chefer vill ha en chefscoach! En som lyssnar, lotsar och följer upp. Hmm…undrar vad vi chefer kan ha på vårt bord som är mer intressant än våra underställdas arbete? Ja just det, icke-chefsjobb brukar det vara.

När allt annat är på plats finns tre hinder ändå kvar - känsloångesten, konflikträdslan och likgiltigheten - men farligast av dem är likgiltigheten. Se, höra och bekräfta – den smartaste ledarskapsdoktrinen av dem alla! Hur många hinner du med innan det blir fredag? God Allahelgonenshelg!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela