• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/02 2013 kl 10:09 -

Chefen som dödade sin assistent

Jag befinner mig i köket på direktörsplanet där jag förbereder ett stort möte jag ska ha med ledningsgruppen. Jordgubbar med glass och kaffe ska jag bjuda på. Vd:n som är min chef kommer in och frågar vad jag gör. Jag vill ge vårt möte guldkant svarar jag. Han lämnar och jag tänker att där fick jag nog några pluspoäng. Två minuter senare är vd:n tillbaka och nu med alla sekreterarna på direktörsplanet i släptåg. Han fräser: ”Det är sista gången jag ser Vibeke göra ert jobb!” Vd:n lämnar och kvar står ett skämset gäng. Jag skämdes för att jag hade lagt tid på fel saker. Sekreterarna skämdes för att de visste att orsaken till att de hade låtit mig göra deras jobb var att jag var ung och tjej.

Nu femton år senare är sekreterarna pensionerade eller avskedade och det är inte längre skamset att som chef ägna större delar av arbetsveckan åt olika administrativa sysslor. Skammen är ersatt med en känsla av stress. För alltför sällan hinner vi med att göra vårt chefsjobb eftersom bisysslan som assistent - vår egen och kanske även medarbetarnas - har permanentas. Vad var det som hände?!

Svenska studier visar att
- Den administrativa bördan i svenskt arbetsliv i allmänhet har ökat under de senaste 20 åren.
Vi planerar, skriver policyer, utvärderar, dokumenterar, sammanträder, protokollerar, följer upp och mallar som aldrig förr. Varför mängden av administration bara ökar i Sverige är just nu fokus för en forskningsstudie vid Södertörns högskola.

- Det har skett en förändring i fördelning av arbete.
Det som förr utfördes av specialister (assistenter, sekreterare, administratörer med flera) ska nu utföras av administrativa amatörer dvs. alla oss andra. Enligt SCBs yrkesstatistik fanns det för 20 år sedan 256 000 sekreterare. 2010 hade det minskat till 29 000.

Medan jag med spänning väntar på svaret på varför vi administrerar mer och mer, så ägnar jag mig åt att grubbla över varför chefen tog livet av assistenterna? För sanningen är den att bakom varje strukturförändring finns en chef med tillräckligt många chefstillhängare. Jo visst, färre assistenter ger lägre lönekostnader, men uppgiften försvinner inte ut genom dörren med den entledigade assistenten. Det är svårt att greppa affärsmässigheten i att låta en med högre lön som är sämre på att lösa uppgiften göra jobbet. Inte nog med det, det kostar även att chefer känner sig stressade och att chef- och ledarskapet i verksamheten förträngs av kontering, kaffekokning, kopiering, protokollskrivande med mera. Under mina grubblerier fastnar jag dock inte främst i funderingar kring några av våra chefskollegors bristande räknekunskaper. Det som är svårast att förstå är hur chefer kan tycka att chefer inte ska ägna sig åt att vara just chefer. Det är något väldigt sorgset med att så många chefer har bristande respekt för sitt eget yrke. Och andras.

På den ljusa sidan, dödade assistenter kan återupplivas! Allt som behövs är en klok chef som får med sig tillräckligt många kloka chefstillhängare. Kanske kan några minuter med mina komikerfavoriter hjälpa just dig att sätta bollen i rullning?
 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela