Chefer ska vägra rollen som socialkurator och psykolog

Andras åsikter upprör mig sällan och jag är långt ifrån svårflörtad när det kommer till att lägga ansvar på chefer. Men blotta antydan om att det ingår i chefsuppdraget att vara lekledare, socialkurator eller psykolog är lika provocerande för mig som knäande fotbollsspelare är för Donald Trump.

USAs tidigare generalläkare – Vivek H. Murthy – varnade förra veckan för att vi har en global ensamhetsepidemi att vänta. Och genom att påstå att epidemin är ett chefsansvar fångade han affärsvärldspressens och mitt intresse.

Ensamhetsfenomenet som Murthy beskriver är knappats obekant för någon chef i Sverige – som befolkas av ”världens ensammaste folk”, och där en av fyra personer dör ensamma. Vi vet att antalet människor som känner sig ensamma växer. Och vi har också läst att ensamhet är mer tärande på den fysiska hälsan än både övervikt och femton cigaretter om dagen. Att forskningen har kommit fram till att ensamma personer har fler sjukskrivningsdagar och är mindre engagerade, kreativa och allmänt produktiva på jobbet, känns logiskt.

Att få ned ensamheten gynnar såväl individer, verksamheter och samhället i stort. Och Murthy har rätt i att alla som kan bör bidra, och att de som kan göra störst skillnad är de i institutioner där människor spenderar merparten av sin tid; i familj, skola, sociala organisationer och på arbetsplatser. Det är först när jag kommer till Murthys förslag till vad vi chefer konkret bör göra som jag kippar efter andan. Han föreslår fem saker, där de fyra första bygger upp till den femte:

Create opportunities for colleagues to learn about each other at a deeper personal level.”

Jag hade inte blivit så provocerad om detta hade varit en enskild mans grubblerier. Men eftersom odågan redan har börjat sippra ut i arbetslivet och chefsuppdraget går jag igång.

Det är i och för sig tacksamt att Murthy inte förespråkar att vi chefer ska ägna oss (ännu) mer åt lekledaraktiviteter som afterworks, middagar, konferensresor och allehanda teamaktiviteter. Rent vetenskapligt gör de nämligen ingen större nytta för vare sig verksamheten eller ensamheten, eftersom sådana tillställningar bara får de som redan känner varandra väl att prata om saker de redan pratar tillräckligt om; nämligen jobbet. Men att vi chefer ska tvinga medarbetarna att sitta i halvcirkel och dela personliga berättelser är en sämre idé än mer eller (ofta) mindre roliga teamövningar.

En bättre idé är mindre socialt och fysiskt umgänge på jobbet. I dagens umgängeskrävande arbetsliv med öppna kontorslandskap, fullbokade möteskalendrar, två hundra mejl om dagen och alla vi ska hinna följa på Facebook och Instagram förbrukar vi under arbetstid mer social energi än vi har att tillgå. Socialt slutkörda upplever de flesta att det blir för lite kraft över till familjen, vänner och egna intressen (våra utrotningshotade ”hobbies”).

En bättre idé för hur vi chefer kan bidra till att hejda ensamhetsepidemin är att minska det påtvingade sociala och fysiska umgänget på jobbet. Om en större del av arbetsdagen fick spenderas i ensamt sällskap med sina arbetsuppgifter skulle det gynna såväl individ, verksamhet som samhälle. För då skulle våra medarbetare (och vi själva) i större utsträckning ha ork att:

 Skapa sig en mer givande fritid
Mindre socialt uttröttade efter arbetstid skulle fler ha kraft att vårda relationerna de har, men också att hitta och vara öppna för nya relationer. En tilläggsbonus för alla inblandade är att den återhämtning från jobbet som detta också skulle innebära är produktivitetshöjdande i sig.

 På eget initiativ bilda vänskapliga relationer med kollegorna
Mindre socialt uttröttade under arbetstid skulle fler ha kraft att på eget initiativ och med integriteten i behåll ägna sig åt det psykologerna kallar ”everyday prosociality” på jobbet. Enligt forskning är prosocialt beteende – det vill säga när människor är/orkar vara trevliga och interagerar med varandra – det bästa sättet att bekämpa isolation och ensamhet på jobbet.

Oönskad ensamhet är hemsk och vänskapliga relationer kollegor emellan är bra för alla inblandade. Men Murthys förslag om att pådyvla ansvaret för ännu ett område på oss chefer är fel. Delvis för att det är integritetskränkande mot medarbetare, och delvis för att få chefer är tränade samtalsterapeuter. Men framförallt för att det inte leder framåt. Vi chefer ska sträva efter ett bra och hållbart ledarskap. Det är min absoluta övertygelse att det är vårt bästa sätt att göra skillnad. Även för ensamheten.


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

17 07

5-i-topp krönikor våren 2018

Av Vibeke Pålhaugen

Varje vecka skriver jag en krönika som tar avstamp i aktuella chefshändelser. Jag gör det med ambitionen att avlasta, bjuda in till eftertanke och så ofta det går sprida… Fortsätt att läsa->

09 07

Omgiven av psykopatmedarbetare – boken vi knappast kan vänta oss

Av Vibeke Pålhaugen

Don’t judge a book by its cover säger engelsmännen, men det är just vad jag har gjort med de ofantligt populära ”Omgiven av…”-böckerna. Först var… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen