• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 03/04 2015 kl 09:07 -

Chefer behöver en skön stund i soffan med Francis och Claire

De får alla samma fråga; ”Vilka planer har du nu?”. De har arbetet stenhårt i nästan ett år, men nu är det över och de har nått sina mål. Jag tänker att de ska svara att nu ska de vila. Ligga på soffan och sträcktitta på tredje säsongen av House of Cards. 13 avsnitt på raken. Men så svarar ingen. Det syns i deras ansikten att de inte har ägnat en tanke åt att vad som ska hända härnäst. Och ingen drömmer om att ligga på sofflocket. Plötsligt slår det mig varför. De hade inte stått där i tv-rutan med VM-guldmedaljerna kring halsen om soffliggande inte vore vardagskost för dem. Olsson, Kalla, Northug, Björgen och Johaug hade helt enkelt inte blivit bäst i världen om de inte hade haft förmågan att lata sig. Varje dag.

Det finns inte så många chefer som har ambitionen om att bli bäst i världen, men vi har en annan sak gemensamt med dessa guldmedaljörer. Vi önskar och behöver också prestera på topp och nå uppsatta mål. 1933 skrev chefen för det tyska försvaret General Kurt von Hammerstein-Equord (efter oenigheter Hitler avgick han i 1934) en artikel om lathet som chefsdygd och ritade det skulle bli en av världens första ledarskapsmatriser. Den står sig än idag. Han delade in officerare i fyra kategorier:

Så skrev generalen: “Those who are clever and industrious I appoint to the General Staff. Use can under certain circumstances be made of those who are stupid and lazy. The man who is clever and lazy qualifies for the highest leadership posts. He has the requisite nerves and the mental clarity for difficult decisions. But whoever is stupid and industrious must be got rid of, for he is too dangerous.”

Det räcker alltså inte bara att vara lat för att bli en effektiv och framgångsrik chef. Det är kombinationen lat och smart som är framgångsreceptet. Den stora massan av knegande, mindre genomtänkta och inte speciellt välmående (mellan)chefer placerade generalen i ”general staff” boxen.

Den latheten som generalen förespråkar som ledarskapsdygd är inte den som får någon att göra ett slarvigt och dåligt jobb. Eftersträvansvärd är den lathet som har sitt ursprung i vetskapen om att varje arbetat minut har en alternativkostnad och som får chefen att lägger tid på rätt saker. Lata och smarta chefer:

• Har både nerverna och det huvudet som krävs för att fatta svåra beslut.
• Har en önskan om att göra saker enklare och lättare, samtidigt som de har den mentala kapaciteten att hitta smarta sätt att göra det på.
• Kan skilja det viktiga från det oviktiga.
• Fokuserar på rätt saker och det som driver verksamheten framåt.
• Prioriterar och säger nej, till exempel till meningslösa möten.
• Delegerar (och försöker inte göra allas jobb).
• Vågar ifrågasätta och vågar prova nya arbetssätt.

Generalens matris är förmodligen ännu mera aktuell idag än den var 1933. Kunskapssamhällets moderniteter som smartphones, digitalisering, utbrändhet, 24/7-tillgänglighet mm har gjort lathet till en nödvändig chefsdygd. En effektiv och välmående chef idag behöver lättja inte enbart för att kunna tänka, hitta smarta lösningar och prioritera, men den fysiska och psykisk återhämtningen som kommer med lathet är den nutida chefens överlevnadsmedicin. Trots denna vetskap har lättja tyvärr inte fått samma spridning i vår yrkesgrupp som bland de som har elitidrotten som yrke.

Om vi i all ödmjukhet bortser från det möjliga scenariot att vi är dumma i huvudet (stupid), så kan vi glädja oss över att det som krävs för att bli en mer högpresterande och välmående chef är fler timmar i soffan. Lathet kommer olika lätt för olika personer, men den goda nyheten är att den går att tränas upp. I dokumentärserien ”Norges damer mot Falun” på SVT får vi se några världsmästare som inte kan passera en soffa utan att ta sig en tupplur, medan andra lägger sig ned två gånger om dagen på chefens order och med målet om guldmedalj klart i sikte. Stark vilja och hård disciplin krävs för att de i sistnämnda gruppen ska förmå sig stirra i taket några timmar varje dag. Men bara de första 20-25 gångerna tills det nya beteende har satt sig.

Till alla chefer med eller utan lathet som naturbegåvning så är det värt att notera att det räcker inte med smarthet och lättja, det behövs också ett mål. Jag undrar om mitt mål inte borde vara att döda drömmen om att ligga på soffan och sträcktitta på tredje säsongen av House of Cards. 13 avsnitt på raken. Det kommer ändå aldrig bli av. Och dessutom skulle jag med säkerhet både må och prestera bättre om jag varje dag fick en skön stund i soffan med Francis och Claire.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela