• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/27 2015 kl 01:18 -

Vad är du villig att offra för chefsjobbet? Eller vem?

Vi står i lokalen där 320 chefer ska samlas två dagar i november. 27 bord med tolv personer per bord, berättar konferensvärdinnan att de har planerat för. Hmm….vi vill nog bara ha tio chefer per bord, säger vi. Låt mig ringa min savant och skrivbordsgranne så får han räkna på det, svarar hon snabbt. Vi fattar inte riktigt vad han ska räkna på, men tio mobilsamtalsminuter senare får vi svaret. Det blir 32 istället för 27 bord. Jag tänker att det nog inte är precis Rainman hon delar kontor med.

Vore jag chef för konferensstället skulle jag inte bara oroa mig över att det tog 20 minuter arbetstid i anspråk att lösa den matematiska klurigheten 320 delat på 10. (Kundens förslösade arbetstid inte inräknat.) Minst lika mycket skulle jag bekymra mig över min medarbetares bristande sociala kompetens. Vi upplevde inte hennes autism diagnostisering av kollegan som godhjärtat.

Händelsen förra måndagen satta igång massor med (chefs)tankar hos mig som i fredags eftermiddag - då jag fick mejlet om Jeff - slutade med döden. Så här vill jag sammanfatta mina grubblerier:

“The Growing Importance of Social Skills in the Labor Market,” visar att nästa all jobbtillväxt sen 1980 har varit inom yrken som kräver hög social kompetens. Det innebär emellertid inte att matematiska och analytiska förmågor har blivit mindre viktiga. Starkast jobb- och lönetillväxt kommer vi även i framtiden få se inom yrken som kräver både välutvecklade kognitiva förmågor och hög social kompetens. Jobben som kräver mindre av båda kommer vara rutinjobb med hög risk att ersättas av maskiner.

Svenska barn och ungdom blir allt sämre i matematik. Matematikkunskaperna har peket utför sedan mitten av 1990-talet och svenska elever ligger idag under EU/OECD-genomsnittet. Det är illa för en enskilda individen, men också för Sverige som helhet vars välfärd bygger på ingeniörskonsten.

Desto mer skärmtid, desto lägre social kompetens enligt Columbia University och MITs Sherry Turkle. Mindre ansikte-till-ansikte umgänge gör oss naturligt nog sämre på att se, läsa och förstå andras känslor. Vi har blivit mer omänskliga och mindre empatiska. Att andra icke-kognitiva färdigheter som självdisciplin, uthållighet, pålitlighet, emotionell stabilitet och punktlighet också minskar gör inte framtiden ljusare.

Det kommer finnas jobb även för dem som har begränsade matematiska och sociala förmågor. Jag läser om Jeff Lockhart Jr 29 år som dog på Amazons lagergolv i Huffingtons Post’s ”The Life and Death of an Amazon Warehouse Temp. What the future of low-wage work really looks like.” Inom vissa (låglöne)yrken ser vi nu 1800-talet's Taylorisms återkomst. Enda skillnaderna är att produktivitetskraven är högre, att teknologin möjliggör ännu tuffare övervakning av de anställda och att företagen inte behöver bry sig om avigsidorna stress, vantrivsel och ökat personalomsättning. Det som en gång fick Taylorism på fall är inte längre till bekymmer när utbudet är stort och de som gör jobbet har sin anställning någon annan stans.
 

Nu blev det bestämt väldigt dålig stämning, eller hur? Mitt fel. Men du och jag som medelålders chefer ska inte oroa oss. Vi behöver ju inte arbeta ihjäl oss i ett jobb där vi anses vara andrasorteringen. Chefsjobbet kräver högsta nivån av sociala och kognitiva förmågor, så vi är säkrade (...förhoppningsvis hela vägen tills pensionen...). Men som bekant kommer det stort ansvar med privilegiet att få vara chef. Och i det perspektivet vill jag dela två ljuspunkter med dig som chef (och kanske förälder):

(1) Matematiska kunskaper och framförallt social kompetens går relativt snabbt att bygga upp. Det kräver självdisciplinen att dra ned på skärmtiden och uthållighet.

(2) Det är vi chefer som avgör hur vårt arbetsliv ska se ut. Var och en av oss måste bestämma oss för vad och framförallt vem vi är villiga att offra i jakten på maximal produktivitet.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela