Norsk chef i världens mest avvikande land

Det fanns en tid då chefer inte var tvungna att göra allt själva. Helt utan att skämmas gick vi på möten där någon hade dukat fram kaffe och fikabröd i konferensrummet. Min första arbetsplats var välkänd för att bjuda på landets bästa mötesfika; hemgjorda våfflor. Jag arbetade med några konsulter som var speciellt förtjusta och en dag anslöt en svensk kollega. Redan i hissen berättade han om hur mycket han såg fram emot det omtalade fikabrödet. Några minuter senare spottkräktes svensken våfflan. Att vi i Norge äter våfflor med brunost kom som en ovälkommen överraskning. Han äcklades och jag skrattade godhjärtat. Så charmigt. Nästa gång han kom på besök serverade jag brunostdelikatessen igen. Det är väl charmigt om vi tar seden där jag kommer ifrån, var min devis.

Möjligen harmlöst, men det multikulturella arbetslivet kräver större begåvning än så. Femton år senare arrangerade jag i fredags frukostseminariet på just ämnet HEMMABLIND CHEF. Jag kände mig upprymd efteråt. Vi chefer har gått ifrån att snacka om att vi ska ha mångfald till hur vi bättre tar tillvara och får det mesta ut av olikheterna. Vi är begåvade chefer, var min känsla då jag tog helg. Så kom söndagen och EU-valet. Nedstämd och otrolig naiv känner jag mig nu som valresultat visar på en stark brun våg av främmadfientlighet. Idag 10% och nästa val kanske i nivå med Frankrikes 25%. I vår chefsvardag innebär det att 1 av 10 eller 1 av 4 av våra medarbetare tycker att icke-svenskar kollegor är mindre värda och roten till mycket besvär.

Vilket tillbakasteg. Och vilken chefsuppgift vi har framför oss. I det arbetet undrar jag om inte den mycket välrenommerade ”kulturkartan” ifrån World Values Survey kan vara ett utmärkt verktyg för oss chefer. Den används i många sammanhang världen över. Jag använder den när jag föreläser om hur svenska chefer inte är som andra nationers chefer. Och helt utan jämförelse så har På Spåret domaren Fredrik Lindström utifrån denna karta byggt scenshow och skrivit bok om svensken som inte är så normal som hen tror.

Kartan är för oss i Sverige förvånande, tänkvärd och rolig. Vår självbild är ”lagom”, men kartan säger ”avvikande”. Fundera på vad det betyder för dina medarbetare, din granne, dina kollegor, dina kunder, dina affärspartners och dina landsmän. Om du vill fördjupa dig så finns 30 år med siffror att ladda ned på World Values Surveys hemsida. Som analys- och dialogverktyg är den oerhört intressant. Jag använde den senaste igår med en ledningsgrupp då vi diskuterade framtidens utbildningsmarknad. 


Traditional values emphasize the importance of religion, parent-child ties, deference to authority and traditional family values. People who embrace these values also reject divorce, abortion, euthanasia and suicide. These societies have high levels of national pride and a nationalistic outlook.

Secular-rational values have the opposite preferences to the traditional values. These societies place less emphasis on religion, traditional family values and authority. Divorce, abortion, euthanasia and suicide are seen as relatively acceptable.

Survival values place emphasis on economic and physical security. It is linked with a relatively ethnocentric outlook and low levels of trust and tolerance.

Self-expression values give high priority to environmental protection, growing tolerance of foreigners, gays and lesbians and gender equality, and rising demands for participation in decision-making in economic and political life.



Också efter att jag kom till Sverige har jag fortsatt bjuda på våfflor. Ofta flera gånger i veckan till svenska chefers förtjusta jämfota hopp. Brunosten har jag sen länge ersatt med grädde och sylt. Våffelspottkräkningen blev snabbt ocharmigt och dessutom vill man ju anpassa sig lite om man är icke-svensk chef i landet annorlunda! 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen