• Av Vibeke Pålhaugen
• Skriven 09/17 2014 kl 08:46 -

Chefer som tar en tupplur på jobbet

Nedstämd cyklar jag mot Försvarsmaktens högkvarter och nytt möte. Jag har precis avslutat en lunch. Den hade börjat trevligt, men avslutet blev rätt dystert. Mitt chefssällskap hade berättat om utmaningen att ha verksamhet i Ukraina i ett läge där landets försvar har börjat kalla in yngre män. Medarbetarna är till störstadel män i rätt ålder. Ukrainas försvar har materiel från andra världskriget så förstå företagets djupa oro. På högkvarteret har jag möte med en av de högsta cheferna. Han har ett helt liv bakom sig som militär. Under tiden vi snackar om något helt annat än Ukraina slår det mig att den uniformerade mannen mitt emot mig inte alls skulle tycka att mitt lunchsällskaps situation var svår. Han skulle ha vetat precis hur han skulle agera. Han har decennier med utbildning, träning och erfarenhet från liknande lägen. Jag blir märkligt upplyft över tanken om att ingenting är för svårt för oss chefer. På hemvägen tänker jag på alla chefer jag har mött som har haft en mycket svår situation att hantera på jobbet (självmord, misshandel, missbruk med mera). För varje chef hittar jag i minnet en annan chef som i samma situation skulle ha agerat på ren rutin utan en enda sömnlös natt. Det som är extremt för en chef är vardag för en annan. Och vice versa. 

Fortfarande upplyft bläddrar jag under fredagskvällen genom Time-tidskriften. En artikel påminner mig om att det visst finns en fråga som är för svår för ”alla” chefer oavsett verksamhet, utbildning och erfarenhet. Det finns en utmaning de flesta chefer i Sverige möter med en resignerad uppgivenhet, den är: känslan av att inte räcka till, övertygelsen om att vi chefer lägger tid på fel saker och tron på att enda framkomliga väg är att arbeta mera.

Nio av tio chefer enligt SCB känner oro och stress kopplat till jobbet. Vi försöker åtgärda det med att lägga mer tid på arbetet. På jobbet, men också på bussen, i bilen, vid matbordet, på barnens fotbollsträning och hemma på kvällarna. I tjugofyratimmars-samhället släcker vi aldrig lampan och något måste bort. Flest timmar har vi att hämta där ingen gnäller över vår frånvaro: sömnen.

Hälften av svenskarna sover för få timmar per natt och sömnbrist har i det uppkopplade samhället blivit ett globalt folkhälsoproblem av stor dignitet. Trots all vår kunskap om vikten av tillräckligt med sömn, så följer vi inte receptet. Bristen på sömn försämrar inte bara koncentrationen och produktiviteten och ökar risken för arbetsplatsolyckor. Ny forskning visar att sömnen påverkar såväl biologiska som psykologiska funktioner i kroppen. Låt mig dela några nyckelord från den läsvärda Time-artiklen; förmågan att lära nya saker, övervikt, svårigheter att minnas, ångest, depression, cancer, diabetes och Alzheimer.

Det har även forskats på hur vi chefer blir när vi sover otillräckligt (mindre än 8 t/natt). Det behövs inte mer än ett par sömnstörda nätter innan vi hamnar kognitivt och känslomässigt på minussidan och blir irritabla, sura, aggressiva, disträ, okoncentrerade, mer riskbenägna, mer oetiska och dåliga på att tolka personer och händelser. Bill Clinton sammanfattar det fint:

”Every important mistake I have made in my life, I made because I was too tired.”

För personer med lätta sömnbesvär kan små ändringar göra stor skillnad på kort tid. Här är experternas råd till oss chefer:

1) Lägg dig i tid varje dag.
8 timmar ungefär per natt varje dag och inte bara under helgen. Fasta sovtider. 

2) Stäng av dator/surfplatta/mobilen minst två timmar innan du lägger dig.
Ljuset från skärmar försämrar sömnen och minnet. Skärmarna strålar ut blått ljus i en frekvens som lurar kroppen att tro det är dag.

3) Vila mellan 10-30 minuter mitt på dagen.
Våra förfäder sov en stund på åkern varje dag. Min fulltidsarbetande mamma gör det fortfarande. Siesta heter det i några länder. Vi kallar det för att vila middag eller ta en tupplur.

Först dig själv. Sen skulle du behöva hjälpa dina medarbetare göra samma sak. Hälften av dem går på halvfart på jobbet pga. för lite sömn. Visst är det udda att det ska vara så svårt att sova tillräckligt? Skriver jag som inte har sovit en hel natt sedan 2012. Får man gåvan att bli mamma i en ålder av 43 år får man lida pin, men sen min lässtund i fredags har jag faktisk sett till att somna kl 20 varje kväll. För i ärlighetens namn, min sömnbrist handlar inte bara om en son som vill gosa med mamma varannan timme. Det handlar också om en uppkopplad mamma som i kvällstimmarna vill jobba lite, googla lite, kolla lite på svt-play, sms’a lite, facebook’a lite och kolla ett dussintals nättidningar. Jag inser att det är en av mina stora misstag, men jag är inte helt säker på hur stark jag kommer vara när abstinensen blir som starkast!

Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

• Dela