Medarbetares omättliga behov av bekräftelse

Du är för sträng, du frågar för mycket, jättebra jobbat!, du bör dela mer av ditt privatliv på jobbet, du ger omgivningen prestationsångest, du har för mycket åsikter och om du inte hör något så kan du utgå från att du gör ett bra jobb. Det är ett urval av vad jag hittar i minnet när letar efter feedback jag har fått av mina chefer under åren. Mestadels handlar det om glada tillrop och svepande bedömningar av min person. Men det finns också några riktiga guldkorn som jag dagligen bär med mig.

Chefer är generellt usla på att ge feedback och chefer i Sverige har extra svårt att ge återkoppling till sina underställda. Sämre än världsgenomsnittet är vi faktisk. Vår största svaghet är dock inte att vi drar oss för att ge negativ feedback. Långt mer besvärande är det att medarbetarnas behov av uppmärksamhet och dialog kring allt det som de gör bra är gravt otillfredsställt. 

Bra positiv feedback är mer effektfullt – i termer av engagemang och produktivitet - än negativ feedback. Logiken är enkel. Personer som får höra att de gör rätt saker bra gör i regel ännu mera rätt saker bra och det med det ”lilla extra”. De får mer motivation och energi, ökat möjlighet till bra prestationer, ökat självförtroende på sikt och minskad stress och oro. Som bonus bli stämningen på jobbet bättre. Utan positiv återkoppling och bekräftelse gör de flesta på sikt – dock inte alla – enbart det som behövs för att möta minimumkraven på jobbet.

80/20 regeln gäller även för feedback, så åtta av tio gånger vi ger återkoppling ska vi ägna oss åt det som fungerar bra. Det är oerhört enkelt att förstå varför vi chefer kan dra oss för att ge negativ feedback, men visst är det synnerligen underligt att vi har så svårt att uppmärksamma det som är bra?! 

Jag undrar om det kan bero på att…

…vi upplever att vi redan ger tillräckligt med feedback?
Sanningen är den att många chefer med stor sannolikhet felbedömer sin förmåga att ge effektiv feedback i tillräcklig omfattning. En svensk studie visar att enbart 50% upplever att de feedback av sin närmaste chef. Hälften av dem upplever att återkopplingen de får är oanvändbar. Men sanningen är också den att chefer ger mer feedback än vad medarbetarna får med sig. Det kan saknas en vana att lyssna och ta emot.

…vi upplever att medarbetarna har ett överdrivet behov av återkoppling?
Sanningen är den olika personer har väldigt olika behov av feedback och chefer gör klokt i att individanpassa återkopplingen. Så länge den ger effekt är det väl värd att fortsätta.

…vi upplever medarbetarna inte förmår eller inte vill ta till sig positiv feedback?
Sanningen är den att de som har svårt att ta emot kanske är de som behöver det som mest.

…den mallade och reglerade utvecklingssamtalsprocessen har gett oss uppfattningen att det räcker med att ge feedback 1-2 gånger per år?
Sanningen är den att feedback gör nytta om den ges i nära anslutning till beteende. Lite hela tiden ger bästa resultatet. Utvecklingssamtalet är – ur återkopplingssynpunkt - inte alls är lämpat för annat än en feedbacksummering.

…vi tvekar på nyttan eftersom vår jättebra-jobbat-feedback  eller du-är-feedback har gett magert resultat?
Sanningen är den att glada tillrop som bra-jobbat och liknande glada tillrop inte är feedback. Det är social uppmärksamhet. Trevligt i och för sig, men oanvändbar som prestations- och motivationshöjare. Inte heller allmänna beskrivelser som ambitiös, ansvarstagande eller ambitiös är användbart som feedback. Det som behövs är återkoppling med högt instruktionsvärde som specifikt berättar vad (beteende) det är personen har gjort som är bra och varför (effekten av beteendet).

…vi är rädda för att sprida avundsjuka?
Sanningen är den att positiv feedback ger störst avkastning om den också ges offentligt. Då lyfts inte bara en persons engagemang och prestation, men det är också ett gyllene tillfälle att sprida budskapet om önskvärd beteende till en större grupp och att gemensamt fira framgångar. Att avstå för att skydda några avundsjuka själar är ett bra sätt bygga och befästa en kultur av missunnsamhet.

…vi inte vet vad vi ska säga?
Sanningen är den att bra feedback kräver att chefen har ett verksamhets- och prestationsfokus och en tydlig bild av vilka specifika beteenden som bäst leder mot verksamhetens mål. Det krävs också att chefen har möjlighet att observera medarbetarens beteende.

…vi anser att vi inget har att säga som medarbetarna inte redan vet?
Sanningen är den att chefen har ett stort inflytande över vilka arbetsuppgifter och karriärmöjligheter samt vilken lön man får som medarbetare. Det är därför ren självbevarelsedrift att vilja veta vad chefen tycker om ens arbetsinsatser.

…vi tänker att medarbetarna redan vet vad vi tycker om deras arbetsinsatser?
Sanningen är den att medarbetarna inte är tankeläsare.

…vi tänker att medarbetarna förstår att om de inte hör något så gör de ett bra jobb?
Sanningen är den att medarbetarna inte är tankeläsare.

…vi upplever att tiden inte räcker till?
Sanningen är den att det blir mer tid över till chef- och ledaruppdraget om det investeras några minuter varje dag i att ge feedback. Ökningen i engagemang, prestation och lojalitet räknar hem investeringen många gånger om.

…vi själva aldrig har fått/får vettig feedback?
Sanningen är den att vi chefer under våra år som medarbetare sannolikt inte fick särskild bra eller tillräckligt med feedback och ännu sämre blev det efter att vi blev chefer. Två av tre chefer i Sverige upplever brist på återkoppling från sin närmaste chef Utan goda exempel är det svårt att med automatik bli en feedbackbegåvning.

…vi tycker att det räcker att medarbetare får lön för det jobb de är anställda att göra?
Sanningen är den att chefer som lägger ribban för högt för vad som förtjänar uppmärksamhet missar syftet med positiv feedback. Avsikten är att hjälpa personer förstå och bekräfta att de är på rätt väg. Det jobbet gör inte lönekuvertet oavsätt hur högt Don Draper skriker Thats what the money is for! 

Tänk så många ”goda skäl” det finns att inte snacka om allt det som fungerar bra?! Det är inte bara medarbetarnas arbetsglädje som skulle växa om vi chefer ägnade mer tid åt det positiva. Vilken rolig och mindre stressig chefsvardag vi skulle få!


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen