• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 03/24 2015 kl 10:40 -

Du är min chef, jag vill inte veta!

”I am your boss, I don’t need to know this!”, ”You need to show some boundaries!” och ”Too much information!” är återkommande fraser när chefen i TV-serien ”Girls” förklarar för sin medarbetare - läraren Hannah - att hon är för privat med sina elever och honom. Människan önskan om att dela personliga förehavanden och funderingar har alltid övergått omgivningens intresse. De sociala medierna har dock haft en katalysatoreffekt på vad och hur mycket vi delar både online och offline, och gapet mellan vad vi får veta och vad vi vill veta har förmodligen aldrig varit större.

Chefen lyckades inte nå genom till Hannah, men jag imponeras över att han överhuvudtaget har samtalet. I dagens dela-allt-i-minsta-detalj-samhälle är det lätt att som chef nöja sig med att tänka: Varför berättar du detta, jag behöver inte och vill inte veta! Tv-scenen fick mig att grubbla på är hur många det är som vågar berätta för en chef att vara mer återhållsam med informationen? Ifall jag skulle hamna i en sådan situation och med ambitionen om att lyckas bättre än Hannahs chef har jag förberett tre argument till chefer som delar för mycket:

 YTTRANDEFRIHET VS LOJALITETSPLIKT
Försäkringskassan fd generaldirektör twittrar en sen söndagskväll att han ville kräkas på en partiledare och medlem av Riksdagen. Myndighetschefen bemöter de starka reaktionerna mot hans näthat med att åberopa yttrandefriheten.

Privatanställda har genom anställningen accepterat att lojaliteten till arbetsgivaren ska gå före yttrandefriheten. Lojalitetsplikten är långtgående och gäller även privat. I ett privat bolag måste alltid arbetsgivarens intresse gå framför sina egna och har man kritik ska den framföras till arbetsgivaren. Lojalitetskravet är ännu starkare mot en chef än mot medarbetare. Illojalitet mot arbetsgivaren kan vara grund för uppsägning.

För offentligt anställda ingår kritikrätten som en del i den anställdas grundlagsenliga yttrandefrihet. Och arbetsgivaren kan inte ställa större krav på chefers lojalitet i dessa avseenden än arbetstagare i allmänhet. Undantaget är chefer med utpräglad förtroendeställning som har direkt ansvar för myndighetens beslut.

Oavsett juridiken så ska chefer vara medvetna om att det de säger med stor sannolikhet kommer att uppfattas som hela företagets/verksamhetens ståndpunkt och även om chefen hävdar att hen yttrar sig som privatperson kan det vara svårt för andra att skilja på rollerna.

 MEDARBETARNA SKA INTE VETA
En hög chef på SvD skriver en debattartikel i den egna tidningen där han riktar hård kritik mot ägarnas beslutade sparkrav och förändringar av tidningen.

Transparens i alla ära, men det finns chefer som berättar för medarbetarna att de inte tycker som eller stödjer sina chefers beslut. Det finns chefer som delar sin oro och ångest. Och det finns chefer som delar information som inte skulle ha spridits till medarbetarna.

Chefer som under rubriken ”jag kan inte ljuga” delar sina åsikter, osäkerhet och förtrolig information med medarbetarna har en paralyserande effekt på medarbetarna och deras produktivitet. Måhända känner sig chefen bättre efter att ha ”talat ut”, men negativitet, stress och oro multipliceras nedöver i organisationen. Det är olyckligt med chefer som sätter sitt behov av en ventil och tillhörighet framför verksamhetens intressen och medarbetarnas behov av tydlighet och information de kan hantera. Vem kan göra ett bra jobb med tankar som Vi ska göra det chefen inte tycker vi ska göra, men som den ”okunniga” ledningen har bestämt eller Chefen är tveksam till om vi kommer att lyckas och hen borde ju veta.

Chefer som delar för mycket identifieras snabbt av medarbetare och chefskollegor som en bra informationskälla, men lika snabbt tappar chefen i förtroende. En chef som inte är lojal sitt chefskollektiv är inte att lita på. Och en chef som inte tror vill ingen följa.

 MEDARBERARNA VILL INTE VETA
En chef ger ut en diktsamling om sin turbulenta relation till en gift man. Hon intervjuas om boken i SVTs morgonsoffa, delar ut ett ex till alla på jobbet och ser till alla vet det mesta om kärleken och hans förehavanden. Mannen som inte vil lämna fru och barn är min chef och tillika poetens och alla på företagets.

Chefer som under rubriken ”jag är också människa” delar tankar och händelser av för privat karaktär riskerar att tappa medarbetares och andra chefers respekt. Förtroende för förmågan att hantera chefsuppdraget sjunker och den överdrivna öppenheten kan få en negativ effekt på medarbetarna och deras produktivitet.

Att dela personlig information är viktigt for att bygga förtroende och relationer, men chefer ska undvika att dela för mycket. Det innebär inte att det finns en förväntan om att chefer ska vara en felfria superhjältar. Det betyder bara att intresset för vissa detaljer är lågt till obefintligt. Det kan jämföras med relationen de flesta har till sina föräldrar. Det finns saker vi vet att de gör och tänker som vi föredrar att vara helt ovetande om! Och behöver de prata om det så ser vi helst att de gör det med någon annan.

Chefer kan tolka lyssnande medarbetare som att det finns ett intresse, men det är i regel en förhastat slutsats. Förmodligen är det antingen ren väluppfostran eller mer sannolikt chefens position som gör att medarbetaren sitter kvar, läser ett par dikt i boken eller kollar de privata Instagrambilderna.

Som chef behöver du inte ljuga och du får vara människa. Allt du säger ska vara sant, men du kan inte alltid berätta hela sanningen. Då du tackade ja till chefsuppdraget blev du arbetsgivarens företrädare och i den rollen kan du inte lika fritt som tidigare dela med dig av vad du gör och tänker. Och kan du inte leva med det, så kan det vara befriande att påminna sig själv om att det varken är en plikt eller en rättighet att vara chef. Det är en förmån som det går att tacka nej till!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela