• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 11/05 2013 kl 11:32 -

Chefer som sprider missnöje

Jag är nog inte ensam om mina jobbiga ungdomsminnen. Det hände för 20-30 år sen på den tiden då försörjning var viktigare än självförverkligande. Vi var inte petiga med vad vi hade för sommar- och extrajobb. Jag betade av klädesbutik, matbutik, café, kiosk, redovisning, städning, callcenter, budbil mm. En rimlig timpeng och jag var nöjd. Inte ett enda dåligt minne har jag av arbetsuppgifterna jag fick. Det jobbiga var det ständiga nedräknandet av minuter och timmar tills dagen var slut. Ofta i förödande kombination med för lite att göra. Det var vidrigt och näst intill outhärdligt! Och som ni minns, på forntiden hade vi inte emejl, internet eller sms att underhålla oss med på arbetstid! Jag känner en tacksamhet över att jag efter att jag började arbeta på riktigt inte en enda dag har kikat på klockan och tänkt ”Suck, det har bara gått sju minuter!”. Varje dag på jobbet har passerat snabbare än vad jag har önskat. Minuterna är lika långa nu som i ungdomen och enda skillnaden är mitt engagemang för jobbet.

Jag känner en doft av ungdomens somrar då jag i helgen läste Gallups ”State of the Global workplace” rapport för 2011-2013. De mäter anställdas engagemang/brist på engagemang i 140 länder och de har kommit fram till att medarbetarskaran kan delas in i tre grupper:
Engagerade anställda arbetar med passion och känner en stark koppling till företaget. De driver innovation och flyttar organisationen framåt. 
Oengagerade anställda har ”checkad ut”. De är sömngängare på jobbet – de gör sina timmar, men har ingen energi och passion.
Aktivt oengagerade är inte bara missnöjda på jobbet, de anstränger sig för att visa sitt missnöje. På daglig basis underminerar de vad deras engagerade kollegor lyckas uppnå.

Jämför vi här i Skandinavien oss med världsgenomsnittet så är vi i allmänhet mer engagerade och mindre aktivt oengagerade än världen i övrigt. Den dåliga nyheten är att 85% av Sveriges medarbetare är oengagerade på jobbet!


Den gedigna rapporten säger inte så mycket om varför det är som det är just i Skandinavien, men den ordar mycket om vikten av engagerade medarbetare och att vi chefer måste se till att de blir just det. Låt oss inte förolämpas av att rapporten propagerar för det som för alla oss chefer i Sverige är självklart. Jag zoomar ut i tankar om varför (så oengagerade) och hur (skapa engagemang), men då jag läser vidare hittar jag ett mycket större och mer förvånande orosmoln. De har mätt grad av engagemang hos olika befattningskategorier. Hör och häpna: vi chefer i Väst-Europa är bland de minst engagerade och det är fler bland oss som motarbetar och sprider missnöje än som driver organisationen framåt. Hela 7 av 10 av oss chefer är oengagerade.

Varför och hur blir klarare: Första och viktigaste steget mot engagerade medarbetare är engagerade chefer. Vore jag högsta chefen / HR skulle jag ägna mig åt så lite annat som möjligt! Mina sommarjobbsminnen blir med ett lite ljusare, för vad kan vara mer vidrigt och näst intill outhärdligt än att vara (ha) en oengagerad chef?
 

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela