• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 04/29 2015 kl 08:56 -

Olustigt nyfiken chef

Min chef var gränslöst och påträngande nyfiken. Han var begåvad frågvis och han använde informationen utan skam. Det olustiga var att hans nyfikenhet begränsade sig till omgivningens privata sfär. Hans underställdas professionella drivkrafter, affären eller kundernas verksamhet hade han inte många frågor kring. På det området hade han redan alla svar.

Nyfikenhet – av det rätta slaget - är en eftersträvansvärd ledaregenskap eftersom det är frågor och inte svar som förändrar världen. Och den magiska ingrediensen i innovation, utveckling och verksamheters överlevnad är alla barns favoritfråga om världen kring oss: «Varför?». Vi vet vad nyfikna själar som Newton, Curie, Jobs och Gate har uträttat och därför finns det idag få verksamheter som inte har innovation, nytänkande eller nyfikenhet som värdeord.

”Nyfikenhet är nyckeln till framgång” upprepade en av mina professorer på Handelshögskolan till leda. Först då jag började jobba fattade jag vad han menade. Jag trodde vardagen på finansavdelningen skulle erbjuda spännande diskussioner om räntor, valutor och världen i allmänhet. Med The Economist tät av gulmarkeringar och full av frågor kom jag till jobbet. Efter att smekmånaden var över fick jag besked om att sätta mig ned och hålla käften. Jag lämnade innan året var slut. Nu tjugo år senare undrar jag hur mycket av den nyfikenheten jag har kvar? Och hur står det egentligen till med nyfikenheten hos oss chefer och bland våra medarbetare?

”Så kommer den första skoldagen och barnen
går långs vägen som ett stort frågetecken
och så kommer de hem igen som et tråkigt punkttecken.”

Fritt översatta rader ur Frode Gryttens roliga dikt om Nyfikenhet

Förskolebarn har i snitt 100 varför-frågor om dagen. I mellanstadiet har barn i praktiken slutat fråga varför. Vid samma tidpunkt dyker barns motivation och engagemang. Under uppväxten får vi lära oss att det är påträngande och kanske till och med eljest att fråga varför. Vuxenvärlden låter oss veta att det är kunskap och inte frågor som skänker oss respekt. Våra naturliga sökande frågor ersätts sakta men säkert med att vi istället berättar hur det ligger till. Och på jobbet är det endast de nyanställda som har beviljads rätt att fråga varför. Det står vi ut med i några månader tills personen får besked om att vi som har varit med ett tag redan vet hur saker och ting ska vara.

Vi människor är djupt nyfiken av natur men vi har fått lära oss att inte vädra våra frågor hur som helst. Det ökar sannolikheten för att vi ödslar bort massor med nyfikenhet på obetydligheter och dåligheter. Som min tidigare chef exemplifierade är det nämligen inte alla nyfikna frågor som är av godo. Det finns bra, dålig och meningslös nyfikenhet.

Bra nyfikenhet
När vi utforskar och lär oss nya saker, utmanar oss själva och ser på omgivningen på ett icke-fördömande sätt. Nyfikenheten stimulerar, engagerar och höjer livskvaliteten. Personer som är nyfikna på ett bra sätt lär sig mer, är bättre på att lösa problem, är mer innovativa och de är mycket passionerade. De blir också smartare över tid eftersom de genom att regelbundet ta in ny kunskap tränar upp hjärnan. Personerna vinner lätt andras förtroende och är mer nöjda med tillvaron i allmänhet.

Meningslös nyfikenhet
När vi lär oss saker som vi aldrig kommer att ha användning för. Nyfikenheten gör ingen skada, men den gör inte heller nytta. Den meningslösa nyfikenheten gör oss däremot ofokuserade, splittrade, trötta i huvudet och den dränerar oss på energi.

Dålig nyfikenhet
När vi lägger näsan i blöt och söker bekräftelse från omgivningen på egen betydelse. Nyfikenheten leder inte till att vi lär oss något, den ger ingen energi, den stimulerar inte och den befäster en negativ känsla. Den dåliga nyfikenheten har sitt ursprung i en omedvetens rädsla för att missa något eller hamna utanför. Nyfikenheten gör att personen lynnigt vacklar mellan upphetsning och besvikelse beroende på vad hen får veta. Jakten på ”highs” fångar och är beroendeframkallande. Nyfikenheten kan ge en känsla av tillfredsställelse, men över tid gör den mer skada än nytta.

Några exempel på god, dålig och meningslös nyfikenhet:

De flesta av oss gör bra, men också en hel del dåliga och meningslösa saker i livet. Renlevnad skulle förmodligen göra tillvaron tråkig, men att ha huvudvikt på det som är bra är alltid eftersträvansvärd. Och som tur är, är det aldrig för sent att utveckla en stark nyfikenhet. Det kräver att vi vågar fråga varför. Om och om igen. Även när omgivningen ber oss ”hålla käften” (om de vågar säga det till chefen…). Först vågar vi, sen våra medarbetare. För vem vill väl vara ett tråkigt punkttecken om man kan vara ett spännande frågetecken?!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela