Glöm att dina medarbetare förväntningar på dig som chef är ”show me the money!”. Deras krav är högre än som så. De vill se att du som chef tänker till, anstränger dig och visar omtanke. Under senaste par åren har det kommit en ström av forskning som visar att genomtänkta presenter har mycket större påverkningskraft på medarbetarnas motivation och prestation än monetära bonusar. Orsakssammanhanget är som följer: medarbetare idag söker efter mening med det de gör på jobbet och små gester av omtanke och snällhet ger känslan av att de är en del av en organisation som faktisk bryr sig och ger dem mening. Det i sin tur leder till högre motivation.
Så vilken present ska det vara då? Glöm alla former för profilartiklar och quick-fix som biocheckar, glasscheckar eller kaffecheckar. Dessa presenter kräver precis lika lite tanke och ansträngning från chefen som pengar. De väcker ingen känsla av generositet eller omtanke och är därför i sammanhanget värdelösa. Vi måste alltså på riktigt anstränga oss, tänka till och visa omtanke. Först då kan vi ”räkna hem” belöningen i mer motiverade medarbetare.
Jag är synnerligen förtjust i att ge bort presenter i tjänsten och jag gör det ofta för att belöna goda prestationer eller svåra utmaningar. Beviset på att presenten inte föll i smak är när den ligger och skräpar vid medarbetarens skrivbord tills antingen medarbetarens eller din egen anställning tar slut. Det finns många sådana på min meritlista! Den av mina prestationspresenter som har varit mest framgångsrik var den jag delade ut i samband med att alla hade gjort ett mycket bra jobb under några vinterveckor. Jag kallade till en halvdagskonferens med start kl 11 en fredag. På agendan stod det genomgång och analys av det genomförda arbetet. Väl på plats bjöd jag på några mastiga mackor och lite läsk med signalen om att här ska det jobbas och ingen riktig lunch skulle vi hinna med. Medan medarbetarna åt höll jag en inledning där jag berömde medarbetarnas strålande insatser. Kl 11.15 gav jag alla ledigt med en presentpåse innehållande en bok, en kulturkarta över Stockholm, lite godis, biocheckar samt ett presentkort på Åhléns. Jag hade medvetet inte berättat om att de skulle få en halvdag ledigt då sannolikt merparten av mina småbarnsföräldermedarbetarne då skulle ägna eftermiddagen åt inte återhämtande sysslor som att åka till soptippen, storhandla eller städa huset. Nu fick alla oplanerad ledig tid och jag kan lova att det var uppskattat! Några gjorde saker tillsammans, några shoppade, några gick på bio och andra åkte hem och sov. Ingen gjorde något ”nyttigt”. Enligt medarbetarna själva var det den bästa belöningen du kunde ha fått; ledig tid med lite ”grädde” till.
Jag läste nyligen om Jeff Bezos, grundaren och vd på Amazon.com. Hans främsta ledarskapsläxa lärde han redan som tio-åring. Han var på bilsemester med mormor och morfar där han tröttnade på att mormor rökte i bilen. Han bestämde sig för att göra något åt det. Som den ”siffernissen” han var redan i ung ålder gjorde han kalkylen antal cigaretter per dag, antal inhaleringar per cigarett och hälsorisken per inhalering. Då beräkningen var klar basunerade han ut: ”Mormor, du har under denna resa förkortat ditt liv med nio år!” Mormor började omedelbart gråta och morfar stannade bilen och bad Jeff kliva ut. Efter en stunds tystnad sa morfar snällt och lugnt: ”Jeff, one day you’ll understand that it’s harder to be kind than clever”.
Chefslivet vore enklare om det räckte med att du strödde om dig med pengar - ”show me the money” - men tänkt så mycket trevligare det blir med lite ansträngning och omtanke! Från såväl chef som medarbetare. Om vi chefer tar första steget…..
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.