Att vd:n fick sparken ger hopp och glädje

Förra veckan fick Per Hedelin sparken efter närmare femton år som vd för chefsorganisationen Ledarna. Aftonbladets granskning av hans och några av hans höga chefskollegors extremt frikostiga och egennyttiga användning av fackförbundets pengar lockar till att skriva en ilsken krönika om det vedervärdiga i att ”chefer över alla chefer” inte lever som de lär. 

Jag söker varje vecka efter aktuella chefshändelser att uppmärksamma i denna onsdagskrönika. 52 veckor om året skriver jag ilsket, uppiggat eller förbryllat om vad någon eller några chefer har gjort eller upplevt. Drivkraften är min övertygelse om att det alltid finns något att lära av andra chefers felsteg, öden och framgångar. Men felsteget att som hög chef bjuda äkta maka/e och barn på vräkiga ”inspirationsresor” och ”strategikonferenser”, dela ut lägenheter till nära anhöriga och ha Porsche Cayenne som tjänstebil för medlemspengar, är så obegåvat, omdömeslöst och ohederligt att det kräver föga ansträngning att undgå.

Och avslöjandet om Ledarnas chefers maktmissbruk – som självklart inte begränsar sig till enbart det ekonomiska – gör inte mig (längre) ilsken. Det gör mig glad. Efter nästan ett decennium som chef och vd på tidningen Chef lämnade jag jobbet 2011. Då hade Ledarna gått från hälftenägare till att äga 100 procent av tidningen. Cheferna på tidningslöpen – Per Hedelin och tidigare ordförande Annika Elias – var alltså en gång i tiden mina styrelseledamöter, uppdragsgivare och största kunder. 

Veckans tidningsrubriker bjuder därför inte heller på några överraskningar för mig, eller andra som har jobbat på eller för Ledarna. ”Äntligen-lättnaden” är en känsla jag delar med många, inte minst alla hederliga och ansvarstagande personer i och utanför organisationen som under årens lopp ihärdigt och osjälviskt försökt att få stopp på galenskaperna. Jag är nöjd å deras vägnar. Men framförallt är jag glad och förhoppningsfull å chefskollektivets vägnar.

Chefstillvaron har aldrig varit svårare, och vi chefer behöver en stark chefsorganisation som förmår se och jobba med yrkeskåren chefers svajande förutsättningar att utöva ett gott chef- och ledarskap. Tanken på att det nu blir ett nytt ledargäng högst upp på Ledarna gör mig hoppfull. Och mycket glad. 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

08 10

Sverigechefen städar trappan nerifrån

Av Vibeke Pålhaugen

Skräckexemplen på uselt chefsbeteende på fikakedjan Espresso House väcker vrede och förakt. Själv känner jag mest medlidande med de unga cheferna efter förra… Fortsätt att läsa->

01 10

Högsta chefernas tystnad är ett ännu större svek

Av Vibeke Pålhaugen

När högsta chefen hånade henne inför alla var det ingen som blev överraskad. Det som förvånade var att så få tog flickan i försvar. Att vuxenvärlden… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen