Treåriga sonen har nyligen upptäckt Lego och vi ägnar eftermiddagarna åt att bygga Lego-togtunnlar. Till sambons förtvivlan finns det tyvärr inga kvällsrutiner när mamma bygger Lego. Ja, för det har blivit så att det är mestadels jag som bygger och sonen använder. Först tänkte jag att det berodde på att sonen tillhör den delegerande chefstypen (vill ha smörgås, vill ha vatten, vill ha legotunnel…), men nu har självinsikten hunnit ikapp. Jag är den demotiverande chefstypen – en legosoldat av värsta sorten.
För till min överraskning blandar sonen - som annars är en kopia av mig - Lego-färger hej vill. Trots färgglada tunnlar berömde jag självklart sonens byggen: ”Åh, du är världens flinkeste. Oj, så fint torn!”. Men så tar jag mig i att med lätta och lynsnabba fingrar flytta en legobit hit och en annan dit. Bare for att det skal bli lite bättre, men egentligen inte så stor skillnad alls…. .Tyvärr inser jag också att det inte var första gång jag städar upp lite i färgkaoset. Inte konstigt att sonen nöjde sig med att ställa sig på sidan och låta mamma göra jobbet.
Hur ofta gör vi inte precis detta som chefer? Petar i medarbetarnas arbete. Med snabba fingrar gör vi några rättelser i ett dokument, byter om följden på några ppt-bilder eller ändrar placering på något med några centimeter. Till medarbetarna säger vi: ”Jättebra jobb, verkligen. Jag gjorde bara några smärre ändringar. Inget av betydelse.” Ofta godhjärtat, men ändå motivationsdödande. För våra medarbetare tänker inte som vi önskar "Tusen tack chefen för att du förbättrade mitt arbete." Nej, de tänker; ”Om det var så betydelselöst och smärre, varför lägger du tid på det?” och ”Varför ger du mig inte vettig feedback så att jag kan göra mitt jobb?”. Vi tränger oss in på deras arbetsuppgifter och dödar lusten.
Att delegera som chef kräver en god portion sjukdomsinsikt. Jag har just insett att sonen lyckligtvis är lite friskare än sin mamma.
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.