• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 08/13 2014 kl 09:43 -

Att släcka bränder från en solsäng i Skåne

Det är Filip & Fredriks podcast nr 200 och livesänding i Globen. Det är publikrekord, mer än både Påven och Metallica. 17 000 medelåldriga personer är samlade denna vackra junikväll dagen före nationaldagen. Två män på var sin stol som samtalar. Fem minuter ut i showen påkallar en i publiken herrarnas uppmärksamhet. ”Vad då, hör du ingenting?”, svarar de och frågar publiken om det är fler som inte hör. Några tusen räcker upp handen. Ångest. Killarna håller sig kalla och säger att nu sänder vi en 3 minuters film och under den tiden får ljudpersonalen se till att fixa problemet. Filmen börjar rulla och killarna sätter sig på sina stolar. De snackar inte med varandra, de löper inte bort till ljudteknikerna och de ser inte ens i riktning av ljudboxen som ligger nära scenen. Jag golvas. Vilket überexempel på delegering! 9 av 10 skulle ha löpt till ljudboxen, men de proffsiga cheferna vet att där har de absolut ingenting att bidra med. De skulle bara vara till besvär. Och så har vi signalvärdet i att de sitter kvar. Det gör publiken lugn. Det ordnar sig.

Det finns emellertid helt klar tillfällen där vi chefer oavsett delegering gör bäst i att resa oss från stolen. Eller, avsluta semester och åka in till kontoret. Helena Lindberg, generaldirektören för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har fått hård kritik i media för att hon inte avbröt sin semester i samband med katastrofbranden i Västmanland. En vecka senare dök hon upp på jobbet. Genom intervjuer, pressmeddelande och en ledare i SvD försvarar hon sin frånvaro med att hon som myndighetschef alltid är ansvarig för allt myndigheten gör och att det inte betyder att hon alltid är på kontoret. Hon förklarar att hon har delegerat till underställda chefer, att hon har varit tillgänglig på telefon och mejl samt att Kungen och representanter från regeringen har skött den ”symboliska fysiska närvaron” i Västmanland.

Lindberg har en sympatisk ton i sitt försvar av sitt semestrande, men jag tillhör gruppen människor som förvånas över att den största branden i Sverige i modern tid inte är tillräckligt skäl för ansvarig myndighetschef att omedelbart korta av ledigheten. Om det i sig inte är skäl nog, så har jag ytterligare tre skäl till att Lindberg skulle ha packat resväskan:

Delegering – det bara vi chefer förstår
Som chefer förstår vi att det är självklart och logisk att den juristutbildade generaldirektören har delegerat det mesta till sina operativa chefer. Det är fint lite hon kan bidra med i arbete med att släcka bränderna i de Västmanländska skogarna. Att förvänta sig att de drabbade, allmänheten och medierna ska förstå delegeringslogiken är emellertid naivt. För dem är det självklart att ansvarig myndighetschef är fysisk på jobbet när en historisk skogsbrand härjar.

Delegering – när det inte fungerar
Efter 3 minuters film var ljudet tillbaka och showen fortsatte. Om ljudpersonalen hade misslyckades hade sannolikt Filip & Fredrik inte suttit tysta kvar i sina stolar. Vad händer och Vad gör vi nu-samtalet mellan dem som chefer och underställda chefer hade börjat. Redan i ett tidigt skede av branden i Västmanland kom det skarp kritik för brist på information och samordning samt ett försenat släckningsarbete. Arbetet fungerade inte som det skulle. Det gör det ännu mer oförståeligt att generaldirektören valde att fortsätta semestern.

Chefer lämnar inte verksamheter, de lämnar chefer
Man kan välja att bortse ifrån de drabbade, allmänheten och mediernas åsikter om ens semesterbeslut. Men vad med MSBs övriga chefer och medarbetare? Det finns en taskig signaleffekt i att fortsätta ledigheten samtidigt som medarbetarna riskerar sina liv i de Västmanländska skogarna. Men det finns en fråga som inte är symbolisk. Jag tänker på MSBs operativt ansvariga chefer. Ställd inför kanske sitt livs svåraste chefsuppgift är chefen tillgänglig endast via mobil från en solsäng i Skåne. Här tror jag generaldirektören underskattar sitt eget värde och uppgiften att vara chef för andra chefer. Det chefer behöver från sin egen chef för att göra ett bra jobb är inriktning, input och interaktion.

Modern teknik i all ära, men har jag en komplex chefsuppgift av nationell angelägenhet så vill jag inte behöva oroa mig för om jag stör min chef mitt i Sommar i P1. Vi känner alla djupt för de drabbade och deras anhöriga i Västmanland. Också MSBs chefer får lite av min omtanke.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela