• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/21 2015 kl 11:02 -

Att riskera en medarbetarnas liv

Oförskämda eller versalskrivna emejl är de allvarligaste hoten jag utsätter mina medarbetare och mig själv för på jobbet. En och annan incident med våffeljärnet har vi haft, men utöver fikabakningen kräver min tillvaro som tjänstemannachef inte större mod. I varje fall inte den sortens mod där livet läggs som insats. Det kan snabbt ändras.

Globaliseringen har gjort att makt har förskjutits från nationers statsöverhuvud till företagen och dess chefer. Sony-attacken innan årsslutet och terrordådet i Paris är två exempel där ett antal helt vanliga tjänstemannachefer som dig och mig fick ta ansvar för situationer som det tidigare har vilat på våra statsöverhuvudens och deras militära ledares axlar att lösa. Gärna någon annanstans. Under terrorhot från en främmande politisk och religiös regim behövde våra chefskollegor ta beslut om att riskera eller inte riskera medarbetares, kunders och sina egna liv för rätten att få göra sitt jobb och för yttrandefriheten. Vi har haft stora terrordåd i Europa och USA tidigare (New York, London, Madrid och Oslo), men Sony och Paris händelserna tillhör de första (kända) nutida terrorattacken/hoten som har riktas mot företag i sitt hemland och med direkt koppling till företagens verksamhet.

Är du villig att offra ditt liv för jobbet?
Efter terrordådet i Paris är vi alla Charlie och det är ett fint gemensamhetsbyggande slagord, men det lämnar en liten bismak. Charlie Hedbos chefer och medarbetare utmanade genom sina karikatyrer medvetet alla slags auktoriteter, politiske och religiösa. De fortsatte att kämpa för rätten att göra det trots rättegångar, bomber, ständiga dödshot och en vardag med polisskydd. Nej, de bland oss med Charlies mod är ytterst få. Det är en fin liten promille som riskerar/skulle riskera sitt (eller medarbetarnas) liv för rätten att göra sitt jobb och ett samhällsideal.

Att dö på jobbet vs att dö för jobbet
Varje år dör 50-60 personer i arbetsolyckor i Sverige. De vanligaste orsakerna till dödsolyckorna är förlorad kontroll över fordon eller maskin och ras, fall eller glidning av person eller material. 1-3 medarbetare dör också varje år pga. våld, hot på jobbet. Begränsar jag mig till chefsperspektivet är det självklart en avgrundsskillnad mellan att en medarbetare dör pga ett olycksfall (där chefen har eller inte har brustit i sitt arbetsmiljöansvar) och att en medarbetare mördas i en terrorattack där chefen medvetet har riskerat medarbetarens liv. Och det är just att ställning till frågan om att dö för jobbet som många helt vanliga tjänstemannachefer har behövt göra under senaste veckorna.

Chefer som säger ja och chefer som säger nej
Efter Paris-attacken ställdes mediacheferna inför beslutet att publicera eller inte publicera Charlie Hedbos karikatyrer. Några chefredaktörer valde ja och andra nej. Olika vägar valde också detaljhandelscheferna som säljer tidskrifter. Reitan-gruppens chef (äger bl a Pressbyrån och brodern Narvesen i Norge) beslutade att ta in tidningen till försäljning. Inför beslutet hade Reitancheferna i Norge haft ”god dialog med PTS (SÄPO) och polisen” angående säkerhetsåtgärder. Kiosken i Oslo som ska sälja Charlie Hedbo ligger i det mest centrala shoppingstråket vilket i sin tur gjorde att cheferna hos fastighetsägarna och butiks- och hotellgrannarna fick något att tänka på. Och så sprider det sig.

Så också i USA. Under november-december hotades Sony och USAs biografer med terrorattack liknande 9/11 om de lanserade Sony komedin ”The Interview” där historien är en plan att döda Nordkoreas ledare. Sony utsattes samtidigt för en episk hackerattack där stora mängder av företagsdata raderades (bl a filmer) samtidigt som anställdas lönelistor, hälsodeklarationer, personnummer släpptes ut på nätet. Hackarna delgav också mediahusens privata och ytterst beklämmande mejlkonversationer mellan Sonys toppchefer. Hackarna hotar om att de finns mer att läcka om Sony inte är lydiga. USAs ledning identifierade Nord Korea som den skyldiga, men de förnekar. Då Sony cheferna stoppade filmsläppet kritiserade President Barack Obama Sonys chefer i full offentlighet:

Sonys chefer svarade senare att de inte hade låtit sig hotas till tystnad, men att det var biocheferna som under varningen om ett ”9/11 terrordåd” hade tagit beslutet om att inte ta in filmen. Sony släppte filmen online på julafton och efter bara två dagar hade 2 miljoner laddat ned filmen. Cheferna på USAs ”independent” biografer (20% av marknaden) tog så småningom beslut om att visa filmen. Sonys vd sa så han den 5 januari för första gången kommenterade händelsen:

Än svårare än att vara Charlie måste det vara att vara Charlies chef. Jag är långt ifrån Charlies chef, men jag hoppas att Charlies och alla modiga tjänstemannachefers agerande senaste veckor kan rubba av sig lite mer mod på oss alla. Och perspektiv. Nästa gång medarbetarna gnäller om att byte av kontorsstolar utgör en arbetsmiljörisk kan vi ha våra modiga chefskollegor och deras medarbetare i åtanke och vaska fram modet att ryta till att nu räcker det med tjafs om oväsentligheter.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela