• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 02/13 2018 kl 04:02 -

Chefer som ”gör en Halfvarsson”

Det är ett tokigt och lustigt svar, i filmen Vuxna människor (1999) när Frank (Felix Herngren) mycket uppgiven över att människor inte biter ihop och kämpar mer, ventilerar sin frustration med kompisen Markus (Fredrik Lindström).

Frank:
Det är nån sorts allmän uppluckring av moralen.
Jag tycker att folk ger upp för lätt.

Markus:
Det tycker inte jag.
Det är alldeles för många som kämpar.
De borde ge upp.

Jag skrattade gott och kommer ihåg replikväxlingen än idag tjugo år senare. Men Markus var före sin tid och idag fastnar skrattet lite i halsen. Och speciellt om jag tänker på chefskollektivet 2018. Det är så många som kämpar så hårt och som sannolikt borde ge upp. I varje fall för dagen.

Filmscenen dök upp i mitt medvetande i söndags efter att Calle Halfvarsson mitt i tremilen i OS klev ur spåret och for till vallaboden. Journalisterna frågade senare om det var magen, luftrören, kylan, virus eller annan sjukdom på väg. Halfvarsson svarade att han inte visste.

Jag gick bara slut och hade ingen kraft. Ibland har man riktigt dåliga dagar.   

Skidlegendaren Thomas Wassberg däremot ansåg sig veta orsaken till Halfvarssons och övriga i herrlandslagets dåliga insats i söndags:

De har inte tränat helt enkelt. Allt bottnar i bekvämligheten när barn spelar datorspel och inte rör sig.

Wassbergs slutsats är med all sannolikhet inte bara felaktig, men också otidsenlig. Jag tänker inte främst på att han tycks ha missat att Halfvarsson med sällskap är runt 30 och inte 13. Nej, Wassberg ska veta att 2018 är sannolikheten att du tränar för mycket (och fel) avsevärt mycket större än att du tränar för lite.

Och precis så är det med chefer också. Sannolikheten att vi anstränger oss för mycket (och fel) är tusen gånger större än att vi anstränger oss för lite. Att vi biter ihop och kämpar på när det bästa vi kunde göra för oss själva och verksamheten är att ge upp. Och gå hem. I varje fall för dagen. Precis så som Halfvarsson gjorde i söndags.

Man vill aldrig bryta ett lopp och komma in i den trenden. Men det är ett så viktigt lopp på tisdag (sprinten) så då kan man inte vara tjurig. För då hade jag förstört för tisdagen. Då får man ta det tråkiga beslutet att avbryta.

Chefer i allmänhet har en extrem bita-ihop-norm som inte gynnar någon. Att bita ihop om tillvaron naturligt erbjuder tillräcklig belöning och återhämtning är en sak. Men så ser inte chefsvardagen ut 2018. Alla chefer har den svåra uppgiften att i en gränslös och kravfylld tillvaro vårda och ta ansvar för sin egen belöning och återhämtning. Det i sin tur kräver att vi nu och då och helt utan skam ”gör en Halfvarsson”. Det kan finnas tusen orsaker till att vi har en dålig dag på jobbet, men oavsett varför så kan det bästa vara att ge upp. Att bara gå hem och vila upp sig inför nästa arbetsdag.

Apropå bita-ihop-norm. ”Åk stenhårt i sista backen, du får vila sen!” skrek Gunde Svan till Torgny Mogren under OS-stafetten i Calgary 1988. Det blev guld.

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela