• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 10/24 2012 kl 08:32 -

Chefen som vägrar lämna

200 chefer på Berns. På scenen intervjuas Erik Lallerstedt, Per Lydmar och Gudrun Sjödén om hur man bygger sitt personliga varumärke som chef. Moderatorn frågar Lallerstedt och Lydmar om vad som ska till för att rasera det personliga varumärket till den grad att folk slutar besöka en restaurant eller ett hotell? De kommer inte på något. Moderatorn hjälper till; ”Råttor i köket?” Nej. ”Skattefiffel?” Nej. Så kommer Lallerstedt på det; om man skulle sätta på en 13-årig Thailandska, då skulle nog det goda ryktet pulveriseras. 200 chefer gispade efter andan åt kockens vulgaritet och överdrivna exempel. Att han bara kunde tänka tanken, sa mer om Lallerstedt än jag önskade att veta. Nu några år senare förtjänar Lallerstedt min ursäkt för min fördömande tanke. Det var vulgärt, men tyvärr inte överdrivet.

Just nu pågår i Norge en mycket uppmärksammad rättsak mot en socialdemokratisk kommunfullmäktiges ordförande i en av Norges kommuner. 53 årig chef i statsminister Stoltenbergs och kändis-Norges umgängeskrets. Han står åtalad för sexuellt umgänge med en flicka under åren hon var 13-15 år. Idag 16 år. Hon hävdar att han har sexuellt utnjyttad henne. Han hävdar att han har agerat reservpappa. Och som reservpappa tycker han det är helt naturligt att skicka tusentals sms per månad, ta med flickan på weekendresor där de har sovit i samma säng, att skriva att han älskar henne och bara henne och tagit med henne på middagar med statsministern där barn normalt aldirg finns med. Ordförarens fru tycker inte heller att något av allt detta är konstigt.

I förra veckan fick rätten se utskrift av deras Skype-konversationer som var av sådan art att pressen i stor utsträckning påförde sig självcensur. Den åtalade definierar med egna ord Skyp’andet som ”snuskprat”, men ursäktar det med att det var flickan som började och han bara ”hängde med”. 53-åringen ett offer för ett barns manipulationer och sexuella inviter. Då åtalet blev känd för cirka ett år sen gick en del rikskända chefer och lokala kommunchefer (bl a ledningen på 16-årigens skola) ut i starkt försvar till 53-åringen. Efter Skyp’andet kom fram gråter de som vittnen för 53-åringen tårar i rättsalen och ber 16-åringen om förlåtelse. Arbeiderpartiet och 53-åringens arbetsgivare kommunen har under året ställt sig på sidan i saken (vilket för väldigt många har uppfattas som ett stöd till 53-åringen), men efter Skypedialogen gick båda ut och uppmanade den åtalade att lämna ordförandeuppdraget. Han vägrar och har all juridisk rätt att göra så eftersom lagen säger att fullmäktiges ordförande endast kan avsättas vid lagbrott. Ännu är han inte dömd. Statsminister Stoltenberg och högsta chefen för Arbeiderpartiet rycker in och uppmanar honom såväl personligen som medialt att gå. Till det bästa för partiet, kommunen och flickan. De har insätt att de har en chef som bara gör skada. Och de kan inget mer göra. 53 åringen vägrar.

Jag hade en gång ett svårt personalärende där jag fick stöd av en av Almegas mycket duktiga och erfarna jurister. Juristen berättade så här: 99 av 100 personer lämnar företaget om du har samtal med dem om att de inte passar in och att det bästa för såväl företaget som individen är att de hittar någon annat. Man får kanske betala några månadslöner, men det löser sig. Vettiga personer fattar och vill inte vara där de inte är önskade. I 1 av 100 fall funkar det inte fortsatte juristen. Och då nästan inget annat heller. Chefer kan slita ut sig med samtal, konstruktiva lösningar och omplaceringar. Ingenting hjälper annat än mycket hårda handskar. 1 på 100 personerna hänger på något obegripligt sätt kvar till besvär för såväl dig som chef som för kollegorna och verksamheten i stort. Det är värd att ha i åtanke varje gång man inleder en sådan process; Är Kalle 99 på 100 eller 1 på 100?

Just nu sliter Arbeiderpartiet och kommunen med chefen som är 1 på 100 (som vi kunde önska var 1 på minst miljonen) och LAS blir i all jämförelse en mycket smidig och verksamhetsvänlig lag. Oavsätt dom, 53 åringen har ingen framtid som ledare för kommunen och den enda som inte har förstått det är han själv. Sorgligt och ofattbart för oss, men i hans huvud får han säkerligen väl godkänd på chefens etiktest:

1. Är det lagligt?
2. Kan du stå för det inför medarbetarna?
3. Kan du stå för det inför media?
4. Känns det bra i magen?
    

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela