Generellt sätt överskattar chefer sin egen insats. Äldre mannliga chefer överskattar sig själv mest. Det finns dock en grupp som underskattar sig själva och i den gruppen är kvinnor och yngre chefer överrepresenterade. Det här läser jag i Dagens Näringsliv förra veckan.
Forskningen visade vidare att cheferna som underskattar sig själv ofta är utmärkta chefer. Cheferna som överskattar sig själva, är ofta usla chefer. Kombination av högt självförtroende och låg kompetens är självklart förödande för en chef, dens medarbetare och verksamheten som helhet.
Det här är mycket intressant läsning ur flera perspektiv, men som den egoisten jag är börjar jag att fundera på vilken kategori chef jag tillhör. Den utmärkta chefen utan självinsikt, den usla chefen utan självinsikt eller bevare mig väl den utmärkta chefen med självinsikt?!
Problemet med självinsikt är just att du inte själv kan bedöma om du har det eller inte. Svar på frågan kräver att du jamför hur du uppfattar dig själv med den bild din omgivning har av dig som chef. Har ni samma bild, så har du självinsikt. Jag undrar dock om man inte kan ha tillfällen av självinsikt helt på egen hand?
I förra veckan var jag nämligen på utvecklingssamtal på dagis för min 3 ½ åriga son. Nathanael är enda barnet till en mamma som väntade och längtade nästan ett decennium på underverket. Hur som haver, dagisfröken berättar om sonens framsteg och så kom smällen ”Nathanael har stannat lite i utvecklingen mellan liten pojke och stor pojke”. Sambon och jag växlade ögonkast i en sekund och bekräftade i tystnad att vi båda visste varför. Jag frågade dagsifröken om en förklaring, men tyvärr var inte hon utrustat med feedbackträningl. Det kom något undvikande om genetik och att alla är olika. Samtidigt visste alla tre i rummet precis varför. Boven är jag.
Jag har en treårig son som säger ”Mamma, vill du kose baby’n din?”. Då Filip i duon Filip&Fredrik i sin (fantastiska) show berättade om att Fredriks mamma köpte och lade fram kläder till honom tills han var 22 år, så var jag nog den enda på Rival som tok emot det som ett gott råd. Det kostar mig ingenting att stänga kardborrlåset på Nalle Puh-tältet 200 gångar på en dag och känslomässigt kan jag inte riktigt förstå varför han ska behöva äta själv. Jag är ju till för att hjälpa och ingenting kan ta för mycket tid. I mitt föräldraskap har jag självinsikten nog att se att det alltid kommer att kosta mig mycket mer att leda min son mot självständighet än att låta honom vara kvar i beroendet av mamma. Även på långt sikt.
Ett annat tecken på självinsikt är att negativ feedback funkar. Så nu i helgen ska jag lära sonen att stänga Nalle Puh-tältet helt själv! Får se om jag klarar det. Det är ju så himla mystig, för varje gång han vill att jag stänger så bjuder han på sitt sällskap: ”Mamma, kom in och kosa kudden och läsa.” Förhoppningsvis blir det regn så att jag kan utsätta det här till nästa soliga helg...
När allt kommer till allt så kanske det räcker som chef (och förälder) att känna sig lagom missnöjd med sin prestation. I den självinsikten finns det en strävan mot förbättring för både en själv och sin omgivning.
Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 
15 02
– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->
25 01
Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->
Läs alla blogginlägg i arkivet
Några år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till att bli strategikonsult och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.