Ohyfs och social inkompetens - chefers nya huvudvärk

Vi kliver in i hissen, min kund och jag. Vi har ätit lunch och nu stundar arbetsmöte på kontoret. Min chef gör oss sällskap i hissen. Han hälsar kamratligt på bankdirektörskunden och berättar att han just har varit på Soppteater. Både bankdirektören och jag drar andan för att fråga om teatern, men min chef hade mer att berätta. Det hade serverats ärtsoppa under föreställningen och därför kom han nu att XXXXXX sig genom hela eftermiddagen. Jag kan inte förmå mig skriva ordet, men ni förstår. Ärtsoppa. Att få det löftet levererat inlåst i ett litet lufttät utrymme var inte enda orsaken till att direktören och jag höll andan hela vägen till plan 6. Så snart vi hade hej’at av chefen uttryckte bankdirektören sitt starka missnöje. Jag valde att vara mer lojal vett & etikett’en än min egen chef. Jag höll med, min chef hade delat för mycket.


Hissincidenten kom till mig då jag läste om milleniumsgenerationen (födda 1980-1995) som nu med full fart är på väg in i arbetslivet. Chefer på några av världens mest respekterade verksamheter – Ericsson, Google, Harvard, MIT, Yale, Cisco med mera – har svarat på frågor om de yngre förmågorna och framtiden. De beskriver en generation som har växt upp med smarttelefonen i högsta hugg ständigt kommunicerande korta och rappa meddelanden. Online och helst inte ansikte till ansikte. En konsekvens de ser är bristande sociala och kommunikativa förmågor. Har man ägnat stora delar av sitt sociala och kommunikativa liv online på Facebook, Twitter, Instagram, sms med mera är det inte förvånande om man på jobbet inte är så bra på att:

  • Tala och skriva vårdad – Kort, gärna lite provokativt och framförallt ”gilla”-drivande är vad de har växt upp med.
  • Känna av gränser för vad som är lämpliga samtalsämnen i jobbsammanhang – Facebooks och liknande mediers existens bygger väl just på att människor delar för mycket?
  • Lyssna
  • Läsa andra människors uttryck och kroppspråk

 

I USA är problemet av sådan dignitet att universiteten på näringslivets uppmaning lägger in mer och mer kommunikation i sina kurser. Cheferna på stora globala företag inser att det inte räcker och de ser sig tyvärr nödga att tal-, skriv- och socialträna sina nyexaminerade högutbildade medarbetare.

Varför begränsa sig till de nyexaminerade, tänker jag? För visst finns det många födda långt innan 1980 som också skulle gynnas av lite mer hyfs på jobbet?! Jag tror att sånär alla våra medarbetare vill bete sig så att de får ett omdöme som förtroendeingivande och professionell. Extrem individfokus, ny teknologi och nya sätt att kommunicera samt ett väldigt uppjagad tempo har inte bara försämrat våra sociala förmågor men även otydliggjort bilden av affärsumgängets vett & etikett. Det är inte bra för oss chefer, våra medarbetare eller våra verksamheter.

Varken ung ålder eller smarttelefoner kan förklara min chefs bristande omdöme i hissen för snart femton år sen. Åtgärd var nödvändigt och jag lyckades driva genom den första kompetensutvecklingsinsatsen i företagets historia. 1-dags kurs i affärsvett & -etikett (och lite privat också) med greve Gustaf Lewenhaupt. Obligatorisk för alla. Mina högutbildade kollegor anlände kursdagen mycket motvilliga och lämnade lyriska. Det blev vår absolut roligaste och mest lärorika dag på jobbet. Det var inga moraliserande pekpinnar bara dialog och tips och råd om det som kanske intresserar människan mest; Hur ska vi umgås? Vi fick veta vem som ska säga sitt namn först när man skakar hand, hur korta strumporna får vara, vad man ska göra om en person anländer mötet med gylfen öppen, hur man tar sig an en kunds 50 års uppvakning, vilka man ska hälsa på när man kommer till ett affärsmingel, vad som olämpliga samtalsämnen under en affärslunch, vem som ska tacka för maten på en affärsmiddag, vilket bestick man ska använda när och mycket mera. Som ni förstår, jag är född på stenåldern. Men jag är inte så gammal att jag inte tycker det skulle vara otroligt roligt och lärorikt att få göra om det idag med allt det nya i betraktning. Tillsammans med mina medarbetare.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen