Högsta chefernas tystnad är ett ännu större svek

När högsta chefen hånade henne inför alla var det ingen som blev överraskad. Det som förvånade var att så få tog flickan i försvar. Att vuxenvärlden överlät till barnet Greta Thunberg själv att förklara det oacceptabla i President Trumps nedsättande och sarkastiska påhopp på henne som person.  

Under Trumps år som president har vi fått lära oss att han ger sig på vem som helst – även barn. Men fortfarande reagerar många starkt när Trump gör övertramp i sina uttalanden. Som i somras då han bad fyra kongresskvinnor – varav tre födda i USA – att 

…go back and help fix the totally broken and crime-infested places from which they came”.

Som chefer är vårt ansvar att styra beteenden, det vill säga vad människor gör och säger. Efter bästa förmåga ska vi förstärka det beteende vi vill ha mer av och försvaga det vi vill ha mindre av. Det kräver viss kunskap, men framförallt integritet och mod. 

Väldigt många upprörda chefer och ledare tog kongresskvinnorna i försvar, garanterat utan ambitioner att lyckas försvaga 73-åringens icke-önskvärda beteende och väl medvetna om sannolikheten för att hamna på presidentens och hans anhängares hatlista. De utsatte sig för risken inte enbart för att måna om sin goda nattsömn, men för att de anser att det ingår i deras ledaruppdrag att markera även för andra vad som är/inte är ett acceptabelt beteende. Som ett verktyg i deras strävan att påverka beteendet hos personer mer resonabla än Trump.  

Svenska politiska ledares tystnad

I ett första skede är det självklart och naturligt att andra politiker reagerar när kollegan Trump trakasserar, diskriminerar eller chikanerar människor. Reaktionerna kommer inrikes, men också utrikes ifrån. Storbritanniens premiärminister vid tillfället Theresa May var en av de som kritiserade Trump – hon beskrev hans uttalande som "completely unacceptable".

När Trump ger sig på det svenska barnet Greta Thunberg är det också helt rimligt att i första hand förvänta sig att högt uppsatta svenska politiker ska reagera hårt och kraftfullt. När kollegan Trump ger sig på ett av ”deras” barn vore det på sin plats att markera för Thunberg – men framförallt för alla andra barn (och vuxna) – att det inte är okej att en vuxen hånar ett barn. Från Stefan Löfven (S) på plats i New York kom det dock ingen Trump-reaktion, men jag noterar att Annie Lööf (C) reagerade med en Men vad är det här?-kommentar på Instagram. Jag har inte lyckats spåra någon annan respons från andra inflytelserika svenska politiker, men den norska statsministern Erna Solberg uttalade sig i varje fall:

Jeg synes alle politiske aktører bør la være å sjikanere folk som har tydelige meninger. Det er en 16 år gammel jente med et sterkt engasjement. Hvis du er president i USA så er kanskje ikke Greta Thunberg din største utfordring.” Erna Solberg, statsminister, Norge

Svenska företagsledares tystnad

I andra hand borde svenska företagsledare ha reagerat. 2019 räknar man inte bara med att politiker ska ta ställning i sociala frågor. Två tredjedelar av befolkningen förväntar sig att även de högsta företagsledarna ska ta ett ansvar. Vd-aktivism (CEO Activism) är numera väletablerat i USA där exemplen är många, men det finns också i Europa. Globala studier visar att såväl anställda som kunder/allmänheten idag vill att företagsledare använder sin maktbas och tar ställning i sociala frågor som inte direkt berör deras kärnverksamhet. 

Varför? Det är ett krav från yngre generationer, och det är rätt sak att göra för verksamheten på sikt

Det finns goda skäl till varfören företagsledare i vissa frågor gör klokt i att vara engagerade utöver sina egna verksamheter. Ett av de starkaste skälen är att för yngre generationer betyder högsta chefens sociala engagemang väldigt mycket. Dubbelt så många anställda och kunder från den massiva millenniumgenerationen jämfört med äldre generationer säger att de skulle få ökad lojalitet och förtroende för en chef om hen tog ställning i en het social fråga. Det i sin tur har en positiv påverkan på kundlojalitet samt på medarbetarengagemang, produktivitet och arbetsgivarvarumärket. 

När? När det är autentiskt 

Det är autentiskt att högsta chefen engagerar sig i sociala frågor när det har genklang i verksamheten, i högsta chefens personliga historia eller när verksamheten har bestämt sig för att arbeta med frågan. Vanliga frågor för CEO Activism är jämställdhet, miljö, diskriminering, abort, invandring, mångfald, HBTQ och vapenlagstiftningen. 

I fallet Trump och Thunberg hade det varit smart och välkommet om de högsta ledarna för verksamheter i Sverige som tror på och verkar för icke-diskriminering på grund av ålder, åsikter eller neuropsykiatriska funktionsvariationer hade gjort en markering förra veckan. Extra höga förväntningar fanns det på de högsta cheferna på verksamheter där det finns många barn eller unga – antingen som "kunder" eller medarbetare. 

Thunberg har rätt i att vuxenvärlden har svikit; vi har inte tagit hand om miljön tillräckligt bra. Men förra veckans tystnad från vuxenvärlden känns som ett ännu större svek. En amerikansk president ger sig på ett svenskt barn, och det enda vi gör är att sensationshungrigt fråga barnet om hur det känns. Det är helt obegripligt och jag säger som Thunberg: How dare we?!

Källor och lästips på temat CEO Activism
Harvard Business Review: The New Ceo Activist
Catalyst: CEO activism
World Economic Forum: Three reason why we need CEO activists 


Som prenumerant på Chefshusets nyhetsbrev får du Vibekes blogg direkt i din mejl varje onsdag.

Till bloggarkivet

Vibeke Pålhaugen

Ett par år efter civilekonomstudierna kom jag till insikten att finansvärlden inte var så stimulerande som jag hade hoppats. Jag gick vidare till en karriär som affärsutvecklare och strategikonsult, och 1999 lämnade jag hemlandet Norge för Stockholm, Sverige.

Jag har varit väldigt förtjust i alla mina jobb, men livet blev som allra bäst efter att jag blev chef! Åren 2003 till 2011 arbetade jag på tidningen Chef, först som vice VD och från 2006 som VD. April 2011 startade jag verksamheten Chefshuset där min ambition är att jag och kollegorna på olika sätt ska bidra till att höja chefers prestationsförmåga och välmående. Plattformen för Chefshuset är min djupa övertygelse om att goda ledare är lösningen på allt.

Chef- och ledarskapsfrågor – högt och lågt – är vad mitt arbete handlar om, och det ger mig den stora förmånen att få möta tusentals chefer varje år. Och det är ofta i deras chefsvardag jag hittar material till mina veckovisa bloggar.

08 10

Sverigechefen städar trappan nerifrån

Av Vibeke Pålhaugen

Skräckexemplen på uselt chefsbeteende på fikakedjan Espresso House väcker vrede och förakt. Själv känner jag mest medlidande med de unga cheferna efter förra… Fortsätt att läsa->

01 10

Högsta chefernas tystnad är ett ännu större svek

Av Vibeke Pålhaugen

När högsta chefen hånade henne inför alla var det ingen som blev överraskad. Det som förvånade var att så få tog flickan i försvar. Att vuxenvärlden… Fortsätt att läsa->

Mest läst

Läs alla blogginlägg i arkivet

Prenumerera på bloggen

Vibeke Pålhaugen