• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 01/22 2014 kl 10:33 -

Chefer på rovjakt på egen art

Det pågår en tyst revolution i arbetslivet. Du och jag och alla andra chefer ska dödas. Varför? Jo, för utan oss kommer våra medarbetare att blomma ut till synnerligen ansvarstagande, handlingskraftiga och kreativa individer. Våra dagliga kränkningar och relativa inkompetens ska inte längre få suga musten ur medarbetarna och våra skyhöga chefslöner ska inte få fortsätta dränera lönsamheten. När medarbetarna blir befriade och i skön harmoni fattar alla beslut tillsammans kommer våra organisationer blir mer vitala, mindre byråkratiska, snabbare och framförallt mer lönsamma. Frihet och godhjärtad, energisk och harmonisk samexistens är vad arbetslivet har att erbjuda medarbetarna i framtiden. Det är inte övervintrade kommunister som talar och jag raljerar inte. Förra veckan plockade SvD genom ett antal artiklar upp nyheten som sen nyår har gått som en löpeld genom den internationella affärspressen. Den missionerande hyllningskören består av såväl professorer och forskare som kända företagsledare.

I USA bär trenden namnet holokrati (holacracy). Lägg dig det på minnet, kära chefskollega. Givet det mediala intresset och Sveriges extrema medarbetarorientering kommer du sannolikt inom kort - på jobbet eller i festliga lag – att konfronteras med din stundande avrättning. Här till lands kallar vi åkomman ”platt organisation”. Riv pyramiderna tänker du, det är väl inget nytt. Jo, det nya är att alla chefer ska bort.

Jag läser hyllningsartiklarna och jag är - inte svårtippad - skeptisk. Och irriterad. Att vi chefer som vanligt beskrivs som små illvilliga monster rör inte upp mycket känslor. Jag som du är van. Argumenten för holokratiska himmelrike gör mig däremot riktigt upprörd. Här är den missionerande hyllningskörens skäl till att ta död på chefen:

1) Medarbetare har högre kompetens än chefen

Medarbetarna har allt oftare högre utbildning och är bättre uppdaterade än cheferna. Det gör chefen överflödig inte minst eftersom kompetenta människor inte vill ledas av en människa med lägre kompetens.

Inte för att det är relevant, men i landet där det som oftast är den duktigaste specialisten som blir chef så undrar jag om inte antal chefer som mer än matchar medarbetares specialistkompetens är i klar majoritet.

Det som däremot är relevant är att chefens specialistkompetens är irrelevant. Att vara chef är ett yrke som kräver en helt egen kompetens; chef- och ledarkompetens. Prioritera, planera, strategiutveckla, konflikthantera, lönesätta, budgetera, förhandla, se och verka för en komplex helheten, arbetsrätten, motivera & belöna, bygga framgångsrika team, hantera krävande personer, arbetsmiljö, coacha med med mycket mera. Tretti plus uppgiftsområden har chefen på sitt bord som inte medarbetarna har. En av chefens absolut viktigaste uppgifterna är att se, höra och bekräfta var och en av medarbetarna. Och att få bekräftelse är ett minst lika stort behov hos den hög- som hos den lågutbildade. Vem gör det jobbet i den chefslösa organisationen?

2) Chefer är överbetalade – är inte värd lönen

Chefer gör inte nytta för sina höga chefslöner. En chef kan ersättas med två, tre eller kanske till och med fyra medarbetare till samma lönekostnad. Mer blir gjort och större värde har skapats.

Är det inte lustigt hur man kan tro att chefslöner skapas i ett maktvakuum där allsmäktiga och egennyttiga chefer sätter sin egen lön. Dessutom får jag en bestämd känsla av att räknestycket är av teoretisk karaktär. Svenska chefer har i genomsnitt 39 800 sek/månad och medarbetarna har 24 600 sek/månad enligt SCB. Jag är högutbildad, jag har tjugo plus års erfarenhet varav mer än tio som chef och mina arbetsveckor begränsar sig sällan till 37,5 timmar. I all ödmjukhet, två personer med befattningar i 20 000 sek/månad klassen (lågutbildad assistent?) kan inte göra mitt jobb bättre än mig. Det samma gäller nog dig.

3) Det viktiga är ledning och inte ledaren – vem som helst kan göra jobbet
Med tydliga uppdrag och roller kan alla leda sig själv och varandra. Energi, snabbhet och harmoni. En formell ledare skapar endast en odemokratisk och handlingsförlamande byråkrati.

Människan är flockdjur. Utan formella strukturer växer det alltid fram statusskillnader och informella ledare tar fäste om gruppen. Vad är din erfarenhet, har den informella ledaren alltid helheten och verksamhetens bäste i sikte? Och hur är det med den informella ledarens chef- och ledarskompetens? Nej, många medarbetare skulle få det mycket sämre om makten skulle erövras av mer eller mindre tydliga informella ledare. Om det saknas en formell auktoritet som tar ansvar för och fattar (svåra) beslut, då växer det politiska spelet och ändlösa diskussioner blir vardag.

Jag borde möjligen förundras över de holokratrifrälsta chefer som bedriver rovjakt på egen art. Men icke. Kanske drivs de av sin egen ovilja att hantera chefsuppdragets ”surdegar” – det kan vara alla svåra små och stora beslut, den översvämmande mejlboxar, medarbetarnas ständiga missnöje eller besvärliga medarbetare som krånglar. Önskan om bättre nattsömn kan förleda den bästa chef att tro att vägen framåt är att överlåta eländet i medarbetarnas händer. Eller kanske drivs chefsdödarna av egna trauman. Jag tänker ömsint att den chefslösa företagaren som i SvD bestämt hävdar att chefer i allmänhet ägnar sig åt är att trycka ned och kränka medarbetarna i yngre år kanske hade han chefen från helvetet. Att vara chef och ledare ÄR svårt och det finns de av oss som inte lyckas, men att tro att lösningen är att radera sig själv och chefsrollen är mer än lite naivt. 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela