• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 07/04 2017 kl 09:43 -

Almedalen är en påminnelse om chefslivets orättvisor

Almedalsveckan är en påminnelse om att (chefs)livet inte är rättvist. Under årets största och mest alkoholstinna konferensresa hyllas skitsnacket och fingerpekandet. Politikerveckan är knappast roten till särskilt mycket ont, men det finns en koppling till ett allmänt sjunkande förtroende för landets alla chefer och ledare. Trenden – inte bara i Sverige – är att medborgarna blir allt mer cyniska. Tilliten till politiker, myndigheter och näringsliv försämras. Förtroendet för hur ledarskapet fungerar och hur vi chefer genomför våra uppdrag har sjunkit i åratal nu.

Förra veckan kom den årliga mätningen av förtroende för Sveriges myndigheter. Siffrorna pekar neråt och mer än hälften av landets myndigheter har nu ett svagt eller extremt svagt anseende. Den årliga Förtroendebarometerns siffror visar samma nedåtgående trend även för näringslivet, facket, massmedierna, de politiska partierna och landets institutioner.

Att få förtroende är nödvändigt för den som utan tvångsmedel vill åstadkomma något. Och eftersom chefsuppdraget handlar om att få saker att hända är förtroende synnerligen viktigt för oss chefer. Men förtroende är minst lika viktigt för den som har det. Livet känns helt enkelt bättre, tryggare och mindre cyniskt om vi känner tillit på jobbet och i privatlivet.

Vetskapen säger att det förtroende vi får är en konsekvens av kombinationen av

kompetens – våra färdigheter, kunskaper och erfarenheter att lösa uppgiften
karaktär/integritet – vår benägenhet att bete oss hederligt, leva som vi lär och leverera enligt våra åtaganden, samt att sätta helhetens behov framför våra egna mer egoistiska behov
hur konsekventa vi är – om vi alltid har tillräcklig kompetens och karaktär/integritet, eller bara då och då.

Nyckelorden är vår, vi och chefskollektiv. Oavsett begåvning och ihärdigt chefsarbete, så är det lite enklare att vara chef på Systembolaget, Sveriges Radio, IKEA eller Skatteverket jämfört med att ha ett chefsuppdrag på Arbetsförmedlingen, i ett politiskt parti eller på Postnord som har bottenlågt förtroende. Och förtroendet för varje enskild chef påverkas inte bara av förtroendet för den verksamhet vi jobbar för, men också av vad chefer i andra verksamheter gör. En fifflande och ohederlig myndighetschef skadar ryktet för alla myndighetschefer. Ett pyttelitet gäng direktörer på lyxjakt för företagets pengar nallar på förtroendet för alla chefer som åker SJs 2:a klass. Även Trumps galenskaper kostar förtroende för en helt vanlig svensk mellanchef, hur orättvist det än kan kännas.

Våra sommarklädda partiledares fingerpekande och allmänna smutskastning i Almedalen tär också på förtroendet för dig och mig. Meningsskiljaktigheter är en grundförutsättning inom politiken och för det demokratiska styrsättet. Åsiktskrockar är också en motor i våra mindre demokratiskt styrda företag och organisationer. Förtroendeproblemet uppstår först när vi inte förmår möta våra åsiktsmotståndare med heder och integritet. I chefsuppgiften ingår det att navigera framåt med kunder, medarbetare, chefer och chefskollegor som tycker olika. Det gör vi inte bara av sunt förnuft för att vinna förtroende, utan också för att lagen säger att vi måste. Kränkande särbehandling kallas det om vi skulle slänga dynga på jobbet. I Almedalen kallas det retorik och belönas med tjusiga tidningsrubriker. Men när solbrännan bleknat och linnekläderna packats bort får alla chefer och medborgare betala för partiledarnas sommarsynder i Almedalen. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela