Chefers ohälsosamma behov av att betyda något

Just nu är jag en alldeles lysande chef. Det är jag varje år. Under min fjärde semestervecka.

Sommarsemestern har sina olika faser. Första veckan är det oj-redan-semester-var-finns-bromsen?! Mejl och telefon kollas med samma frekvens och tempot skruvas upp för nu ska även sista semesterförberedelserna på plats. Därefter kommer två veckor med avvänjning. Mitt ointresse för att uppdatera och uppdateras växer och jag varvar långsamt ned. Vecka fyra nuddar axlarna inte längre öronen och den ljuvliga verklighetsfasen anländer. Det är nu jag får en vettig och mer verklighetsförankrat syn på min egen betydelse. Insikten är att jag är betydelselös (inte att förväxla med värdelös)! Jovisst, det jag gör är oerhört viktigt, men det är inte viktigt att just jag gör det. Och om jag är oviktig, så är det också oviktigt vad andra tycker om mina åsikter och göromål. Med upplevelsen av att vara irrelevant kommer en skön frihetskänsla, större mod, framtidsglädje och en rejäl injektion av anti-depression!

I vardagskaoset har vi chefer lätt att utveckla ett ohälsosamt behov av att betyda något. Översköljda av andras och egnas önskemål och krav blir vi överaktiva ekorrar som springer på varenda lilla pling och förfrågan. Allt är akut bråttom. Vi gör omöjligt vårt bästa chefsjobb med andan i halsen. Men under semestervecka fyra gör jag allt rätt som chef (om jag hade varit på jobbet…). Med självklarhet kliver jag tillbaka så att mina medarbetare kan kliva fram. Jag blir en alldeles lysande chef som:

 Är fokuserat: Jag kollar mejlen 1-2 gånger per dag. På sin höjd. Det är sällan jag vet vart min iphone befinner sig. Det jag gör gör jag fullt och helt och inte styckevis och delt (för att citera Ibsen).

 Är lyhörd & full av förtroende: Jag lyssnar på riktig på vad människor har att säga. Jag är tålmodig, nyfiken och helt utan ambitioner om att erbjuda lösningen på deras problem/funderingar. Under en vecka i juli är alla jag möter vettiga individer som gör bra saker på sitt sätt och som jag förväntansfullt tänker att jag kan lära mig något av.

 Delegerar & prioriterar: Jag ser att det finns de som är bättre än mig på att lösa många uppgifter och jag låter dem göra det. Och även om jag skulle göra jobbet bäst händer det att jag med lätthet låter någon annan få ansvaret. Jag har annat som det är viktigare att jag lägger min tid på och/eller jag vill ge någon möjlighet att bli bättre än mig.

 Är visionär & modig: Jag tänker fint lite på de operativa frågorna. Helheten, framtiden och djärva fjälltoppar att bestiga får min fulla uppmärksamhet. Jag ser riskerna, men är villig att ta dem. Det blir roligare så.

Måhända är verklighetsfasen en fantasi. Men just nu som jag njuter som mest och innan semesterns nästa fas - den rastlösa nu räcker det, dags att återvända till vardagen - anländer känner jag mig bestämt på att göra fantasi till verklighet. Allt jag behöver är att ta med mig en hälsosam känsla av betydelselöshet in i vardagskaoset. Det skulle göra mig till en bättre chef och en gladare människa.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

  • Vi skickar dig gärna Vibekes blogg varje vecka. I vårt nyhetsbrev med chef- och ledarskap som tema får du förutom Vibekes blogg också en kort sammanfattning av veckans ledarskapsnyhet, ledarcitat, aktuella erbjudanden, inbjudningar, utlottningar med mera. Skriv din mejladress och bli prenumerant.
    Anmäl dig här

Vibeke Pålhaugen

  • Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

    Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. 2011 öppnade jag Chefshuset med övertygelsen om att GODA LEDARE ÄR LÖSNINGEN PÅ ALLT!

    Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är mina arbetsdagar och jag har den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar idéer till mina veckovisa krönikor.