• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 09/17 2019 kl 12:17 -

Direktören som mitt i värsta krisen ”inte är ett dugg orolig”

”Vi ska tillsätta en extern utredning av ledarskapet” gick Riksgäldens styrelse ut med i helgen. Beslutet fattades efter rubriker i Di och SvD om bland annat ”chefer som flyr”, ”kalabalik i styrelsen”, ”förtroenderas för riksgäldsdirektören” och ”storförluster”. Ett betydande internt missnöje är riktat mot riksgäldsdirektör Hans Lindblad. 

Som chefer vet vi bättre än att per automatik rakt av köpa några anställdas och journalisters utfästelser kring ledarskapet på en verksamhet. Som utomstående vet vi för lite. Men att Riksgäldens egen styrelse inte heller tycks veta är häpnadsväckande, eftersom en av styrelsens absolut viktigaste uppgifter är löpande uppföljning av hur riksgäldsdirektören sköter sitt uppdrag. Ändå behöver de nu alltså en extern utredning för just den uppgiften. 

Får vi tillräckligt bra underlag så kan vi vidta de åtgärder som krävs för att ledarskap och processer ska fungera bättre.” Riksgäldens styrelseordförande Yvonne Gustafsson om syftet med utredningen av ledarskapet.

Mer vänligt sinnade personer än jag skulle kunna försvara styrelsen med att de inte är involverade i den dagliga verksamheten, och därför har svårt att ha koll på ledarskapet och arbetsmiljön. Men det finns rutiner och processer som möjliggör detta. Och det interna utredningsarbetet på Riksgälden har löpt på hela tiden, där information har förelagts styrelsen och Finansdepartementet och varningssignaler har dånat sen långt innan förra veckans artiklar i Di och SvD. Utifrån ett axplock av officiellt kända händelser kan man då tycka att styrelsen skulle ha haft ”tillräckligt bra underlag” för att ”vidta åtgärder” för länge sen: 

Högsta chef som förlorar pengar

Lindblad stängde en valutaposition trots att flera chefer/medarbetare avrådde honom, trots alla analyser på vägen och trots avsteg från gällande kutym. Lindblads beslut kom att kosta myndigheten cirka 500 miljoner kronor. 

Lågt förtroende för ledningen och framtiden

Lindblads företrädare Bo Lundgren åtnjöt skyhöga och svårmatchade förtroendesiffror (95%+) för sitt ledarskap, men förtroendet för Lindblads ledarskap har dalat sedan han tillträdde den 1 februari 2013. Efter fem år i jobbet var endast drygt hälften – 56 procent – positiva till Lindblad, enligt senaste medarbetarundersökningen från 2017. På de avdelningar där Lindblad påstås vara mest involverad är förtroendet avsevärt mycket lägre.

Men det är inte bara förtroende för högsta ledningen som är lågt, det är också medarbetarnas tro på Riksgäldens färdriktning. Enbart 58 procent av de anställda ”tror starkt på och stödjer Riksgäldens framtida riktning”. 

Högsta chef som skyller på företrädaren

I flera intervjuer har Lindblad förklarat sitt låga förtroende bland personalen med att han varit tvungen att rensa upp efter företrädaren Bo Lundgren. Bland annat med låga och löjeväckande uttalanden som:

Bo Lundgren är väldigt svår att mäta sig med. Hans period kallades det rosa molnet. Hela källaren svämmade över av give-aways och saker och ting som inte låg mig för att hålla på med, gåvor hit och dit.” 

Att inte tala illa om en person som inte längre är kvar och kan försvara sig har en moralisk aspekt. Det har också en förtroendeaspekt; över- som underordnades förtroende kan skadas för den chef som inte visar respekt för det arbete som har gjorts innan hen kom in och blev chef. 

Högsta chef som hänger ut medarbetarna

En annan del av Lindblads försvar har varit att hänga ut sin personal. Inte bara har de låtit sig förföras av Lundbergs reklamkepsar. Kompetens, kvalitet och analytisk förmåga har också ifrågasatts. Så här beskriver han de av sina medarbetare vars analyser han skrotade och som kostade myndigheten 500 miljoner kronor. 

Det här var ett gäng tjänstemän som satt och gissade fritt.”

Högsta chef som dolkar sina avdelningschefer i ryggen 

Flera gånger ska avdelningschefer på riksgäldsdirektörens uppdrag ha tagit fram genomarbetade underlag för styrelsebeslut, bara för att på styrelsemötet få höra att riksgäldsdirektören inte håller med. Han har alltså opponerat sig mot sina egna avdelningschefers förslag inför hela styrelsen. För att sen komma med egna förslag, utan underlag. 

Chefer och medarbetare som flyr

Personalomsättningen har gått från runt 6 till 17 procent under Lindblads tid som riksgäldsdirektör. Under 2018–2019 har en tredjedel av personalen lämnat; omkring 60 anställningar har upphört på en myndighet som 2018 hade 184 anställda. Ett antal höga cheferharockså slutat och just nu står tre av de fyra avdelningar som sköter Riksgäldens kärnverksamhet utan chef. 

Utan åtgärder lär det bli fler, för enligt senaste medarbetarundersökningen (2017) svarar futtiga 51 procent bekräftande på frågan: ”Jag skulle stanna kvar hos Riksgälden även om jag blev erbjuden ett liknande jobb med ungefär samma lön och förmåner i ett annat företag”. Det är en mycket låg siffra i extern jämförelse.

Högsta chef som saknar analys- och slutledningsförmåga 

I en intervju med Di berättar Lindblad att han inte alls är orolig över att chefer och medarbetare slutar. 

Jag är inte ett dugg orolig över detta.”

Orsaken till att Lindblad är så bekymmerfri är att han ”har ett bra flöde av sökande till vakanserna” efter alla som har slutat. Men Riksgäldens HR och chefer som redan förra året identifierade att ”bli en mer attraktiv arbetsgivare” som ett viktigt utvecklingsområde är säkerligen inte lika lugna på den fronten. Just utveckling har de nu fått med råge, men det till det sämre efter senaste veckans rubriker i gammalmedia och ”profilering på sociala medier”. Lindblads och styrelsens brist på oro och sjukdomsinsikt ska ha äran för att myndigheten nu i mångas ögon har blivit en mindre attraktiv arbetsgivare. 

”HR genomförde ett internt analysarbete för att tydliggöra vilka utvecklingsområden Riksgälden behövde prioritera framöver för att bli en mer attraktiv arbetsgivare, exempelvis genom profilering på sociala medier.” Ur Riksgäldens årsredovisning 2018.

Det är ofattbart att styrelsen inte tidigare har gjort sina utredningar och ”vidtagit de åtgärder som krävs”. Det är högst olyckligt för en betydelsefull myndighet som Riksgälden och alla dess stolta och kompetenta chefer och medarbetare. Det vore nog lägligt att även "tillsätta en extern utredning" av styrelsearbetet.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela