Chefen som erkände sitt misslyckande var sommarens lyckopiller

En dag alldeles i början av sommaren slöläste jag en artikel. Det var en rätt alldaglig artikel om ett alldagligt ämne – och en ganska alldaglig lokalpolitiker. Men i slutet av texten fångas jag av något som jag sedan dess haft svårt att glömma. Politikern säger något som – även det – kan uppfattas som alldagligt, men som ger mig både lycko- och lättnadskänslor.

Temat är att Socialdemokraterna i Stockholm kräver att försäljningen av skollokaler till Internationella engelska skolan ska stoppas. Skälet är att Skolinspektionen i åtta månader har försökt få fram vilka som är skolans ägare, utan framgång. Myndigheten har därför inte kunnat fastställa om ägarna är lämpliga. 

Journalisten frågar oppositionsrådet i Stockholm Karin Wanngård (S): 

Du var kommunstyrelsens ordförande i Stockholm 2014–2018, vad har du för ansvar för utvecklingen? 

Wanngård svarar:

Vi sålde inga skolfastigheter och vi försökte ha god dialog med Skolverket. Jag tycker att jag har ett stort ansvar och också drivit frågan hur jag vill se utvecklingen. Det är inte samma sak som att jag har lyckats, uppenbarligen tvärtom.

Jag har ett stort ansvar, jag har försökt och jag har uppenbarligen misslyckats”. Att en politiker tar ansvar på det sättet är sällsynt, och det gjorde mig glad i stunden. Men det som gör att jag nu snart tre månader senare med så stor glädje fortfarande tänker på citatet är den självklarhet och det självförtroende som jag läser in Wanngårds ord.

Jag vet absolut ingenting om Karin Wanngård och det finns stor risk för att jag feltolkar, men det känns behagligt när hon så självklart deklarerar att ”som chef misslyckas jag”. För det är självklart att hon har ansvar, det är självklart att hon har försökt göra sitt bästa och det är självklart för henne att erkänna sitt misslyckande. Det ingår i jobbet, och hon är trygg i att så länge man som chef lyckas fler gånger än man misslyckas – och lär sig något varje gång – så är det precis som det ska vara. 

“I’ve missed more than 9,000 shots in my career. I’ve lost almost 300 games. 26 times, I’ve been trusted to take the game winning shot and missed. I’ve failed over and over and over again. That is why I succeed.” Michael Jordan

Jag kan som sagt vara helt fel ute gällande Wanngård, men lyckopillret kan ingen ta ifrån mig:).


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag. 

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen