Oförlösta chefer

Klockan är 07 en helt vanlig arbetsdag. I det blåa morgonmörkret ser jag tusentals medelålders kvinnor och män slita sig upp den branta backen. De har 8,9 mil kvar till mål. Som åskådare till Öppet spår 2014 faller jag in i funderingar kring vilka bland de lite för otränade kropparna som är oförlösta Kallas, Hellners eller Wassbergs? Vilka kunde ha blivit guldmedaljörer i OS om de i unga år bara hade mött den rätta chefen? Jag vet inte vilka de är, men jag vet att de är många.


Efter två förlorade längdskidsstafetter i Sotji vill jag inte vara kaxig norska, så ha nu lite tålamod med mig. Jag kommer snabb till poängen! Under åren 1952 till 1988 fick Norge, Sverige och Finland i genomsnitt nästan lika många medaljer i OS. Efter 1988 har Norge tagit ett mycket stort kliv upp på medaljlistan. Från medelmåtta (snitt 10 medaljer per OS 1952-1988) till bäst i världen (snitt 23 medaljer per OS 1988-2010. I Sotji 26 medaljer.). Sverige och Finland har inte haft samma medaljutveckling senaste 20 åren. Så vad hände i 1988? Jo, Norge satte upp organisationen ”Olympiatoppen” och gav den ansvaret och befogenheterna att utveckla norsk elitidrott och gav den ett helhetligt ansvar för alla resultat inom norsk elitidrott. Forskare har undersökt vad det är Olympiatoppen gör som ger de imponerande resultaten. Slutsatserna är många och tänkvärda, men mest intressant är nedan två. Olympiatoppen har förstått att:

  • man måste leda bäst i världen för att utveckla de relativt sett få talenten Norge har.
  • det är fullt möjligt att uppnå extraordinära resultat med vanliga människor.


Visst blir man tårögd?! Det ovanliga är inte att de säger det, men att de gör det. Sätter chefen först. Och det i en miljö där individfokuset är större än någon annan stans. Det är stort och eftersträvansvärt.   

Jag tror att alla människor kan bli riktigt bra på något. Jag tror att vi i vardagen omgärdar oss med mängder av oförlösta guldhopp. Och jag tror att ska vi lyckas - som Olympiatoppen - få fler av våra medarbetare upp på (rätta) prispallen så måste vi chefer först i mycket större utsträckning än idag lyftas, pysslas om och tränas för guld!  


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen