• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 09/12 2017 kl 03:34 -

Alla kan inte bli chef för PTs och massageterapeuter

Jag har ingenting emot vare sig personliga tränare eller massageterapeuter. Tvärt om, båda yrkeskategorierna har berikat mitt liv. Trots det finner jag det upprörande att så många av våra medarbetare anser att deras (arbets)liv skulle bli bättre och mer meningsfullt om de bara fick karriärväxla till ett jobb som innebar kombinationen knådning och lycra.

Mitt–i–karriären Barometern 2017 som kom förra veckan är bara en i raden av många undersökningar som bekräftar den bedrövliga trenden som startade i slutet på 80-talet. Vi trivs bara sämre och sämre på jobbet. Årets utgåva av barometern från Folkuniversitetet kan bland annat berätta att drygt sju av tio 40–55-åringar vill byta jobb. Drömmen är att göra något som känns mer meningsfullt, och för många är det att bli egenföretagare inom just friskvårdsbranschen.

Behovet av mening på jobbet är inget nytt fenomen som de påstått curlade 80-talisterna har dragit med sig in i arbetslivet. Det är snarare avsaknaden av mening som är nytt. I dagens arbetsliv får ingenting ta tid, och planerna som lades igår omprövas imorgon. Det enda accepterade tidsfördrivet är mejl, möten och rapporter av alla dess slag. Och den arbetsinsatsen har bara ett märkbart resultat och det är fler mejl, möten och rapporter. Helheten bryts ner i smalare och smalare arbetsuppgifter och fler avslutar arbetsdagen med samma olustkänsla som efter en halvtimmes Facebook-surf på arbetstid; jag kastar bort min tid. I ett arbetsliv där nyttan av den egna arbetsinsatsen har blivit otydlig och ifrågasatt är det inte konstigt att många drömmar om att bli mer hands-on. Och vad kan bli mer handgripligt än att massera ljumsken på en annan människa?

Bara en sak är värre än att sju av tio vill byta jobb, och det är att så få som en av de sju faktiskt gör slag i saken. Hade fler agerat på sitt missnöje och lämnat, så hade inte pinan fått fortgå i decennier. Den föga dolda (produktivitets)kostnaden hade kommit till ytan och vi chefer hade tvingats göra något åt saken.

Men vad kan vi göra åt saken? Hur uppenbart lockande det än är kan vi ju inte alla gå in i friskvårdsbranschen. Jo, det vi kan göra är att tydliggöra det meningsfulla i det arbete vi redan gör.

Frågar vi medarbetarna (och oss själva) om varför de går till jobbet, så kommer det fram tre olika inställningar:

Lönekuvertet – det här gör jag bara för lönen.

Karriären – det här gör jag för att det främjar min löneutveckling, titel, makt, affärsnätverk, arbetsuppgifter med mera.

Mening – det här gör jag för att jag med engagemang och dedikation vill bidra till verksamheten och våra kunder/intressenter. Jobbet känns meningsfullt både ur en professionell och privat synvinkel.

Det som borde ta nattsömnen från alla oss chefer är att den stora majoriteten som går till jobbet idag befinner sig inom de två första kategorierna. Nu har självklart alla arbetsuppgifter där drivkraften främst är lön och karriär, men både enligt vetenskapen och det sunda förnuftet presterar och mår vi som bäst om vi huvuddelen av arbetsdagen också lägger tid på något som vi upplever ger större mening än pengar och karriär.

Och nu är det dags för mig att växla över till de goda chefsnyheterna:

# Meningsfullt, behöver inte alls betyda att jobbet är ett kall. Det räcker att vi känner att det kommer något vettigt ut av den tid och kraft vi lägger på jobbet.

# Det som de allra flesta anser meningsfullt att ägna sig åt under sin arbetstid är att göra nytta för andra.

# Eftersom alla verksamheter existerar i syfte att uppfylla någons behov, kan alla jobb göras meningsfulla. Att människan är konstruerad att söka mening och ”perception is reality” underlättar chefsuppgiften avsevärt.

# Chefsuppgiften blir som följd det stora nöjet att:

1) Besvara frågorna och påminn till leda om verksamhetens överordnade mål; varför ska vi gå till jobbet (mission) och vad ska vi uppnå tillsammans (vision)? Då kan även en vaktmästare på Trafikverkets huvudkontor känna att hen bidrar till nollvisionen.

2) I vardagen synliggöra och bekräfta den nytta vi gör för andra – våra kunder, klienter, brukare med flera. Ju mer fokus på, snack om och närhet till de vi vill göra nytta för, desto bättre för känslan av meningsfullhet och produktivitet.

3) I vardagen synliggöra och bekräfta varje enskild medarbetares bidrag till den överordnade målbilden – genom individuella mål, uppföljning, feedback med mera.

4) Rensa bort alla arbetsuppgifter som i den överordnade målbildens lockande sken avslöjas som bortkastad tid.

Uppgiften att ge medarbetarna mening finns knappast i någon chefs arbetsbeskrivning, men det är i allra högsta grad i chefens och verksamhetens intresse att eftersträva just känslan av meningsfullhet på jobbet. Det gäller bara att vi chefer tar oss an uppgiften att lyfta blicken och inte låta frågan om vad som är meningen med det hela prioriteras bort till fördel för vardagens alltuppslukande kortsiktiga och operativa frågor. Ni vet allt det där vi chefer gör på dagarna som lämnar oss med olustkänslan; jag kastar bort min tid…

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela