Chefer förena er – nu tar vi död på brännbollshelvetet!

Jag är en bollsporttjej som är långt över medels tävlingsinriktad. En partypingla har jag dessutom aldrig varig. Så bollspel borde teoretisk vara en festlig aktivitet för mig, men NEJ. Om jag förmår att bortse ifrån regnet, kylan, de blöta fleecefiltarna, det obekväma i att sitta på marken och avsaknaden av uppskattade moderniteter som toalett så kvarstår faktum att brännboll inte är festligt!


Chefer flest vill att sommarfesten ska vara en rolig och teamutvecklande aktivitet. Hela festen ska kommunicera: Tack för ert goda arbete, se hur kul vi har det ihop och vi ses igen efter ledigheten! Som chef vet du att det är under längre ledigheter som risken att tappa medarbetare är störst. Semester erbjuder nämligen tänketid. Sommarfesten är för oss chefer en ”employer retention” aktivitet. Det är i det perspektivet jag drömmer om att döda den årliga brännbollspicnics-vågen som snart ska välla över Sverige. 


All form för utveckling kräver avsteg från bekvämlighetssonen. Men vem lämnar bekvämlighetssonen i brännboll? Just precis, en handfull personer som inte riktig har/känner att de har förutsättningarna för denna bollsport. Dessa medarbetarna måste utstå att i festligt lag känna sig oönskat i gruppen och genomlida kollegornas irritation, himlande ögon och skäll. Hur kan det vara festligt? Och tänk om det är just en av dina bästa och mest önskade medarbetare du utsätter för denna pina strax innan semester och reflektionstid?


Jag är ”ofestlig”, men av någon anledning är jag bra på att arrangera fester. Jag ÄLSKAR tävlingar som festinslag, men förutsättningen är att det ska ske på lika villkor. Det handlar om att hitta på något som alla är lika dårliga på – så att alla behöver lämna bekvämlighetssonen. I syfte att förverkliga min dröm om ett avbrännbollifierat svenskt arbetsliv ska jag nu dela med mig av min allra hetaste festaktivitet; secret mission.


Den har blivit en kanonsuccess alla gånger jag har gjort den, och alla vänner och bekanta som har gjort den på sina arbetsplatser är lika lyriska som jag. Den gör festen som man talar om i åratal!

 

Så här går det till med secret mission:
1) Du/ni hittar på ett hemligt uppdrag till varje person på festen. Individanpassat och absurd/konstigt ska det vara. Se några exempel nedan.

2) Skriv ned uppdraget på en lapp och lägg det i ett kuvert.

3) I festen inledningsfas tar du/ni varje person diskret åt sidan och säger att just han/hon är vald ut att göra ett hemligt uppdrag. Om han/hon lyckas göra uppdraget trovärdigt utan att skapa misstanke så kan det väntas pris. Du säger att det endast är några noggrant utvalda personer som har fått uppdrag. (Sanningen är att alla har fått uppdrag, men det vet endast ni som arrangerar aktiviteten!).

4) Låt festen börja!

5) I avslutningen av festen avslöjar du aktiviteten och låter alla gissa vem som har haft vilka uppdrag. Viktigt att allas uppdrag redovisas så att inga missförstånd skapas!

6) Man röstar fram den som man tycker har klarat av sitt uppdrag bäst. 

 

Några exempel på secret missions:
Uppdrag den nyanställda layoutaren vid besök på en vingård i Florens (konferensresa):

”Du ska under den guidade visningen fråga extremt korkade frågor om hur det går till att göra vin”.

Jag hade tänkt 2-3 dumma frågor, men Sofia höll på 1 timme! Kollegorna skämdes så mycket att de var tvunga att lämna guidningen, men samtidigt tyckte de så synd om stackars Sofia som var så dum… . Sofia vann tävlingen det året.


Uppdrag den medelålders strama redaktionschefen under samma konferensresa:

”Du ska låtsas vara proffsfotograf med en engångskamera under dagsutflykten till vingården”.

Ann-Sofi kröp på marken för att få rätta vinklarna och vid ett tillfälle tvång hon bussen att stanna då hon såg en soptunna hon var tvungen att ta bild av i ett fantastisk ljus.. . Oförglömligt.


Uppdrag den timida och ordningssamma receptionisten under sommarmiddagen:

”Du ska minst tre gånger under middagen resa sig, höja glaset över huvudet och skrika: ”Nu super vi skallen av oss!”

Hon gjorde så bra. Efter varje skål satte hon sig försiktig ned och åt vidare i tystnad som ingenting hade hänt.


Och vet ni, det är de som du minst förväntar det som kommer att bjuda till mest! Jag har många, många, många fler exempel så om du vill ha tips så bara hör av dig. Död på brännbollen - sommaren 2012 bjuder på riktig fest för våra medarbetare!!! 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

15 02

Upprepade dåliga beslut är otillåtet för alla undantaget chefen själv

Av Vibeke Pålhaugen

– Alla kan fatta dåliga beslut – men inte vid upprepade tillfällen, deklarerade Magdalena Andersson som sin ”enkla ledarskapsfilosofi”. Med den som grund backade hon… Fortsätt att läsa->

25 01

Chefstillvaron baserad på ”sanning, lögn och dåligt minne”

Av Vibeke Pålhaugen

Jag kan begripa om det spontant inte känns lockande att ta sig an TV-serien Makten, som just nu sänds på SVT. Men ett tio timmar långt drama om det norska socialdemokratiska partiet… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen