• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 05/26 2020 kl 11:30 -

Vilken chef vill ”göra sig av med folk till höger och vänster”?

Han ser förhållandevis ung ut, kommunals ordförande Tobias Baudin, men hans ord slungar mig tillbaka till en tid jag bara har upplevt i böcker och på film. Men referenser som Per-Anders Fogelströms Mina drömmars stad och tv-serien Downton Abbey är verkligen inte relevanta för någon som vill göra nytta i svenskt arbetsliv år 2020.

SVT Agenda fick i helgen ut utredningen om förslag till ändringar av lagen om anställningsskydd (LAS). Den var Centerpartiets stora vinst i januariöverenskommelsen, och som väntat anser facket att ändringarna är en ”katastrof” och de är ”rosenrasande”. Delvis på grund av förslaget om en höjning från två till fem undantag från turordningslistan vid arbetsbrist. Men framförallt upprör ändringsförslaget kring uppsägning på grund av personliga skäl – det vill säga för att en anställd har misskött sig – i företag med upp till 15 anställda. 

I dag kan en anställd med hjälp av facket ogiltigförklara en uppsägning på grund av personliga skäl, så att hen får behålla anställning och lön tills tvisten är avgjord. Den uppsagda är visserligen skyldig att arbeta, men blir i praktiken ändå i regel arbetsbefriad på grund av infekterade relationer. Och med tanke på att varannan sådan tvist tar mer än 17 månader att lösa får det stora konsekvenser för små verksamheter – även i de fall där domstolen slutligen anser att uppsägningen uppfyller lagens stränga krav om ”saklig grund” och personen får gå. Arbetsgivaren får nämligen ändå inte tillbaka lön och andra förmåner som har betalats ut under tvisten. Och det är alltså den kostnaden – lön under tvistetiden – som nu föreslås som lättnad för småföretagare med upp till femton anställda.

Kommunals ordförande Tobias Baudin sammanfattar konsekvensen av den föreslagna ändringen för småföretagen med orden:

Då är det ju fritt fram för arbetsgivare att göra sig av till höger och vänster med vem de vill.”

Jag har själv haft fackförbundet Ledarna som arbetsgivare i 10 år på tidningen Chef där jag var vd, och jag har alltid uppmuntrat medarbetare till fackligt medlemskap. Men den här tillsynes unga fackpampen är skrämmande otidsenlig och chefsfientlig. 

Visst fanns det en tid för länge sen då chefsföraktet var legitimt grundat och kunde förklaras med samhällets klassklyftor, bristande övertygelse om alla människors lika värde och okunskap kring vad som gör människor mest produktiva. Och det kanske fortfarande år 2020 lyckas slinka igenom någon enstaka eljest chef som önskar att han eller hon kunde ”göra sig av till höger och vänster med vem de vill”. Men för chefskåren i allmänhet är blotta tanken en mardröm. För facken och Baudin med kollegor ska nämligen veta att svenska chefer 2020 är...

...positiva till anställningsskydd
Däremot upplever chefer att lagstiftningen inte fungerar väl i praktiken. Enligt forskningsinstitutet Ratios forskningsrapport från oktober 2019 beror det på att

• turordningsreglerna ofta kommer i konflikt med verksamhetens behov av att behålla rätt kompetens. Men ett mycket större problem är att
• avslut av anställningar på grund av personliga skäl upplevs som näst intill omöjliga.

Chefskåren hyser absolut ingen önskan om att kunna säga upp ”…vem de vill till höger och vänster”. Djupt förtvivlade skulle de däremot välkomna ett fungerande sätt att göra något åt medarbetare som beter sig så illa att det får negativa konsekvenser för hela arbetsmiljön och verksamheten, som presterar långt under vad som är rimligt att förvänta, som saknar kompetens att sköta sitt jobb, som missköter sitt arbete, är vårdslösa eller hotfulla. Berörda kollegor och ansvarig chef – hela verksamheten lider på grund av den outhärdliga och verksamhetstärande konflikten. Men det enda ledningsverktyget chefer upplever att de har att tillgå är ändlösa och föga framgångsrika samtal. 

...högst medvetna om att alla avslutade anställningar medför kostsamma arbetsmiljörisker
Inte ens i de fall medarbetare är helt överjävliga på jobbet är det med lätthet som normalfungerande chefer tar sig an utmaningen att försöka säga upp på grund av personliga skäl. För även om chefen vet att det på sikt kommer ge såväl kollegorna som chefen själv en avsevärt mycket bättre vardag och arbetsmiljö, så kommer det inte utan risker här och nu. 

Trots att kanske ”alla” har längtat efter att personen ska sluta så påverkas de som blir kvar. De kan få skuldkänslor, känna stress över att kanske få mer att göra tills en ersättare är på plats, bli oroliga för om de själva ”sitter löst” och det kan börja skvallras i organisationen. Det krävs en rejält duglig chefsinsats för att uppsägningen inte ska påverka produktiviteten negativt och för att hejda att medarbetare som chefen för allt i världen vill behålla från att börja röra på sig.  

Jovisst finns det inom chefskåren rötägg, men Baudin gör de ytterst sällsynta avvikarna till chefsnormen. Det är lika osmakligt och obegåvat som att chefskåren skulle anamma en medarbetarfientlig inställning bara för att det även inom den gruppen finns högst undantagsmässiga rötägg. Jag kan inte annat än känna djup tacksamhet för att den svenska chefskåren inte delar Baudin med kollegors taskiga människosyn.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela