• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/19 2021 kl 12:34 -

Chefen säger att hon för alltid kommer ångra sitt beslut

Ingen gillar att ha fel och än mindre att erkänna dem. Små barn frestas ofta att ljuga om eller skylla ifrån sig misstag, men efter år av uppfostran förväntas man som vuxen ha hederligheten och självförtroendet att bära och lära sig av dem. 

Under de senaste tio månaderna finns inte en chef som inte har gjort coronamisstag. Något annat vore statistiskt helt osannolikt med tanke på att covid-19 är ett helt nytt virus och att pandemin saknar motstycke i alla chefers erfarenhetsbas. 

Alla har vi varit tvungna att prova oss fram och lära oss längs vägen, och det gäller även de högst ansvariga som exempelvis statsepidemiolog Anders Tegnell, statsminister Stefan Löfven och socialminister Lena Hallengren. De sistnämnda visade emellertid under coronautfrågningen i söndagens SVT Agenda en olycklig oförmåga och/eller ovilja att erkänna felsteg i sina delar av pandemihanteringen.

I have made mistakes but I have never made the mistake claiming that I have never made one.” James Gordon Bennett

Oavsett om det beror på det ena eller andra så är det olyckligt. För det är synnerligen viktigt att ledare har modet, styrkan och självförtroendet att erkänna felsteg och misstag, eftersom forskningen har visat att det

• odlar respekt och förtroende för chefen – ingen förväntar sig perfektion av en ledare

• sätter ett gott exempel – genom att äga misstaget och ta ansvar visar ledare på hur hen vill att alla ska agera vid felsteg

• odlar en modig och trygg kultur.  

Tack och lov finns det mängder av chefer som har just förmågan och viljan, även inom politikerkåren. Skottlands försteminister Nicola Sturgeon fick i slutet på november av BBC frågan om hon ångrar regeringens kritiserade beslut om att mellan mars–maj 2020 flytta covid-19-patienter från sjukhus till vårdhem. Hon svarade:

I wouldn’t claim to be proud to be any aspect of coronavirus – it’s been a tragedy. I’ve never tried to pretend that mistakes haven’t been made.” 

Absolutely, in particular over care homes. That will stay with me forever.”

Sturgeon ångrar beslutet om vårdhemsbehandling, och det anser hon sig behöva leva med resten av sitt liv. Ett sådant erkännande visar på styrka, mod och genuin humanitet. Hon tar ansvar och bryr sig om de drabbade. Det ingjuter respekt och förtroende, men gissningsvis mår hon också avsevärt mycket bättre än om hon hade nekat eller pekat finger. För vi kommer väl alla ihåg barndomens tärande klump i magen när vi med oemotståndliga barnögon hade lyckats övertyga någon vuxen om att ”det var inte jag!”? Det var ett högt pris att betala för lögnens högst kortvariga lycka. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 

• Dela