”No way are you taking me out of this game!” ropar New York Mets stjärnpitchare Matt Harvey. Han vänder sin chef och tränare ryggen och går ut på plan igen. Publiken jublar. Chefen Terry Collins låter den besvärliga medarbetaren få fortsätta spela. Det är säsongsfinal i världsserien och New York Mets leder 2-0 över Royals i matchen som närmar sig sitt slut. Så vänder det. Några minuter senare jublar Royals – de har blivit seriemästare 2015. En djupt besviken Collins möter pressen efter matchen med följande ord: ”Obvisously, I let my heart get in the way of my gut”.

Som chef är det omöjligt att inte beröras av Collins dåliga dag på jobbet, söndag för en vecka sen. För hur många av oss hade inte låtit en medarbetare få stanna kvar efter att magkänslan har sagt ifrån om att det är dags att byta? Extra påtagligt blev det för mig eftersom jag samma söndag hade varit på promenad med en vän och tillika hög chef på ett mellanstort företag. Hen ville bolla en grej gällande en underställd. Berättelsen var högst igenkännbar. Två år med anpassningar och avlastning av arbetsuppgifter, psykologinsatser, uppföljningssamtal, coachsamtal, sista-minuten räddningar och fler och fler kollegor som dras in i träsket. Suck. Vad är mitt råd undrar hen? Det var en enkel fråga att svara på: ”Ge upp, det kommer aldrig att funka”. Vännen hade hoppats på något annat , men suckade och sa att det var hens magkänsla också, men så var det där med känslorna… .
Det är nästintill omöjligt att inte bli känslosam i ett så personligt och jobbigt beslut som att byta ut en i teamet. Men det finns lägen där dina välvilliga insatser inte kommer leda till miraklet att vända en medarbetare som har fel jobb eller fel arbetsgivare. Men när är det läge att som chef ge upp? Jag har åtta enkla frågor som min vän omedvetet hade svarat på under vår skogspromenad:

Tankar kring att avveckla en medarbetare som inte gör sitt jobb är på topplistan över orsaker till chefers sömnlösa nätter. Magkänslan säger en sak och hjärtat något annat. Själv har jag som chef flera gånger kämpat för länge. Och när jag först har kommit till skott har medarbetaren varit den enda som har blivit förvånad. Alla andra har visat stor lättnad och tacksamhet. De har med säkerhet också undrat varför jag dröjde så länge. Varför jag kämpade på efter att allt hopp var ute. Den goda nyheten är att jag lär mig. Jag kämpar mindre idag än jag gjorde tidigare och jag litar mer på magkänslan. Men det är svårt och jag ska medge att jag ansikte till ansikte med den rasande, diviga och duktiga Harvey inte osannolikt skulle ha fattat samma (fel)beslut som Collins. Titta, visst känner vi med honom...?!
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.