• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 06/09 2020 kl 05:50 -

Chefens självkritik togs emot som ett resignerat kliv in i förlorarrollen

I en intervju i Sveriges Radio Ekot förra veckan uttalade statsepidemiolog Anders Tegnell självkritiskt att han förmodligen inte skulle välja samma väg igen. Det tolkades som att han erkände ett misstag, och intervjun fick även stor medial spridning i utlandet.

Skulle vi stöta på samma sjukdom, med precis vad vi vet om den i dag, tror jag att vi skulle landa i att göra mittemellan det som Sverige gjorde och det som resten av världen gjort”. Anders Tegnell, Sveriges Radio Ekot, 3 juni 2020

Händelsen blev som ett startskott för att tiden är inne – för utvärdering, men framförallt korandet av vinnare och förlorare; vem hade rätt och vem hade fel? 

Att fredstiden är över bekräftades i helgen av söndagens partiledardebatt i SVT och Jimmy Åkessons (SD) Tegnell-måste-avgå-debattinlägg i DN. Den var en försmak av vad vi har att vänta oss framöver; av fingerpekande, skuldbeläggande, hätska angrepp och rejäla doser av vad-var-det-jag-sa. Att kommissioner och granskningar renderar ovärderligt lärande och utveckling för framtiden räcker liksom inte.

Coronafrågan präglas av ett oresonligt och polariserat ställningstagande över vi som är för och de som är emot. Så är det ofta i samhällsdebatten numera, men också på våra arbetsplatser. Inte sällan stjäl ”vi och de-falangernas” höga tonläge all syre och den inte obetydliga och mer resonliga gruppen som gillar läget försummas. Allt för lite uppmärksamhet får alla de på våra arbetsplatser som visar att de gillar läget genom att

• acceptera ledningens beslut
• följa regler och riktlinjer även när de känns onödiga 
• visa respekt för andras perspektiv, åsikter och kompetens
• erkänna egna eller andras misstag.

Att gilla läget innebär inte att resignera, samtycka, gilla eller stödja. Inte heller att man inte kan/vill försöka påverka och förändra. Att gilla läget är ett sätt att möta verkligheten man befinner sig i – så som den är.

Det är något naivt och nördigt över att Tegnell trodde att han i Ekot kunde reflektera högt kring lärdomar och vad vi som är förkunde ha gjort annorlunda. I ett polariserat och oresonligt ”vi vs de-klimat” är lärdomar underordnat och Tegnells tilltag uppfattades som ett frivilligt kliv in i förlorarrollen. På den efterföljande dagliga presskonferensen såg sig Tegnell därför tvungen att förtydliga att han fortsatt tycker att Sveriges strategi är bra. Han har absolut inte bytt sida från vi som är för till de som är emot. 

Vi menar fortfarande att strategin är bra. Men sedan finns det alltid förbättringar man kan göra, speciellt när man tittar bakåt i tiden." Anders Tegnell, presskonferens, 4 juni 2020

Våra arbetsplatser behöver människor med starka åsikter för eller emot. Chefsutmaningen är att få alla på jobbet – oavsett åsikt – att bete sig som de resonliga som gillar läget; som visar respekt och följer de regler som finns medan de verkar för att nya beslut ska fattas – och som erkänner misstag. Det hätska, oresonliga och respektlösa tonläget förpestar tillvaron för såväl chefer som medarbetare och det undergräver det som borde vara överordnat allt annat; nämligen lärande och utveckling. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela