• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 06/05 2013 kl 09:29 -

Välkommen till helvetet

”Välkommen till helvetet.”, så hälsade en kollega en annan välkommen till en ny arbetsdag på S:t Görans sjukhus. Platsen var akutmottagningens överfyllda väntrum några år tillbaka i tiden. Publiken var stor däribland en fd medarbetare. Det var inte väntrummet för patienter med kritiska åkommor så få hade nog förväntat sig helvetet som nästa stopp.

Denna historia dyker upp då jag läser Ennovas European Employee Index 2013 för Sverige. Våra medarbetare anser nu efter flera år av kris och kraftig nedgång att botten är nådd, förändring är i sikte och de ser ökade chanser att få nytt jobb. Det finns ett uppdämt behov av att söka sig vidare, främst för att de under krisåren inte har fått tillräckligt med det de önskar sig mest; personlig och professionell utveckling. Undersökningen visar även en kraftig nedgång i medarbetarnas rekommendationer till vänner och bekanta att söka jobb i just deras verksamhet. Summa summarum kära chefskollegor; måhända får vi inom kort en riktig stor rekryteringsutmaning på vårt bord! Med den insikten är det nära till hands att tänka att ”någon” måste göra ”något” åt vårt arbetsgivarvarumärke, populärt kallad ”employer branding”.

Varje gång jag hör ”employer branding” dyker frasen ”Välkommen till helvetet” upp i mitt huvud. För mig kom händelsen på S:t Görans att på ett utmärkt sätt tydliggöra essensen av ett område som kan tyckas flummigt, nämligen att: arbetsgivarvarumärke har ingenting att göra med marknadsföring och PR, och allt att göra med chef- och ledarskap. Väntrumshistorien exemplifierar inte bara konsekvenserna (patienter och anhöriga blir oroliga och missnöjda med sitt besök samtidigt som de kommer att avråda alla i sin bekantskapskrets att någonsin ta anställning på sjukhuset), men också orsaken. Dåligt chef- och ledarskap. Om medarbetarna - om än möjligen med en gnutta av humor - inför patienter och anhöriga omtalar sin arbetsplats som ett helvete så är det något som har gått snett på chefsnivå.

I Ennova-rapporten står det också att läsa att svenska chefers ledarskapskvalitet ligger under det globala genomsnittet. En förklaring som ges är att få svenska chefer har fått ett tydligt besked från sin chef om vilka ledarskapsuppgifter han eller hon anser vara de viktigaste. Avstämningar av faktiska förväntningar är en bristvara och skapar en otydlighet som självklart påverkar våra chefsprioriteringar och -prestationer.

Ansvaret för just arbetsgivarvarumärket ligger vanligtvis på hr-, marknad- eller kommunikationsavdelningen. Eller en kombination. Naturligt tänker då de flesta chefer att där har vi de ”någon” som ska göra ”något” åt företagets attraktivitet som arbetsgivare. Lika självklart tänker de ansvariga att det är den stora chefsmassan som är ”någon” som ska göra ”något”. Det är just denna och liknande typer av otydligheter kring ”någon” och ”något” som skapar olika former av ”helveten” på våra arbetsplatser.

Det kan vara svårt att tro att vägen från helvete till himmel är enkel, men det är den i just detta fall. Allt vi behöver göra är att gå till vår chef (om inte chefen hinner före) med den enkla frågan: ”Vilka förväntningar har du på mig som chef?” Genom åren har vi gett många hundratals chefer just den uppgiften. I 99% av fallen har chefen uppskattat att få frågan och den frågande chefen har fått uppleva tydlighetens ljuvliga lättnad. Så enkelt kan vi börja resan mot himmelriken.
 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela