• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 02/14 2017 kl 02:24 -

Köpa ut en medarbetare? Chefer tvingas blunda, betala och gå vidare

Chefsjobbet är som bekant tufft. Men frågan är om inte några chefer på Arbetsförmedlingen har det svårast av oss alla. I ett par års tid har vi kunnat läsa i tidningarna om arbetsmiljöproblemen på en avdelning på Arbetsförmedlingens huvudkontor.

En använd kondom på en medarbetares skrivbord, avföring i enhetschefens postfack, Hitlermustach på en plansch föreställande en medarbetare, nedkissade väggar på toaletten och frukt som har tuggats på läggs tillbaka i fruktskålen. Med mera. Den skyldiga är (officiellt) oidentifierad, men det är med säkerhet en anställd. Föga förvånande mår personalen dåligt och tre sektionschefer och ett 15-tal medarbetare har slutat.

Ledningen och facket är överens om att det råder svåra motsättningar mellan ledningen och delar av personalen. Ledningen anser att flera fackligt aktiva medarbetare har trakasserat chefer. Facket anser att problemen finns hos cheferna. Previa fick i uppgift att undersöka saken. De identifierade problemen som att ”det förekommer dubbelarbete och icke värdeskapande arbete” och att det råder stor oenighet om enhetens uppdrag, mål och riktning. 

Jag tänker att det främsta problemet är att de har en galenpanna på kontoret! Och att den lilla lorten ägnar sig åt ett ondskefullt beteende som förpestar vardagen för alla. För ingen kan väl mena att bedrövligheterna är en rimlig följd av förekomsten av dubbeltarbete, meningslösa arbetsuppgifter eller oenighet kring verksamhetens mål?! I så fall skulle nästintill alla chefer bara undantagsvis hitta toalettväggarna rena och postfacket tomt på bajs.

Den tidigare personalchefen anser att den skyldiga uppenbart är en person med psykisk ohälsa. Han menar säkert väl, men den gyllne regeln (och lagstiftningen) säger att vi chefer ska överlåta sjukdomsdiagnostisering till de med rätt medicinsk kompetens. Dessutom finns det utan tvekan friska människor som helt enkelt är elaka. Och enligt en forskningsstudie i Harvard Business Review så finns det på jobbet en masochistisk 4 procent som hävdar att de ägnar sig åt hemskheter på jobbet ”because it is fun and they can get away with it”. Övriga 96 procent förstår inte riktigt att deras elak- och oförskämdheter landar negativt hos andra.

För alla oss chefer som har haft oturen att ha en av dessa masochistiska 4-procentarna i vår arbetsgrupp så är det lätt att dela slutsatsen i HBRs artikel; In those extreme cases, you should recognize that you won’t be able to fix the problem and begin to explore more serious responses. Och beroende på vilka resurser vi har att förfoga över så är en möjlighet att försöka köpa ut personen i fråga. Just det har Arbetsförmedlingen gjort 70 gånger de senaste två åren och nu senast förra veckan. En medarbetare på den numera ökända huvudkontorsavdelningen fick på eget initiativ 2 årslöner (800 000 SEK) för att lämna jobbet. Två dagar senare grattade samma person sig själv i sociala medier för att hen hade landat ett nytt jobb i riksdagen.

Det som gnager inom mig och inom många chefer med mig är orättvisan mer än pengarna. Vi har den stora majoriteten som gör sitt jobb bäst de kan och när de känner att chefen är för dålig, att arbetsuppgifterna inte duger eller att de har en vettvilling till kollega som lägger använda kondomer på deras skrivbord, så söker de sig självmant vidare till nya jobb. Sen har vi den lilla gruppen elaka människor som allvarsamt förpestar tillvaron för kollegor och chefer. Dessa behöver vi betala hundratusentals och kanske miljoner kronor till för att de ska hitta sig nya jobb.

Som chef är det både svårt och bekymmersamt att belöna elakheter och galenskap. Men när alla andra vägar är beprövade är det bara att blunda, betala och gå vidare. För att låta galenskapen fortsätta leder bara till ännu större bekymmer. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela